Veckans våp

Alltså. Phantom of the Opera. Töntigare tjej får man leta efter.

Hon befinner sig i underjorden med en man som lagt massvis av energi på att lära henne sjunga som en ängel. Nu har han tagit med henne till sitt hem. Han tycker om henne, hon tycker om honom. Det är en man som hela sitt liv blivit behandlad som ett monster, som tvingats förnedra sig och gömma sig, på grund av en missbildning i ansiktet. Kan inte vara en särskilt stor missbildning, eftersom masken han bär är så yttepytte. Vad gör tjejen då? Hon frågar inte om han kan ta av masken, hon bara sprätter av den. Han får panik såklart, över att hon kan se vilket "monster" han är. Säkert är han livrädd att hon bara ska sticka därifrån. Nu har hans allra känsligaste punkt blottats för henne.

Och då tycker hon att det är läge att bli förskräckt. Vilken normal tjej som helst skulle här ha sagt: "Du, förlåt, jag ville bara se. Det skrämmer inte mig. Det ändrar inte vem du är för mig. Du är så satans vacker oavsett. Du behöver inte gömma dig, du behöver inte skämmas. Jag vill se dig". Eller något i den stilen. Att missbruka ett förtroende så totalt, ett förtroende man inte ens fått utan snarare tagit sig, det är otroligt fult. Att hon sen fortsätter att tönta sig och vela under resten av filmen gör inte saken bättre precis.