31 januari 2010

There and back again

Att handla i Nordstan är att skjuta galenskapen framför sig, minut för minut. Från första sekunden känner jag att snart brister det, men så tar jag mig samman och försöker en liten stund till. Som om det fanns något sådant som "en liten stund" i Nordstan.

187 butiker och matställen. Människor går och står och trängs och äter och pratar och andas och tigger och säljer bingolotter och går vilse överallt. Och jag kämpar mig inåt i monstret, för jag vet att jag behöver saker från sektion tre, fem (någon av våningarna), sex (någon av gångarna) och åtta.

Jag kan ta mig ända till Clas Ohlson i sektion åtta utan att galenskapen riktigt får fatt i mig. Men sedan. Sedan måste jag ta mig ut igen. Först när man vet att det snart är över tillåter man sig att se Nordstan med öppna ögon, utan att skjuta galenskapen ifrån sig.

Frodo och Sams marsch genom Mordor är en charterresa jämfört med min helvetesvandring mot dörrarna, mot Brunnsparken. Precis som Frodo tänker jag "I can't recall the taste of food, nor the sound of water, nor the touch of grass. I'm naked in the dark". Och deras lättnad när ringen är förstörd och världen räddad, när det står klart att godheten har vunnit och att Fylke kommer att förbli lika glatt och oskuldsfullt som någonsin förr, kan inte mäta sig med min lycka när dörrarna öppnas och jag får kliva ut i verkligheten igen.

Puh. Resten av Göteborg älskar jag.

Filmfestivalen har kommit till stan

A Single Man är en fin film om sorg, där Colin Firth och Julianne Moore ser mer mänskligt slitna ut än vi är vana. Nicholas Hoult som spelade Marcus i About a Boy gör också en stor roll.

Ibland blir man skriven på näsan, men för det mesta känns historien ärlig och får ta den tid den tar. Och sorgen är outsägligt vacker. För "varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål" (Harry Martinson). Sann sorg rymmer oceaner av kärlek.

29 januari 2010

Vadå norm?

Annars så geniala Skavlan gör mig besviken ikväll. Han låtsas inte förstå (eller förstår verkligen inte?) när Pernilla August beskriver en norm som gör det möjligt för män att skaffa barn och sedan skita i dem. Att vara egoister. Inte en verklighet där alla män gör så, utan en där det finns utrymme för dem att göra det.

Skavlan bara fnittrar och undrar om det beror på Augusts egen pappa eller var hon annars kan ha fått något så tokigt ifrån.

Suck.

26 januari 2010

Facebookövertydligheter

Jag har inte klistrat in någon statusrad om hur underbar min mamma/pappa/syster/bror är och trots att han/hon gör sina misstag så kommer jag att älska honom/henne för evigt. Förklaringen är enkel.

Jag hatar helt enkelt min familj.

Och när vi ändå är inne på det här spåret så är jag för våldtäkt och jag skiter i Haiti.

24 januari 2010

Om en sån där C-uppsatsexamination

Det började med att examinatorn kom in i rummet och sa "Jag skulle behöva tio minuter till att läsa igenom er uppsats lite djupare, det var så mycket omkring mig när jag gjorde det förut".

Den andra gruppen hade skrivit om Rakel, polisens nya radiokommunikationssystem som nyhetsredaktionerna inte kan avlyssna. Examinatorn hade några frågor "Jaha, brukade man avlyssna polisradion på redaktionerna? Rakel, är det de här dygnslistorna? Är Rakel en regelsamling? Är Rakel det gamla radiosystemet? Aha, det är det nya systemet!"

På en uppsatsexamination är det viktigt att man själv står för sina val. Att säga "Handledaren sa..." är ett big no-no. Så när den andra gruppens handledare dök upp räknade vi med att han skulle sitta tyst och lyssna. Som han pratade. Länge och väl om hur bra uppsatsen var, jo visst hade den några brister, men författarna var så kloka och duktiga. Ibland bröt han in för att svara på vår kritik i författarnas ställe.

Vi blev godkända. Men det visade sig samtidigt att vi aldrig riktigt menat det där vi sa om att bara vi blir godkända är vi nöjda. Det visade sig att de senaste tio veckorna inte bara var något vi försökt få överstökat. Vi har lagt ned tid och energi, vi har läst massvis med teori, försökt förstå alla aspekter, genomfört intervjuer med fotografer som vidgat våra vyer, fått fram intressanta åsikter. Vi har, på något plan, haft kul. Det har varit givande. Och det visade sig att vi fortfarande är sju år och vill att någon ska se det vi gjort och ge oss en guldstjärna.

Nu när det är över känns det varken särskilt bra eller dåligt. Mest tomt - vad gjorde man egentligen innan man började med det här?

23 januari 2010

Från Sveriges framsida

Ja, vad ska man säga.

Jag har kört flyttbil. Tre tjejer tog en roadtrip till Karlstad och tillbaka, för att magasinera alla mina ägodelar. Och med det inkasserade jag de slutgiltiga vuxenpoängen. För alltså. Laga mat har jag alltid kunnat, tvätta min egen tvätt har jag väl gjort sedan högstadieåldern, haft ansvar för en mycket liten broder - check, gjort läxor duktigt, klarat tentor, haft sex, jobbat, bott själv såklart. Men att köra en stor jävla bil 40 mil i vinterväglag - vilken frihet, vilken adrenalinkick! Hädanefter klarar jag vad som helst.

Nu bor jag i Göteborg. Sitter på vagnen och försöker förstå att jag inte är en turist. Försöker ta folk på allvar fast de låter som Kurt Olsson allihop. Lär mig hitta i en ny mataffär och på ett nytt universitet. Grundkurs i språkvetenskap är det som gäller. Folk frågar "Vilket språk?" men det handlar inte alls om det. Det handlar om hur språket förhåller sig till samhället och till individen. Det handlar om vilka grammatiska system och vilka ljudsystem ett språk är uppbyggt av. Språkpolitik. Vad karaktäriserar ett språk? Det handlar om språk som tecken. Språk som kommunikationsmedel. Hur talar vi och förstår, hur lär vi oss ett första- och ett andraspråk? Och det verkar jävligt kul. I kikaren finns dessutom lite frilansande för Språktidningen - åh, ljuva dröm!

Är sambo med en tjej jag aldrig träffat innan jag ringde på dörren med min packning. Och det är, konstigt nog, trevligt. Nu när hon är bortrest saknar jag någon att säga godmorgon till, någon som lägger min post i en liten hög på hallmöbeln, någon som stökar i köket när jag sitter i soffan och läser eller som tittar på film när jag diskar.

Och så ska jag bli kulturell. Gå på teater, utställningar, föredrag. Ikväll blir det ett jävligt bra Cornelisprogram, som jag redan sett genrepet av. Sen ska jag lära mig sticka. Och det är hela min plan.

04 januari 2010

03 januari 2010

A palimpsest which conflates bla bla bla

"Against the idea of sequential narrative of succeeding image cultures, and against the narrative logic of successive epistemological breaks, Phillips argues that 'vision operates instead as a palimpsest which conflates many different modes of perception - a model which applies both to the history of vision and to the perception of a singular observer'. This seems to me a very productive metaphor (and one that can help us to resist both technological progressivism and epistemological evolutionism)."

Va? Cornflakes? Jag ooorkar inte mer. Får man byta teoriböckerna mot "Mannen som dog som en lax" av Mikael Niemi?

Snölek 2.0

02 januari 2010

Och så blev det vinter... (sett genom mobilen)

Det snöade en del.


Min trappa.


Allt fick hatt.


Pulkabacken var mörk, stenig - och alldeles alldeles underbar.


I storstaden glittrade det.


Vissa fick fira jul ensamma. Till exempel i soprummet.


Men i Metro nådde Pusse-snutteriet nya höjder.