30 april 2011

Dag 11 – En låt av mitt favoritband

Jag har svårt att välja ett specifikt favoritband, för det är inte så mitt musiklyssnande ser ut. Jag har aldrig varit den lyssnaren vet skostorleken på varje bandmedlem. Men en artist som ”leker med toner och kysser ord”, som Peps sa, är Ola Magnell. Han har funnits med sedan jag var barn, och honom kan jag nog aldrig tröttna på. Ett av flera mästerverk: Påtalåten!

29 april 2011

Dag 10 - En låt som får dig att somna

Det är svårt att skriva om musik. För det kan hända att vissa känslor gestaltas med musik av en anledning - de går inte att beskriva bara med ord. Därför blir det lätt pretentiöst och svulstigt när jag vill förklara hur mycket jag tycker om en låt. Med det sagt: med musiken är det för mig som med kärleken. Inför en ny låt händer det att jag känner ”Jag har aldrig hört musik förr, men det HÄR är musik, det hör jag ju”. Så var det med Coldplays Fix you, min vaggvisa:

28 april 2011

Dag 9 - En låt jag kan dansa till

Den första cd-skiva jag önskade mig och fick var M!ssundaztood med Pink. Jag hade hört några av hennes låtar på Rix FM i skolskjutsen till högstadiet om morgnarna, och gillade dem. Annars lyssnade jag i stort sett bara på gammal musik, sånt som min mor hade på kasettband. Sedan har jag min vana trogen inte lyssnat på särskilt mycket mer av Pink. Men den där första skivan vill jag fortfarande gärna sätta på de kvällar jag håller på att göra mig redo för utgång. Då dansar jag runt i lägenheten, klär mig och speglar mig och sprider grejer omkring mig sådär som i ett montage i en tjejfilm, känner hur kroppen blir glad, och laddar för en bra kväll.

Pinks Get the party started

22 april 2011

Dag 8 – En låt som jag kan hela texten till


Frank Sinatras My Way spelar jag inför allt viktigt. Uppkörning, livsviktiga telefonsamtal, första dagen på nytt jobb, svåra intervjuer och så vidare. Lyssnar, andas, står rak i ryggen och sjunger med.

21 april 2011

Dag 7 – En låt som påminner mig om ett speciellt tillfälle

Vi hade stått ute, några rökte cigarr. När de andra gick in tog vi två ett varv runt huset. Jag gick utan skor, strumpbyxfötterna direkt på den vassa aprilmarken, hans kavaj över axlarna. Inne igen kysser vi varann i soffan. Jag gillar hans läppar. Resten ska gå vidare till någon krog. Inte vi. Vi hamnar på en madrass på golvet i en garderob. Alltså, en sådan garderob som man kan gå in i, men ändå ingen walk in closet värdig tjejfilmerna. Madressen och fötterna sticker ut en bit genom dörröppningen. Jag har glömt att jag har ett sidenband kring midjan, så när jag ska dra av mig klänningen fastnar jag halvvägs och det tar ett tag att åla ut. Det är min första gång och jag är glad och nervös. Och han är snygg. Och han vill ha mig. Stereon står fortfarande på, och när vi ska börja börjar även den här låten. Jag börjar skratta: ”Nej, inte till den här”. Jag måste gå upp och stänga av.

Asereje med Las Ketchup.

13 april 2011

Dag 6 – En låt som påminner mig om ett ställe

Tanterna och gubbarna på äldreboendet där jag sommarjobbade var klara och dimmiga, sjuka och pigga. Men alla svarade på musik. Jag lade märke till vad de brukade nynna på, lekte detektiv på bibblan och brände en skiva. En sådan liten skitgrej, som jag räknar till en av de verkligt bra sakerna jag gjort i livet. Det var fantastiskt när dimmiga tanter lystrade, sa ”Det är ju Ulla Billquist!” och sjöng med alldeles felfritt. Sedan dess är 30- och 40-talsschlagers oemotståndligt charmiga för mig.

12 april 2011

Dag 5 – En låt som påminner mig om någon

Jag hade en kollega som gjorde ett första intryck av att vara en sådan där genomgod människa. Han verkade så snäll och mild, och det menar jag på ett fint sätt, men lite blyg. Alltid med vänliga ögon. Vi lärde inte känna varann bra, eftersom jag kan vara rätt mild och blyg själv och nästan behöver att människor attackerar mig för att jag ska lära känna dem. Jag kan ju inte ha frågat mycket om hans liv. För när han dök upp i ett youtubeklipp som gästartist till Säkert var det en fullständig överraskning. Min ”blyga” kollega spelar i en massa band. Och det finns det gubevars många som gör, men jag menar band som ger ut skivor och har spelningar och allt det där. Nu lyssnar jag på deras låtar och tänker att jag får jobba på min människokännedom.

Plötsligt händer det inte med Vapnet.

11 april 2011

Dag 4 – En låt som gör mig ledsen


Ingen vill veta var du köpt din tröja med Raymond och Maria. För att den sätter fingret på en så ledsen tanke: Ingen ser mig. Den fullständiga ensamheten i att inte ingå i ett sammanhang. Känslan av att nästan inte finnas. Hopplöshet och menlöshet.

10 april 2011

Dag 3 - En låt som gör mig glad

Det händer en massa! Det är marknad! Cirkus! Tivoli! Schvung! Must! Dans! Mustascher! Sockervadd! Karuseller! Elefanter! Leriga finskor! Aprikos himmel!

Bratislava med Beirut.

09 april 2011

Dag 2 - Min hatlåt

De senaste månaderna har min hjärna ägnat sig åt märkligheter. Att dåliga låtar fastnar och går runt runt är vardag. Men nu poppar det upp musik som jag nästan aldrig hört. Grejer som legat lagrade längst in i något dammigt hörn. Nästan dagligen sedan i julas har jag haft La det swinge på repeat i hjärnan.

Om jag ogillade den förut är det inget mot det intensiva hat jag känner nu. Upphakningen har gått så långt att saker i min vardag tar refrängens melodi. Om jag till exempel ska gå in på facebook så nynnar hjärnan "Fejiluttan fejiduttan dej". Det är inget annat än tortyr.

Dag 1 – Min favoritlåt

Bloggutmaning!

Dag 1 – din favoritlåt
Dag 2 – din hatlåt
Dag 3 – en låt som gör dig glad
Dag 4 – en låt som gör dig ledsen
Dag 5 – en låt som påminner dig om någon
Dag 6 – en låt som påminner dig om ett ställe
Dag 7 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
Dag 8 – en låt som du kan hela texten till
Dag 9 – en låt du kan dansa till
Dag 10 – en låt som får dig att somna
Dag 11 – en låt av ditt favoritband
Dag 12 – en låt av ett band du hatar
Dag 13 – en låt som är guilty pleasure
Dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
Dag 15 – en låt som beskriver dig
Dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
Dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
Dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
Dag 19 – en låt från din favoritplatta
Dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
Dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
Dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
Dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
Dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
Dag 25 – en låt som får dig att skratta
Dag 26 – en låt du kan spela på instrument
Dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
Dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
Dag 29 – en låt från din barndom
Dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Jag har velat hoppa på den här listan i några dagar, sedan jag såg den hos Mymlan. Har suttit och tittat igenom rubrikerna och försökt förbereda lite. Jävlar vad svårt det var. På vissa rubriker får jag krysta fram något, på andra är det nästan omöjligt att välja. Jag försöker vara sanningsenlig, men känner ändå inte riktigt att resultatet speglar min smak. Men kanske är min smak mer föränderlig än något annat. Den här listan blir som en hoper möbler och ägodelar: arvegods, grejer med affektionsvärde, presenter, reafynd, får duga så länge, favoriter som nästan är för fina att använda och så vidare.

Försenades lite extra av att man ska berätta om favoritlåten första dagen. Det finns ju så många favoriter, som passar för olika tillfällen. Låtar som varit med länge och sådana som jag är nykär i. Men nu när jag bestämt mig känns det självklart:

Soundtracket från Amelie har varit med sedan jag var tretton år och såg filmen två gånger på bio. Jag lyssnar på det när jag är glad och när jag är ledsen. Alltid när jag åker tåg och gärna när jag strosar på stan. Jag har lyssnat på det i alla mina lägenheter, alla mina städer, gärna sittande vid fönstret medan jag låtit tankarna vandra.

02 april 2011

Första

Alla dessa förstaupplevelser som vi aldrig får tillbaka. De senaste åren har jag hört Cat Stevens Father and son tillräckligt många gånger för att inte längre längta efter ännu en lyssning. Men första gången.

Jag var sjutton år och det var så vackert att jag ville gråta.

Första Fix you.
Första Release me.
Första True colors.

När man plötsligt känner så mycket att det liksom inte får plats.

Det spelar ingen roll att det väntar nya första gånger. Jag blir ändå alldeles oresonligt arg och ledsen över att jag aldrig mer får höra Father and son med oinvigda öron. Det var bara det enda, ynka, ögonblicket. Det får mig att känna mig väldigt... dödlig.

Glad lördag på er också!

Kommatera mera

Korrar mormors text och får inblick i ett annat slags skriftspråk. Långa meningar strösslade med kommatecken ger texten en vacker gammaldags rytm. Kommateringen stämmer inte riktigt med modernt bruk, men känns naturlig. Hon har en känsla för att placera ut kommatecknen, som jag är alldeles för ung för att kunna härma. Men det blir vilsam läsning med alla dessa små pauser. Texten håller en tydlig takt hela vägen.