Det ringer

Har på kort tid blivit uppringd av två telefonförsäljare.

Först ringde en trevlig typ och erbjöd mig Fokus tre månader för typ 170 spänn. Fokus är jordens bästa fördjupande nyhetstidning som kommer en gång i veckan. Den har allt. Klart man säger ja. Jag blev nästan chockad över att telefonförsäljare kan erbjuda något man vill ha.

Nästa försäljare var värre. Han ville sälja Flamman. Oh my. Jag har verkligen verkligen försökt gilla Flamman. Har prenumererat två gånger, av pliktkänsla. Försökt känna entusiasm för deras perspektiv. Men jag har tvingats erkänna att jag nog föredrar en bredare och i alla fall skenbart objektiv journalistik. Det bekymrade inte den käcka göteborgare som ringde mig.

Gbg: Hej jag ringer från Flamman. Vi ser över våra gamla prenumeranter nu när det är så mycket på gång i världen och vi närmar oss ett val i Sverige och (fortsätter i samma stil tills han måste andas)
Jag: Jag måste säga att inte är intresserad av att ha Flamman nu.
Gbg: Men vi har snyggat till den också och gjort den mer färgglad. Och det är halva priset så det kan ju inte skada att prova den på halvåret i alla fall? Vi skriver mycket om de starka vänsterländerna, Venezuela till exempel. Och Frankrike också!

Här uppbådar jag all min kraft för att inte skratta. Man skrattar inte käcka göteborgare rakt i ansiktet, det gör man inte. Men jag vill skrika: JAG VET! Flamman är en enda lång lägesrapport från Venezuela. "Vad har hänt i Venezuela sen förra veckan?" "Därför är Venezuela bäst idag!"

Nej nu är jag orättvis, inte skriver de bara om Venezuela. De har också mardrömslånga dödsrunor över tvivelaktiga kommunistgubbar.

Det säger jag inte.
Jag säger: Ja men det passar inte med Flamman nu.
Gbg: Inte? Nu när det snart är val och allt? (Med ett tonfall som om han omöjligt kan förstå mitt ointresse, och ber för min förtappade själ)
Jag: Nej, men tack för att du ringde.
Gbg: Nähä.

Livet är inte lätt. Jag hoppas han fick bättre lycka med nästa samtal.