31 oktober 2007

Grävande journalistik

Läser rubriken "Oppositionen kritisk mot Reinfeldt" på svt:s textteve. Eh...vilken nyhet!

Mitt ursprung

Vet inte vad som hände när jag flyttade. Plötsligt är jag lokalpatriotisk utav bara helvete. Ack Värmeland du sköna! Som en hyllning till mina rötter presenterar jag: Värmlandskavalkad.

Först ut: Bengt Alsterlind. Märkl väl: detta är karlstadmål, och inte den dialekt de flesta värmlänningar pratar.



Och Pölsa såklart


Frisörskan Gulletussan (Mia&Klara)


Tatuerarmorsan Tabita (Mia&Klara)


Slutligen. Sången, här med Zarah Leander (vilken röst!)

30 oktober 2007

Varför blogga?

Varför ska man blogga? Om vad?

Jag började skriva blogg för att jag, tusen år senare än resten av världen, blivit helt biten av att läsa bloggar. Jag får kliva in i en annan värld, följa fascinerande människors vardag, skratta, förundras, bli arg och sorgsen.

Till stor del handlade det om att få vara med i bloggfamiljen. Jag har några bloggar som jag läser regelbundet, människor som jag tycker att jag känner. Jag ville att de också skulle känna mig. Men det finns ett krux där. Jag är den osynliga läsaren, för jag kommenterar aldrig. Och om du inte kommenterar får du inga läsare.

Jag ville inte skriva en "idag köpte jag bananer"-blogg. Så intressant är inte mitt liv för andra. Lilla P skrev att hon inte kan vara annat än personlig i sin blogg, något annat vore meningslöst. Jag håller med, för det är också den hon är. Alltid närvarande och naturlig.

Men jag ville vara personlig på ett annat sätt. Inte skriva om vad jag gör, inte gå ut med namn och gatuadress. Utan skriva om vad jag tänker, eftersom det säger något om vem jag är. Och för att jag tycker att jag tänker intressanta saker ibland (nähä!). Om samhället, om solidaritet, om journalistik och etik. Och att jag snubblar över saker som jag vill att fler ska få veta: snygga citat, intressanta länkar.

Men bloggen förhäxar mig. Allt oftare får jag impulser att skriva dagboksinlägg, typ "Idag har jag bakat bullar och min granne är så gullig och jag har hittat billiga biljetter hem till jul". Bloggen kräver att jag gör den till en riktig dagbok. Konstigare saker har man väl hört om. Alex Schulmans blogg krävde av honom att han var elak. Nu har han lyckats slita sig loss och är vanlig och snäll igen.

Och så har jag ingen dator nu. När jag sitter i skolan eller hos grannen och snyltar internet står inte bloggande högst upp på prio-listan. Snarare betala räkningar och annat nyttigt och duktigt (som facebook).

Så, nu vet jag inte vad det blir. Jag tycker det är rätt kul, det här. Med alla begränsningar och allt finslipande som krävs i skolan så är det jävligt gött att sitta och slöskriva, opretentiöst. Jag kör på och ser var jag hamnar.

Friheten är ditt vackra namn.

Ice?

Glassbilen kör runt som en galning. I slutet av oktober. I norrland.

Inom loppet av tre dagar har jag hört/sett glassbilen på tre helt olika platser, bland annat djupt inne i skogarna runt Tynderö.

Jag utgick från att ingen ville ha glass nu. Jag hade fel. K sprang ut till glassbilen, snygg kille kliver ur, hon säger "Jag blev så sugen när jag såg dig". Gjorde säkert hans kväll!

Stolt

Jag är 68% norrländsk enligt norrlandstestet!
(Som i och för sig är ett reklamjippo men rätt kul ändå.)

och

Och idag är himlen klarblå och solen speglar sig i fönsterrutorna på andra sidan sjön. Kassörskan på ica log åt mig och lektionen blev inställd och tidningen journalisten väntade i brevlådan.

Och jag fick paket på posten, med söt mössa och sjal och benvärmare i sammma färg. Min mor såklart. Hon vet att jag aldrig skulle lägga särskilt mycket pengar på varma kläder. Typiskt bara att hon fortfarande inte kan skilja på grönt och petrolblått =)

Och min bror och jag pratade i telefon. Han berättade för mig om Transformers. I början var det ganska intressant. Men så fortsatte det. Och fortsatte. Och fortsatte. En flod av transformersinformation sköljde över mig och min hjärna hann inte med alls. Det finns sex filmer och några är goda och några är onda och tredje filmen är bäst men tre filmer har han inte sett än och första filmen är sämst för det är för lite krig i den men i tredje filmen är det mycket PANG och SWOOOSCH men inte bara och en del har röda märken och en del har rosa och en fågel som heter något med laser kan förvandla sig till en låda och en annan kan bli en scooter eller kanske en lastbil och det finns en ledare för de goda och det finns någon som heter något som låter som svett och i den tredje filmen kommer det en helt ny och...

Oj. Är alla sjuåringar så här? Var jag så här? Tur att det går över...

Människor

Det har funnits perioder i mitt liv då jag varit ointresserad av människor. Nu är INTE en sån period.


För det är människor som ringer en på helgen och säger "Vill du ha räksoppa?"

Det är människor som ler och säger hej när man möts i korridoren

Det är människor som lånar en sin jacka när man fryser

Det är människor som skickar cyniskt roliga sms

Det är människor som frågar om man ska med ut

Det är människor som frågar hur det är

26 oktober 2007

Homo sapiens

Har hört en del HBT-personer klaga på senaste tiden.
Över att homosexualitet bara är accepterat för att det hävdas att "de är precis som alla andra". Det vill säga: bögar och flator vill också skaffa barn och ha myskväll med chips och bygga altan.

De menar att det här är fel. Att de liksom lever på nåder, så länge de smälter in är det okej, men bryter de mot normen är det kört.

Men vad är det som säger att JAG är nöjd med normen, bara för att jag är hetero?

Homosexuella är väl just PRECIS som alla andra, eftersom någon vill gänga sig och skaffa barn fortast möjligt, en annan väljer bort förhållanden och en tredje vill vara ihop med alla samtidigt.

Att bli accepterad som homosexuell är en kamp. Att leva som man själv vill och strunta i andras förväntningar är en annan.
Stäng inte ute alla hetero från kampen för att få vara sig själv!

22 oktober 2007

Höga kusten i makro





Fiskeläget Bönhamn







Femtielva nyanser av grått



Bergsbestigarna

Har bestigit ett berg i helgen. Tillsammans med min underbara klass. Och sett utsikter som gjort mig andäktig. Och blivit blöt om fötterna.

Och ikväll är det sista avsnittet av Gynekologen från Askim.

Läget kunde vara sämre.

17 oktober 2007

Vad har hänt med Frida?

Jag fick ett plötsligt sug att köpa en Frida. Läste förstasidan i icakön och såg min chans att få utlopp för all obestämbar ilska jag känt på sista tiden. Kanalisera all frustration. Den skulle innehålla saker som 15 kärlekstips och bäst av allt: Test: är du en bra flickvän?

Planen funkade inte.

Jävla Frida skrev att man som en bra flickvän inte ska göra allt ens pojkvän vill, utan tänka på sig själv också. Kärlekstipsen gick i samma stil. Och bland sexfrågorna skrev en panelkille att man aldrig ska ha sex för någon annans skull. Man ska bara ha sex när man själv är redo och sugen.

Äsch. Inte ens Frida kan man lita på nu för tiden.

Heja RFSL!

Wow. Har pratat med RFSL angående en intervju. Trevligare människa får man leta efter. Om jag sen får intervjun är en annan sak, men RFSL diggar jag!

09 oktober 2007

Ninas resa

När jag var snuvig och sliten och skulle sova tidigt. Läste jag om förintelsen halva natten istället. Ninas Resa av Lena Einhorn. Och det gick bra rätt länge. Ninas familj klarade sig förhållandevis bra. Så bra man kan klara sig genom massutrotning, liksom. Jag tyckte boken var lycklig på det viset.

Men så kom stycket.

Warszawas getto ska tömmas. I stort sett alla ska "förflyttas österut". Läs: gasas.
Barnhemsföreståndaren har fått löfte av Judenrats chef att barnen ska få stanna i Warszawa. Men nu måste alla barn gå till tåget.
Barnhemsföreståndarna berättar för barnen att de ska få åka på utflykt. De ska få se skog och ängar och allt de längtat efter. Barnen blir uppspelta. De sjunger en vandringssång på väg till tåget.


Åh gud. Jag ser framför mig min älskade broders ögon. Hans väldigt långa ögonfransar. Jag ser hans gyllene hår. Kan inte föreställa mig honom utan det.

Grejen är inte att en smart och retorisk snubbe gjorde upp en ond plan. Grejen är att alla lät det hända. Och att vi alla låter det hända igen. Och igen.

Grejen är att bakom de stora siffrorna finns någons bror med gyllene hår och långa ögonfransar.

03 oktober 2007

SVT:s gynekolog

SVT:s "stora" satsning Andra Avenyn verkar det ju inte bli något av. Jag har troget sett varenda avsnitt för att se om jag blir intresserad. Det blir jag inte. Jag struntar i om de inblandade slår ihjäl varandra eller rymmer hemifrån eller blir våldtagna.

Gynekologen i Askim däremot!
En så tragisk samling människor, och ändå sitter jag och skrattar. Den serien blir för mig vad Six Feet Under aldrig lyckades bli.

Siv låser in sig i sovrummet och vägrar prata med Sture som smittat henne med klamydia. "Jag tycker du är äcklig". Men när han frågar var potatisen finns måste hon såklart svara.

Louise har klätt upp sig i raffset och försöker förföra Henning. Som säger "Jag tycker du är fin som du är".

Henning väntar på Louise med leverpastejsmörgåsar. Gurkan har han skurit som hjärtan.

Men det bästa av allt:
Siv ska gå och lägga sig. Under dagen har hon fått veta att hon har klamydia och att hennes make Sture har knullat med guiden på Mårbacka. På sängen har Sture lagt ett paket. En försoningsgåva. Det är en alladinask.