25 september 2009

Jag kan fortfarande inte höra syrsor

Visst var hörselvårdskvinnan mycket trevlig och pedagogisk. Men det känns rätt surt att resa 55 mil för att få förklarat sådant jag redan vet, som till exempel att jag hör dåligt och vad det beror på.

Jag har regelbundet gått på hörseltester sedan jag var liten, jag har gjort piptest som visar vilka frekvenser som är svåra, och taltest som visar att vissa konsonanter är krångliga. Min läkare, the one and only Per-Inge, har pedagogiskt förklarat vad hörselnedsättningen beror på och hur den kommer utvecklas (eller snarare inte utvecklas). Han har visat bilder på örat och pekat och svarat på frågor. Han har till och med gått igenom kostnaderna och finansieringen av mina framtida hörapparater.

Så jag har full koll på mina hårceller. Och att det är bra om den jag pratar med tittar på mig, det har jag liksom lärt mig själv efter 21 år i en jävla ostkupa.

Nu fick jag veta allt det där igen, av en annan person.

Visst fick jag en del bra information. Till exempel att min hörsel alltid kommer att vara "fläckig", hörapparaten höjer bara volymen på fläckarna. Att jag i början kommer att bli trött av att höra alla starka ljud. Att det finns massor av roliga hjälpmedel. Hur en slinga fungerar. Och att sjukhuset håller intensivkurser i att läsa på läppar - snacka om att jag ska gå en sådan!

Och egentligen tycker jag det är fint att de tar sig tid att boka kostnadsfria infomöten. Men när det kräver så mycket resande från min sida kanske de kunde rucka lite på rutinerna och skicka en trevlig infolapp istället? Så kunde vi gå direkt på utprovningen sedan.

22 september 2009

Drömmen om våldet och respekten

Män och våld, brukar man säga. Män och våld, håhåjaja.

Låt mig berätta något om mig själv. Jag är en ung och vek tjej, som dagdrömmer om våld. Jag önskar bli påpucklad på grund av något Stort och Viktigt.

Förslagsvis står jag upp mot nassar, och blir därför misshandlad. Drömmen handlar om respekten som följer på våldet. Som följer, inte på våldet i sig, utan på hur bra jag tar det. Av mig som tjej krävs inte att jag slår tillbaka. Däremot tar jag slagen nästan nonchalant. Efteråt gömmer jag mig inte, utan flanerar med min spruckna läpp, blåtira och några stygn. Påtalar det inte alls, tills bekymrade medmänniskor frågar hur det är fatt. "Äsch, jag blev lite pucklad på av några nassar, inget att snacka om" säger jag då. Inga tårar. Ingen rädsla. Ingen anpassning.

Trots att jag vet att det modigaste är att vara feg, det lärde jag mig av Alfons Åberg. Trots att jag gillar kattungar och skumbad och vill lära mig sticka. Trots allt så finns bilden, normen, även hos mig. Bilden av våldet som något respektabelt. Våldet med gloria. Våldet som ett mått på karaktär.

Trots att allt bara är en dum fantasi så finns den där - drömmen om att ta ett slag utan tårar.

21 september 2009

Öppet brev till alla föräldrar

Kära förälder,
låt säga att ni satt ett barn till världen. Inte vilket barn som helst. Detta barn är fullkomligt unikt. Låt säga att ert barn är det vackraste, snällaste, klokaste barn som någonsin bott på denna jord. Ett underverk har förunnats er. Låt säga att ni ser på det här barnet som en ängel sänd från himlen. Låt säga att detta barn för er är en tindrande stjärna som lyser upp hela er tillvaro.

Det är helt okej. Ni har min tillåtelse att känna så. Men här måste vi dra en tydlig gräns. För det är under inga omständigheter okej att döpa detta fantastiska barn till Ängla eller Tindra eller Stjärna eller Glittra.

Slut ögonen en stund. Föreställ er ert barn i vuxen ålder. En besynnerligt klok och viktig yrkesmänniska i färd med att ta i hand med andra viktiga (men inte tillnärmelsevis lika kloka och vackra) yrkesmänniskor. Ert barn räcker fram handen, ger ett fast handslag och säger "Tindra Berglund, åklagare". Föreställ er också lilla Ängla, fjorton år, när hon spyr ned ett tunnelbanesäte efter att ha druckit sin första häxa. Stjärna som lägger ut bröstbilder på nätet. Låt oss se Glittra när hon drabbats av en djup depression och läggs in på psykakuten. Personalen läser högt ur journalen "Glittra Svensson, född oktober 2009..."

Oroa er inte om ert huvud i detta nu tjuter och blinkar ERROR ERROR ERROR. Det är ett tecken på att ni är fullt frisk. Det är ett tecken på att ni inte kommer att döpa ert barn till något av dessa förhatliga namn. Om ni fortfarande känner er helt normal och välmående - sök vård.

Och när vi ändå är inne på ordkunskap för föräldrar: Nakenfis är inte ett ord och det finns ingen kroppsdel som heter magpip.

20 september 2009

En undring

De här tjejerna. De som är femton-sexton-sjutton år och fyllda med så mycket hat och stavfel och skevhet och blont hår och yta och meningslöshet och sprit och killar och förakt och självgodhet. De skrämmer mig. Var är deras föräldrar?

Berättelserna du inte får missa

Tom Aland säger att som journalist ska man inte gå dit de andra är, man ska gå dit ingen är. Där det är alldeles tyst. Där finns historierna.

Alldeles för ofta handlar den journalistiska vardagen om att göra det enkelt för sig. Att nappa på pressmeddelanden, att skanna andra medier för att se vad de berättar om. För i verkligheten måste tidningen fyllas, och fort ska det gå. På så sätt tappar man, eller utvecklar aldrig, sin egen näsa för berättelser.

Men så finns det de som letar upp de där fantastisk historierna. Som när Filter gör ett evighetslångt personporträtt av Iprenmannen Johann Neumann. I alla år har han funnits där, men ingen har frågat vem han är.

Idag har DN en intervju med Kim Phúc, flickan från den kända napalmbilden.

Och ikväll, klockan åtta, sänds Tom Alands dokumentär om Bergmans hushållerska Anita Haglöf.

Det är journalistik. Och jag älskar det.

18 september 2009

Nytänkande råd på universitetet

Men vad säger de? Ska man tvätta händerna? Nysa i armvecket? Stanna hemma om man är sjuk? Jag har aldrig hört på maken. Den här influensan måste verkligen vara något alldeles extra.

Bästfrukost

Hemma på min gata i stan finns ingredienserna till lyxfrukost i skogen runt knuten.

17 september 2009

Språklig innovation

Visst krävs det en del språkkänsla och påhittighet för att titta på orden "Vänligen respektera rökfritt område" och se den här möjligheten.

Bärtrenden ni inte kände till

Ja visst är det svårt, det där med orden. Dagbladets Våning & Villa-bilaga.

Något om den svenska sommaren, del 4

16 september 2009

Mer influensa, tack

Senaste Fokus fördjupar sig i influensan. Apropå Tamiflu:

"WHO rekommenderar restriktivitet eftersom alltför generös användning anses missgynna smittspridning."

Ja, det vore ju verkligen synd.

Mästaren av "Hur då?"

Att lyssna till Björn Hägers föreläsningar om intervjuteknik är ett nöje. Därför gick jag dit idag trots att jag läst boken (BOKEN!) som föreläsningen baseras på, och varit på just en sådan föreläsning för två år sedan. Ett tillfälle att se och höra Björn Häger får helt enkelt inte slarvas bort.

Har du tillfälle att lyssna till honom - gör det!
Har du inte tillfälle att lyssna till honom - skaffa dig det!

Först idag insåg jag varför jag jämt och ständigt säger "Hur kommer det sig att..." Det var Björn Häger som introducerade uttrycket för mig för två år sedan.

Han gjorde mig inte besviken idag heller. Han talar som vore det radio. Kommer med cliffhangers: "Vi ses igen om 15 minuter och då ska ni få veta vad som är världens bästa fråga." Han spelar upp fantastiska film- och ljudklipp med Tage Erlander, Carl Bildt, Per Gahrton och Carl Bildt igen. Han ber alltid om namn på frågeställare, så att han sedan kan återkoppla: "Som Maria undrade..." eller "Som Johan påpekade förut..." Och han behandlar alla frågeställare med stor respekt. Ett svar som börjar med "Det kommer jag att förklara senare" avslutas alltid med ett trevligt "...så det var bra att du ledde in mig på det" eller något liknande.

Han är helt enkelt en mästare på att få alla att känna sig viktiga och likvärdiga. Han är helt enkelt en av mycket få människor som kan föreläsa en heldag utan att man somnar. Han är helt enkelt min idol.

Dessutom finns det stunder, då han går upp i falsett och pratar mycket fort, då han förvandlas till Jonas Gardell. Och det är kanske bäst av allt.

13 september 2009

Chockbeskedet: Alla har inte facebook

Jag är inte den hippaste internetanvändaren. Bloggar, youtube, facebook, msn och pirate bay är naturliga delar av min vardag. Men jag är ganska osynlig och kommenterar sällan. Ingår inte i något stort socialt kompisgäng på nätet. Twitter förstår jag mig inte på. Jaiku vet jag inte vad det är. Spel, forum och bilddagboken är ointressanta för mig. Utom väldigt specifika flashbacktrådar om till exempel Urban exploration.

I den mediavärld jag lever känner jag mig alltid efter. Bland mina jämnåriga vänner är det två som inte har facebook. Min handledare på praktiken pausade vårt möte för att han var tvungen att twittra. På den nivån är det.

Det är lätt att tro det är här världen. Att de här mediamänniskorna är representativa för hela mänskligheten. Tills jag ser de här intervjuerna. (Titta! Särskilt på den första. Jo, titta nu!)

Unga om sociala medier del 1
Unga om sociala medier del 2
Unga om sociala medier del 3
Unga om sociala medier del 4

Jag är fortfarande i chock.

12 september 2009

Vilken dröm

Åh gud. Titta vad jag hittade. Jag kan inte sova en natt till utan de här lakanen. Det är en omöjlighet.
Detta är inte bara en muminbild. Åh nej. Det är min favoritsida i Hur gick det sen? Det är: "Nu är allt farligt slut för dem / som äntligen har kommit hem / Ty se på denna vackra bild / hur Mumintrollets mamma mild / bland rosorna i gräset satt / och rensa vinbär i en hatt"

11 september 2009

Tänker på vilken jävla tönt den unge Werther var.

Nästan en lika stor tönt som de som tror att det finns en färja som heter Håkan. Ärade särskrivningsPUCKON, det kommer inte att finnas någon plats för er efter revolutionen. Barasånivet.

Äh. Jag har en dålig dag, helt enkelt.

10 september 2009

Det där med engelska serier, filmer, böcker...

När Engelska B försvann i meningslöshet började jag betrakta mina engelskspråkiga serier och böcker som vardagsläromedel. Förhoppningsvis har det hänt något med hörförståelse och formuleringsförmåga tack vare dem. Men blev det några konkreta nyförvärv i ordförrådet? Jomenvisst vettu.

Det är Russet, Husky, Wary, Weary, Venom. Och Brusque - det finns på engelska minsann!

Take into custody, Vehicle, Device och Covenant.

Och så Hatch och Hostile.

Ja... Forensic, Spatter.

Cloak, Wand, Cauldron och Potion. Scowl, Frown och Snog.

Nå. Går det att utläsa serierna och böckerna?

09 september 2009

Den gubben går inte

Det finns ord som biter sig fast och plötsligt är en del av de dagliga, vare sig jag vill eller inte. På sista tiden har det varit mycket bananas, jajemän, solljus i magen, när jag var ung och den gubben går inte. Men allra bäst gillar jag spiller över. Det kan beskriva så mycket, en känsla som spiller över på en annan person, en analys eller teori som spiller över på en ny situation, ett ämne spiller över i ett annat, mina ordval spiller över till dina och vice versa.

Sedan finns orden jag inte vill höra en enda gång till. Ord som man får höra ofta i pressmeddelanden och intervjuer. Det är utveckling, process, gynna, kunskap, anse och det där gänget. Tvi vale.

08 september 2009

Grisbusiness

När jag var förbi Karlstads universitet i våras skulle Sveriges grisföretagare mötas där. Kunde inte låta bli att skriva av några av programpunkterna:

- Karl Petter Bergvall kåserar om sin tid i Bonde söker fru samt Let's Dance.
- Hur ser Scan på framtidens grisaffär?
- Värde i grisgödsel
- Utgödsling med Elin
- Dans till Värmlandspôjkera på Stadshotellet.

Det finns så många dolda världar.

07 september 2009

Citat fyra

"Deserves it! I daresay he does. Many that live deserve death. And some that die deserve life. Can you give it to them? Then do not be too eager to deal out death in judgement. For even the very wise cannot see all ends."
Gandalf om Gollum och döden

06 september 2009

Sorgeställ

Hyllade Magdalena ger dessutom svar på något vi alla undrat många gånger. Funkar blåställ på begravning?

Skor, lådvin och nej tack

Magdalena Ribbings etikettspalt är beroendeframkallande. Dels alla dessa detaljbestämmelser som jag inte hade en aning om. Det är klockslag och skor och vinglas i en enda fascinerande röra. Dels all frågor som på sistone strömmat in om socialt samspel, oskrivna regler, hänsyn, din och min frihets samexistens. Hur vi ska funka ihop, helt enkelt.

Får man till exempel säga nej till att passa barn, bara för att man inte vill? Hur ber man fotsvettiga tågresenärer att ta på sig skorna igen? Ska man belasta upptagna människor med tackmail? Och vad svarar man egentligen på den eviga frågan om hur det är?

Upprörda och engagerade kommentarer är ett nöje i sig. Likaså Magdalenas invektiv i stil med "drullar" och "tölpar". Egentligen skiter hon i om folk stoppar kniven i munnen. Riktigt vass är hon. Hör till exempel på detta:
"Spela cool ska undvikas. Antingen är man cool och då förmodligen utan att sträva efter det. Eller så är man ocool och varje försök att spela motsatsen kommer att stupa på sin genomskinliga larvighet."

Genom spalten har jag lärt mig något nytt: Det finns människor som menar ja när de säger nej.

När ett par verkligen inte vill ha hushållshjälp i sommarstugan utan hellre sköter sånt själva, strömmar det in kommentarer om värdar och värdinnor som låtsas inte vilja ha hjälp. Erbjuder sig en gäst att diska säger de "Nej, sitt du kvar och ta det lugnt så tar jag disken". Sedan förväntar de sig att gästen ska fortsätta tjata tills de säger ja. För hjälp vill de självklart ha.

Än värre är de som enligt sin uppfostran aldrig tackar ja till en kopp kaffe förrän tredje gången de får frågan. Tredje. Det är tydligen ouppfostrat att tacka ja direkt. Men fortsätter man inte att fråga blir de i bästa fall besvikna, i värsta fall sura, för kaffe vill de självklart ha.

I min värld är det respektlöst att hålla på att slösa tid med att säga nej när man erbjuds något man vill ha. Jag vill inte tjata på någon en kopp kaffe. När jag själv utsätts för sånt tjat blir jag bara irriterad. Först nu förstår jag bland vissa människor är ett nej inte ett nej, och ett ja inte ett ja. Att vara rak är ouppfostrat för dem.

Det verkar väldigt krångligt. Men det är riktigt intressant att få inblick i de här världarna som existerar parallellt med min. Världarna där lådvin är en skam att bjuda på. Där det är fruktansvärt brott att köpa samma kjol som någon annan.

I mitt universum fortsätter ett nej att vara ett nej. Det gäller kaffe, kaka och sex. En oomkullrunkelig princip.

05 september 2009

Att äta och ätas

Mor min tog hand om en övergiven fiskmåsunge ett tag. För att han skulle gå med på att äta ville han bli matad på traditionellt vis. Vi delade naturella fiskbullar i småbitar och gav bit för bit med en pincett, för att imitera en äkta fiskmås.

Morgonen när Brodern skulle börja dagis var allt ganska stressigt. Kalle, som måsen hette, var glupsk. Han högg tag i fiskbullebiten, i pincetten och svalde ALLT. Pincetten försvann.

Eftersom alla var tvugna att hasta iväg till dagis blev det mitt uppdrag att ringa veterinären och berätta. Kalle fick åka dit, veterinären kikade i halsen men såg ingen pincett. Vi letade bland halmen i buren, och runt omkring, men där var den inte heller.

Dags för röntgen. Och pincetten var verkligen i magen. Den tog upp hela jävla måsen. Mås och pincett var nästan lika långa. Folk nojar över små glasbitar i middagskycklingen, men för Kalle kändes det helt okej att ha en pincett i magen. Han brydde sig inte.

Till slut lyckades veterinären dra ut pincetten genom halsen och munnen. Kalle överlevde, mådde fint. Några veckor senare blev han käkad av en katt. Så kan det gå.

Stads huset´s reklam bladd

"Vi har en väl etablerad helg scen med nattklubb och tema kvällar samt en stark live scen."

"... visa bara upp ert giltiga kår legg så får ni 20% rabatt."

"... är bara några exempel på nichade klubbar."

"Club musik är alltid i fokus på vårat dansgolv. Resident DJ´s är Eric S och Collén
Flera gånger om året dycker sköna gäster upp
några av dessa som ni kan stöta på är Housewifes Style of Eye HedKandi och mycket mera."

Jag tycker att det är helt okej att driva en nattklubb utan att ha koll på särskrivning, stavning och skiljetecken. Men då är det en god idé att låta en korrekturläsare gå igenom reklamen innan den trycks och skickas ut. Citaten ovan är bara några exempel ur reklambladet. Min ovilja mot Stadshuset blir knappast mindre av det här.

Skogstokigt från redigeringen

Att redigera kan vara riktigt plågsamt. Om det är dumkonservativa ledare det gäller. Hittar en sådan jag sparat sedan praktiken:

"Medan kommuner pådyvlas allsköns konstigheter, såsom kompetensutveckling inom genuspedagogik för att komma till rätta med det konstruerade akademiska problemet att pojkar är pojkar och flickor är flickor, sparkas värdefulla ämneslärare. I kristider ställs saker och ting på sin spets och de verkliga behoven skiljs från de påhittade."

Och ibland blir det lite mycket av samma ord... I en debattartikel:

"Regeringens prioriteringar på en utbyggnad av antalet poliser måste prioriteras i tider av ekonomisk oro och polisen måste möta krav på att fler poliser ska arbeta på våra gator och vara tillgängliga."

04 september 2009

Den töntiga vulgokyssen

Det finns vissa töntiga tramserier som man gärna tror sig stå över. Fjädrar som blir till fullskaliga hönsfarmer i varenda Hollywoodfilm. Men inte i mitt liv, inte. Tills någon strålkastare med all önskvärd tydlighet avslöjar att man är lika töntig som alla andra.

Jag har en vän som jag först ville vara mer än vän med. Följde formulär 1A: prata ut, ät kopiösa mängder glass, och gå vidare. Vänskap är trots allt ohotad prio ett.

Några månader senare hade jag ett gäng kort att skicka, ett av dem till honom. In på Pressbyrån - fyra frimärken, tack. Bara att slicka och... nämen vänta nu. På mina fyra frimärken: fyra rosa, plutande pussmunnar. Tvärstopp. Det gick bara inte.

Jag menar, vi hade precis kommit så långt att jag kunde ge komplimanger utan att noja över om de misstolkades. Vår relation var absolut inte redo för en vulgokyss. Tyckte jag. Inga plutmunnar, pussmunnar, knallrosa läppar på hans kort. Aldrig.

Så jag gick obekymrat ut från Pressbyrån, och in på nästa. Bad om ett frimärke.

Fick kungen.