28 juli 2007

Citat 3

"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka"
Albert Einstein

Prioriteringar

I skogen silas solen mellan trädstammarna. Svamparna som höjer sig ur sammetsmossan samlar regnvatten och morgondagg. Vår koja står stadig och stolt i gläntan. Dagens skörd av smultron, vildhallon och blåbär är till förnöjsamhet. Brodern och jag letar röksvamp och härmar rävar. Bönorna blommar som sagt.

I staden bland regnvåta gator och åskmuller är gammal vänskap lika levande som någonsin. Det är strosande och långfika med morotskaka.

Vem kan då tänka på blogg och flyttlådor och nollning?

25 juli 2007

Sakta går solen upp i öster

Upptäcker precis att två gamla klasskamrater bloggar, och svämmas över av saknad. Efter alla dem jag kommer att möta igen, men inte särskilt ofta och inte på samma sätt. Och efter alla dem jag nog aldrig ser igen, dem jag inte var nära men gillade ändå. Dem jag passat ihop med från början och dem jag upptäckte precis på slutet...

Till hösten börjar ett nytt liv. Det börjar i Sundsvall. Och nu har jag tackat ja till platsen, och skrivit på lägenhetskontraktet. Nu är det oåterkalleligt. Det enda som saknas är lite studielån och några kastruller.

Kurslitteraturen är underbar, jag nöjesläser den nu. Nollningsschemat fullt av otäckt fotbolls- och brännbollsvurmande.

Känner att jag borde umgås dubbelt så mycket med alla nu, så jag är riktigt trött på dem när jag flyttar. Men bönorna har börjat blomma och 20 kubikmeter jord väntar på att flyttas. Och det är ganska underbart när det bara finns jag och bönorna och jorden och ingen ångest, saknad eller elände.

Nu ska natten piffas upp av Sthlm live. Vad fattigt mitt liv var innan jag upptäckte standup!

20 juli 2007

Ge Neville upprättelse!

Ja visst. Professor Umbridge var underbar, hennes röst perfekt. Miljöerna helt klart värda biopriset.

Självklart var handlingen mycket förenklad, som i alla filmerna. Har man läst böckerna är de dock ett bra och mysigt sätt att friska upp minnet, en ytlig snabbgenomgång av handlingen. De som bara ser filmerna måste få en helt annorlunda bild av Potter-världen. En jävla massa action och i stort sett inget klurande, inga långa perioder av ovetande och felaktiga slusatser, ingen långsam uppbyggnad av stämningen. Men det är klart jag förstår att man måste förenkla och göra saker mer filmiska. Väggen med förordningar som Filch (med sin allt längre stege) fyllde på var ett jättebra sånt grepp. Och att prioritera bort Quidditch var också smart

Men snälla snälla ni, varför ändra på saker utan något synbart syfte? Till exempel bilden på den ursprungliga Fenixorden - det var Moody som visade den för Harry och Harry tyckte inte alls om det. Varför lägga den i händerna på oskyldiga Sirius?
Och Neville var kanske i början tafatt på DA-mötena, men blev snabbt en av klassens bästa. Varför kunde han inte få behålla den triumfen?
Valvet som Sirius föll in i hade ett vanligt svart vajande skynke, inte något spejsat halvgenomskinligt. Less IS more. Dementorerna ska vi inte ens tala om. Hur blev de skrikande späda skelett som flyger runt som trasor?

Jag förstår att det var svårt att illustrera hur kärlekens kraft drev ut Voldemort ur Harrys kropp. Det började bra men att lägga orden i Harrys mun blev för krystat. Harry hade inte ens förstått det där än.
Och så Dumbledores sorg och skuldkänslor, de hade jag gärna velat se mer av. Att bara säga "I care too much about you" är inte Dumbledores stil

Men jag ÄR faktiskt riktigt nöjd. Biobiljetten var värd vartenda öre. Det var mysigt och storslaget och spännande att se filmen. Ta det bara lite lugnt med sentimentaliteten, va? Var så trogna det går

Förresten kanske någon av piratebay-versionerna av sista boken är äkta... Jag vågar inte ens läsa artiklarna om dem, eller kommentarerna på piratebay. Snopet om man får reda på något man inte borde, eller om man läser något som verkar äkta men inte är det. Jag tänker inte riskera något, utan väntar troget. Skynda på, Adlibris!

17 juli 2007

Harry Harry Harry

På lördag kommer den. Den sjunde och sista boken om Harry Potter. Upplösningen. Den sista striden.

ÅHH, HUR SKA DET GÅ?

Jepp, jag är en av alla de mainstreammänniskor som älskar Harry Potter. Hade riktigt svårt att ta mig igenom den femte boken pga det dåliga dåliga språket, men då gick jag över till originalspråket och blev fast igen.

Och på lördag är det alltså dags. Harry, som jag följt sedan jag var 12, kommer snart inte att vara med mig mer. Och JK Rowling har tydligt visat att hon kan ha ihjäl vem som helst utan att bry sig om förtvivlade läsare. Det är storyn som spelar roll. Det hedrar henne. För visst kändes det snopet hur smärtfritt ringen förstördes i Tolkiens fantasy. Varför dog inte Frodo i Mordor?

Nu är det uppladdning som gäller. Den senaste veckan har jag sett film nr 3 och 4 (nej de gör inte böckerna rättvisa men är väldigt bra om man tar dem för vad de är) och läst bok nr 5 och 6. Nu ska jag på bio och se Fenixorden. Förväntansfull över professor Umbridge, Sankt Mungos och Mysterieavdelningen...

06 juli 2007

Lycka (och reklam)

Efter att jag läst Aldous Huxleys Du sköna nya värld tidigare i somras känner jag att lycka inte är något att sträva efter. Det jag vill ha är passion och harmoni.

Lycka känns så slätstruket. Omotiverad lycka nästan oroande... Varför vara lycklig när man kan vara något annat?

Passionerad - i sorg och i glädje och i allt annat. Att vara 100%. Det är något att sträva efter! Och även om det är svårt att känna så när allt är pissigt så vet jag ju att när jag gråter sönder mig och tror att jag ska dö av skuld och ångest så är det också det som gör det möjligt för mig att andra dagar bli sprudlande glad över att solen lyser och gruset knastrar, att titta på en solnedgång och tycka att jag förstått meningen med livet, att värka av kärlek till vänner.

Att inte känna måste vara det värsta ödet. (Hey - första gången jag förstår Karin Boyes "Den största dagen är en dag av törst" istället för att tycka hon är dramatisk och svår)

Men passionerad orkar man ju inte vara jämt. 100% är på tok för mycket ibland. Och då vill jag känna harmoni istället. Ett lugn i att inte vara 100%. En tro på att det nog blir bra. En droppe i havet. En osynlig vandrare... Nu är det nog bäst att sluta innan jag blir för flosklig. Jag har det i mig - Tack Aftonbladet Söndag och mormors kioskböcker för det. För att förstå vad jag menar men slippa floskler, läs Du sköna nya värld!

Bäck i skymning

Har länge velat försöka fånga det trolska i en bäck i skymningen. Få vattnet sådär utsuddat som det blir med lång slutartid. Tänkt att det får vänta tills jag köpt en D50 och snitsigt stativ och allt det där. Men faan heller! Jag tog min lilla kompaktkamera och bordsstativet, och stack ut i skogen. Myggen och batteritiden hindrade mig att stanna särskilt länge, men jag ska absolut göra om det - det var mysigt och värt det.








Något om den svenska sommaren

Hans Lindgren

Såg Peter Pan med brodern och kände så väl igen rösten till Smee (Kapten Kroks betjänt) från någon annan disneyfilm. Vild gissningslek utbröt i familjen. Var han en av dvärgarna i Snövit? Var han Långben? Var han med i Djungelboken? Vi lyssnade noga och plötsligt slog det mig som en blixt - sorken i Nalle Puh! Och kanske bävern i Lady&Lufsen? föreslog modern.

Vi letade på google, wikipedia och formidabla imdb. Det var så jag snubblade över denna mycket fascinerande man - Hans Lindgren.

Vi hade rätt allihop. Hans Lindgren är rösten till sorken i Nalle Puh, bävern i Lady&Lufsen, Långben, ormen Kaa och dvärgen Glader. Dessutom har han gjort Hertigen i Askungen, Vita kaninen i Alice i Underlandet, och berättarrösten i Tjuren Ferdinand. Han har medverkat i Robin Hood, Aristocats, Micke & Molle, Bernard och Bianca...

Har han gjort spelfilm också? undrade modern.
Jajemän - Han har spelat i Rännstensungar, Rederiet och Pip-Larssons. Dessutom i Snoken (minns ni den, SVT:s mysdeckare med båt och hund?).
Och han spelade...(trumvirvel)...Ante i Barnen från Frostmofjället! Barndomens hjältefilm om några fattigbarns strapatser tillsammans med moderliga geten Gullspira (inspelad 1945).











Den här mannen började alltså sin filmkarriär som tioåring 1942. Den senaste roll jag har hittat gjorde han 2001. Han har varit med i massvis med kända filmer och serier, men verkar ha hållit sig till små och mellanstora roller. Förutom skådespeleri har han producerat, regisserat och skrivit manus till en del filmer/serier. Och just det, Astrid Lindgren är hans faster.

Känner att detta kanske är mitt drömintervjuoffer om jag blir tillräckligt skillad. En man som tillbringat hela sitt yrkesliv inom filmens värld. Som sysslat med nästan allt man kan syssla med apropå film.

Läs mer om Hans Lindgren
här. Och här och här. Det ska visst finnas en intervju också, från SvD, ”I början fick jag betalt per ord”.

(I min detektivjakt snubblade jag över sidorna
dubbningshemsidan och magicmovies. Har inte hunnit kolla in dem närmare, men de verkar super om man vill veta mer om dubbad film och svenska röster. Bilden på Barnen från Frostmofjället är lånad från Svenska Filminstitutet. Tack)


02 juli 2007

Broderns kaninungar - vill ha!




Paddan





Åh, lannet!

Jag älskar vårt lanne (läs: grönsaksland)

Planen var att låta lanne-arbete tränga undan all separationsångest efter studenten. Planen fungerar mycket bra. Istället för separationsångest har jag nu:

- Myggbett, blåsor och en sjuhelvetes ryggvärk
- Massor av härlig, lucker jord som nyss var en tjock nässelmatta
- Bondböna, rosenböna, plocksallad, ruccolasallad, rädisa, morot, palsternacka, salladslök, purjolök, gräslök och ringblomma
- En liten mur av lecablock
- En stor hög med klippt gräs att använda som gödsel och ogrästäckning
- En massa spännande saker som legat gömda i jorden under gamla ladugården, till exempel en soppburk, spik och syl, ett gammalt gångjärn, trasigt tegel och en strumpa.
- Harmoni och lugn

Lanne rekommenderas varmt till alla som behöver lugna ned sig!