30 april 2009

Guldbelagda azurskiftande

Fast den här bilden är egentligen inte alls tagen vid någon majbrasa. Det är en närtitt i vår vedpanna.

Morgonstund och så vidare

Jag och älsklingen på uppdrag (06.48)

I min oskuldsfulla ungdom hade jag aldrig klivit upp tidigare än kvart i fem för jobbets skull. I morse var det hög tid att ändra på det. Tio i tre ringde klockan. Och visst var jag illamående den första timmen, men sedan förvånansvärt pigg. Det imponerade på mig hur bra det gick att jobba åttatimmarsdag på bara tre timmars sömn. Men så är det ju också osedvanligt kul att besöka ett bageri. Jag fick kasserad budapest till frukost!

Undrar vilken tid brevbärarna börjar jobba... Det är nämligen vårt nästa artikeluppslag.

Uppdatering 21.36: Ynk. Det här blev inte så bra. Kl 15 var jag tvungen att blunda en liten stund... som varade till 21. Hur ska jag nu kunna sova i natt?

29 april 2009

24 april 2009

En dag när vindarna bär

När flator intervjuas i egenskap av par, inte i egenskap av flatpar.
När ensamstående inseminationsmorsor får uttala sig om dagisköer och inte om insemination.
När Newroz bevakas genom inför-recept istället för titta-här-firar-kurderna i nästa dags tidning.
När den kvinnliga chefen får snacka chefsskap, inte kvinnligt chefsskap. Likaså den kvinnliga rapparen, brandmannen, värnpliktiga, lanaren. Och den manliga förskoleläraren och vårdbiträdet.
När en invandrad partiledare faktiskt bara är en partiledare.

Då tycker jag att media har kommit en bit på väg. Kom igen nu så kör vi!

22 april 2009

Lyssna lagom

Min nionde vecka på högborgen fick jag mitt första upprörda samtal. Det gällde en artikel som jag faktiskt bett nyhetschefen läsa igenom innan publicering, för att jag ville vara helt säker på att den var balanserad. Enligt honom fick båda parter komma till tals. Läsaren höll uppenbarligen inte med.

Jag tycker det är svårt att veta vilken nivå man ska lägga sig på i ett sådant här samtal. För om en av våra läsare har synpunkter och på allvar är oroad över att tidningen tar en mer sensationsjournalistisk riktning, då vill jag självklart lyssna. Men om någon är rent otrevlig och kallar mig svartmålande skvallerjournalist utan att närmare kunna beskriva vad jag gjort mig skyldig till, vill jag också kunna säga ifrån.

Hur kan man både lyssna och säga ifrån?

Det är så mycket enklare när man blir kallad "adorable" och får en oliv...

12 april 2009

Klypa


...kallar Fadern det här. Min bestämda uppfattning är att det heter klädnypa.

11 april 2009

Jesus och bostadsrätter

Ola Salos version av Jesus Christ Superstar på SR i detta nu. Har inte hört den på svenska sedan jag var i tioårsåldern. Lite ovant, men så jävla bra!

För övrigt sitter jag och får andnöd och tårade ögon över lägenheter i Göteborg. Jag menar, en fyra i Vasastan, jag skulle döda för den! Eller den här fantastiska 2,5:an. Jag måste gifta mig rikt, helt enkelt.

Charlestown - a very big city indeed

Det var dags för en ny era. Lillebrorsstaden skulle äntligen få växa upp. På den nerbrunna domustomten planerades en ny galleria, och inte vilken som helst. Allt skulle vara stort, blankt och glittrande. Det här köpcentrumet skulle inte heta något töntigt som de andra, Duvan och Arkaden. Här krävdes det stora artilleriet.

Mitt i city. De magiska orden blev gallerians namn. I taket hängde discokulor, högst upp en kupolformad skybar med illusion av stjärnhimmel. Mitt i city körde all sin reklam på engelska. ”If you love shopping downtown”.

Och vi tänkte allihop som Björn Gustavsson: oj oj OJ vad FRÄSCHT! Karlstad är ju nästan New York, om man kisar lite grann.

Två och ett halvt år senare gapar butikslokaler tomma. Deras skyltfönster är fyllda av stora vepor, med orange skyskrapor och orden: Här öppnar snart ett nytt spännande koncept. De första veckorna kanske några trodde på det. Det nya spännande konceptet. Men texten är bara slentrianord för alla tomma lokaler, uthyrda eller ej.

Och jag kan inte låta bli att undra. Varför står där inte:

“Coming soon. A new and exciting concept”

10 april 2009

Mormor mot Khomeini

Två oanmälda besök idag. Först dök en gudmor upp på kaffe och prat om mänskligheten, mobbningsteve och politik. Sedan kom mormor med en påskhare.

Mormor har sparat allt jag skrivit under praktiken. Minsta artikel är urklippt. Om någon annan hade gjort det hade det känts pinsamt. Nu gör det mig bara så oändligt glad.

I sommar ska hon och jag gräva upp ett morotsland vid hennes stuga. Och hon ska lära mig koka svartvinbärssaft. Imorgon ska jag renskriva historien om alla hennes gamla möbler. Hon vill att vi ska veta var de kommer ifrån, sedan, när hon inte kan berätta det längre. Eftersom jag är sjuk och sjukt rastlös passar det fint med ett påskaftonsjobb.

Planen är att alla barnbarn ska få en egen uttänkt sak när det är dags. "För när min farmor dog så fick jag den lilla byrån av henne, och jag tyckte det var så fantastiskt att den var bara till mig". Det är jag som ska få den lilla byrån den här gången. "Och så fick jag hennes nageltång! Och en sådan nageltång går inte att få tag på längre." Den nageltången har alla vi barn blivit klippta med. Fungerar även som pincett. Oklart om den också går vidare till mig.

Mycket text om mormor. Kanske för att hon är världens coolaste mormor. Som en av de kukmätande esterna sa om Arvikafestivalen: Fett cool. Vad sägs till exempel om att hon skrivit brev till Ayatollah Khomeini? Budskapet: "Jag tror inte att din mamma skulle tycka om det du håller på med."

Tillbaka till medeltiden

Jaha, nu har årets smartskaft löst våldtäktsproblemen. Kvinnor ska undvika farliga platser, åka taxi och bära kyskhetsbälte. Snälla, säg att det är ett aprilskämt.

Som vanligt är det offren som ska anpassa sig. Att alla kvinnor ska bära antivåldtäktstrosa känns ungefär lika balanserat som om alla män skulle bära munkorg på sin lilla vän. Socialstyrelsen rekommenderar: Lås in kuken på kvällar och helger, för säkerhets skull. Du kan ju förvandlas till ett testosteronstint monster.

Sedan har vi skolorna som lär ut självförsvar. Utan försvar. Man kan ju inte lära tjejer att slåss, hur skulle det gå? Våld löser inga problem. Istället lanserar man streetsmart, ett koncept som går ut på att planera, undvika, gömma sig, stanna inne. "Vi pratar om hur man undviker att utsätta sig för onödiga risker" Hej, jag har en idé - varför inte sätta våldtagna kvinnor i fängelse istället för gärningsmännen? Bakom lås och bom skulle de vara verkligt trygga.

Streetsmart har tvättat bort allt som är meningsfullt med självförsvaret. Sanningen är att en försvinnande liten del av alla våldtäkter är överfallsvåldtäkter. Men rädslan är äkta. Därför går äkta självförsvar ut på strategier för att våga vara ute på samma villkor som resten av mänskligheten. Istället för att stanna inne lär vi oss slagen som får oss att våga gå ut. Och slagen som hjälper den gången en överfallsvåldtäkt verkligen äger rum.

Ytterligare ett citat ur artikeln: "Erfarenheterna av självförsvar är inte särskilt goda, i så fall måste man öva mycket och ofta. Risken är i stället att man gör felaktiga bedömningar, att man överskattar sin förmåga" Ha! Ulf Mårtensson, räddningstjänsten, har du suttit grensle över en tjej och bett henne försöka kasta av dig? Det har jag. Tro mig, hon överskattar inte sin förmåga. Hon tror att det är omöjligt. När hon sedan försöker flyger du av henne, och måste ta emot dig för att inte göra dig illa. Känslan i den tjejen, i det ögonblicket, när hon inser sin kapacitet - den känslan vill du ta ifrån henne. Grunden i självförsvar är fyra enkla slag som kan utföras lite hur som helst och ändå fungera. Du behöver inte öva "mycket och ofta".

Viktigare än slagen är vetskapen att man är värd att försvara. Om du så går naken och packad i vikentunneln en lördagskväll är du värd att försvara. Övergrepp kan aldrig rättfärdigas. Skulden är aldrig din. En vetskap som kan hjälpa även tjejer som utsätts för de vanliga övergreppen, de som utförs av pojkvänner, morbröder och kompisar.

Dessa streetsmart-figurer tycks mena att tjejer ska vända andra kinden till när de blir våldtagna. Allt för att undvika det förhatliga våldet. Street smart är inte självförsvar, det är ytterligare ett led i skuldbeläggandet av kvinnor. Att inte bli våldtagen är tydligen ditt eget ansvar. Du sparade väl pengar till taxi, gumman?

Lena och Tage?

Lillerudsgymnasiet har troligtvis sett Släpp fångarne loss.

Såklart

Man skaffar sig sina favoriter, fast man inte borde. För mig är det ordet ”såklart”. Det har inte många andra vänner. De flesta vill ersätta det med ”självklart”, eller allra minst skriva isär det. Men jag älskar det. Jag vill ligga sked med ordet såklart. Jag vill äta det med mjölk och socker ur en skål. Jag vill bada i såklart. Baka såklart och låta det smälta på tungan. Såklart.

09 april 2009

Fix you

Inte trodde jag att det var en idoldeltagare i Så ska det låta som skulle visa vägen till ny favoritmusik. Från att inte ha någon som helst aning om vilka Coldplay var, så föll jag pladask för det här. En modern psalm:

Lundin och Benny

Bild som blev misslyckad på grund av ljuset (och mig såklart). Men på bloggen duger den fint. Hela presskonferensen kunde jag inte tänka på annat än nallen Benny som alltid vann blåbär i Kvidevitt eller rubbet som Anders Lundin ledde när det begav sig.

08 april 2009

En mycket liten tågstation




Enkelhet som fungerar

Vad är det med butiksägarna på Haga? Besitter de i smyg betydande kunskaper i reklam och kommunikation? Eller har de skrapat ihop pengar till att anlita en byrå? Deras hemsnickrade (?) kampanjer får mig att ta ett glädjeskutt varje gång jag passerar skyltfönstren.
Först har vi Walfrid Svenssons möbler, som byter lokal. I deras gamla skyltfönster hänger tillplattade flyttlådor med blanka, svarta bokstäver:

”Vi flyttar österut.
194 meter”


m.fl. budskap som jag inte minns ordagrant, men som är minst lika geniala.

Sedan är det Lasse och Mona, som drivit varsin antik- och kuriosabutik på samma gata. Nu slås butikerna ihop till en, och det förklaras genom textade bokstäver på röda pappark:

”Nu flyttar vi ihop
/Lasse och Mona”

”Lasse + Mona = Sant”


Två kampanjer som glasklart berättar vad det är frågan om, på ett simpelt och koncist sätt men samtidigt med en blinkning till mottagaren. Guldägget, någon?

Annan reklam som gör mig glad just nu är den här:
(bild lånad från Peter Englund, som inte alls gillar reklamen)

(bild lånad från lugnofin på flashback, som tycker att kampanjen slår fel)

(bild lånad från Dagens Media. Eminenta copybloggen Please copy me ger reklamen ännu en dimension)

07 april 2009

Skägget kommer ut som feminist

och får mig att aldrig någonsin vilja föda barn.

A beautiful day to save lives

Så här snygga var jag och min kollega på vårt roligaste jobb.

Fem veckor var vi ett eget litet team på tidningen, hon skrivande och jag fotande. Kändes som att vara Kling och Klang. Hon lång och smal och oftast i klänning och stövlar. Jag har helt anammat fotomodet med jeans och den obligatoriska svarta fleecejackan. Hon skriver mycket ordentliga anteckningar på täta, läsliga rader med sina rosa och lila pennor. Jag krafsar korthugget och oläsligt med biltemas billigaste. Hon niar folk. Jag skulle aldrig komma på tanken. Dessutom har hon man och barn och tycker att jag är förbluffande ung. Men krångliga invandrarefternamn har vi båda två. Och en djävulskt bra kombination var vi! Jag håller tummarna för att det blir vi i sommar igen…

Plötsligt händer det

Sommar och sol, kort tajt kjol och kaprifol. Karlstad igår vet som väntat att porträttera våren. Ett pågående arkiv över staden, inte för århundraden sedan, utan just igår. Men Karlstad, jag saknar en bild på kulglass. Till dess känns våren inte riktigt här…

02 april 2009

Stilikon

Jag orkar inte skriva om något viktigt, eller om kulglass och solsken. Så jag fortsätter modeblogga. Och kan inte låta bli att undra: Varför vill klädskaparna att vi ska se ut som Astor?

Efterhärmarna:

Lindex:

Stella McCartney:

Bikbok:


Originalet: