30 mars 2009

Räkna med skägg

Rensar bland mina gamla bilder. Intressant vad man hittar... På min artonårsdag togs tydligen totalt tre bilder (ingen med mig som motiv eller fotograf). Det här är en av dem. Skägg är uppenbarligen en klassiker bland mina fäder.

Finaste responsen

Dagens läsarmail slår allt:

Kära Maria! Vilken utomordentligt fin artikel! Tack ska du ha! Jag är jätteglad! :)

Än jag då? Hur glad tror du inte jag blir? Nu vandrar jag iväg på sockervadd...

29 mars 2009

Mums


Nymfer kommer och stör friden

Det här Cornelislyssnandet får sina följder. När jag vaknar nu för tiden, i ögonblicket jag slår upp mina bruna, drar den här strofen genom huvudet:

"Bacchus, käre broder vakna! Se hur nymfer bada nakna"

Men det kan jag leva med.

27 mars 2009

Kläder att bli glad av

Modebloggarna verkar ha det lite tufft just nu. Därför tänkte jag vikariera en sväng för dem. Åh, den som fick vara barn och ha på sig Kappahls senaste barnkollektion! Hur kan man inte vara glad om man går klädd i sådant här?





Den goda nyheten är att massor av kläderna faktiskt finns i de stora barnstorlekarna, vilket betyder att jag kan ha dem. Och fadern har visst fått hem 30 + 50 % rabatt på Kappahl...

26 mars 2009

Lyckans korridorer

Hade vägarna förbi min gamla skola idag. När mediekommunikationsläraren fick syn på mig sken han upp och gav mig en jättekram. Sedan satt jag på ett skrivbord i lärarrummet och småpratade någon timme. Att man kan få HA det så bra som jag hade på gymnasiet. Det är inte rimligt. Fick jag skulle jag leva resten av mitt liv i dessa korridorer.

När jag åkte därifrån var jag så peppad att jag var tvungen att sjunga Jingle Bells hela vägen tillbaka till redaktionen.

25 mars 2009

Tjuvtitt

...på vad jag gör om dagarna

24 mars 2009

Klockren argumentation

Liza Marklund angående fildelning:

"Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju."

20 mars 2009

Grönsakslöp

Tycks vara mat som gäller på bästa nyhetsplats idag. Uppstickaren kör broccoli, medan högborgen fokuserar på spenat.

17 mars 2009

Dagens runda - gurkor och anagram

Vilka fascinerande sidor man hittar när man går på internetpromenad eller jobbgooglar.

Här upptäcker jag att Paris ju inte bara kan bli Sirap, utan även Prisa, Rispa, Spira och Sirpa (synonym till kvittra).
Här lär jag mig riktiga husmorsgrunkor som hur jag får en halv lök att hålla längre och hur jag gör ren en skärbräda på bästa sätt.
Här kommer jag hänga ofta! Bara frossa bland tidningsrubriker, svengelska, floskelgenerator med mera. Särskrivningsavdelningen får mig att minnas min gamla vän Herr Bad Byxa.

Dinosauriernas högborg

Det bästa med mitt jobb är alla möten med människor. HAHAHA. Det bästa är såklart vår varm choklad-automat där en kopp kostar en krona. Och att jobbet förser oss med obegränsat med frukt. (Jo, jag gillar faktiskt människorna också)

Det värsta med mitt jobb är att datorerna härstammr från år 1674. Nu sitter jag här efter att ha missat bussen ännu en gång. Så dumt av mig att räkna med att åtta-nio minuter är lagom för att spara fyra bilder och föra över 20.

20 minuter senare...

15 mars 2009

Hur kan det få vara så här?

Ser webbteve från kommunfullmäktige. Det blir så otäckt påtagligt när ordföranden säger "Då lämnar jag ordet till XX, Sverigedemokraterna". En man går upp och ställer sig i talarstolen.

Där står han. En man som tycker att alla människor inte är lika mycket värda. En man som vill göra skillnad. Som pekat ut en syndabock. Där står en man som tycker att min gata, min vardag, min stad, inte är för alla. Som önskar slippa människor han aldrig ens haft en chans att bilda sig en uppfattning om.

Och där får han stå. Ingen protesterar. Ingen buar eller kastar tomater. Han står där och andas samma luft som de andra. Han står där och pratar trivialiteter. Som om ingenting var konstigt. Som om detta var en alldeles vanlig dag i ett alldeles vanligt land. Ett alldeles vanligt demokratiskt land.

Det är för stort för mig att förstå. Vanmakten förlamar mig.

14 mars 2009

Sport när den är som bäst

Det här får till och med mig engagerad. På samma gång så fruktansvärt roligt och genomhemskt. Vilken desperation. Paniken i att plöstligt vara Bambi på isen, insikten att nu går allt åt helvete.

Men bäst av allt: Det är proffsiga Gunde som gjort det! Sådana journalister blir vi i Sundsvall, heja heja!

Ho ho hooo

Där satt jag och fadern och trodde att vi var så jävla unika. Jag med min udda uggla och han med sin operadonna.

Och så var vi alldeles svensson.

Underligt hur melodifestivalen smyger sig på en allteftersom. Innan Sundsvall hade jag några år då jag inte såg det alls. När det började i vintras tyckte jag allt var töntigt och dåligt. Plötsligt är det final, jag är engagerad, har laddat upp med nötter och melon, till och med ringröstar. Något har de uppenbarligen lyckats med.

Spriten slår inte

Det händer att folk frågar om jag är nykterist. Jag tar det alltid som en förolämpning. Det säger något om hur inbäddat drickandet är i kulturen.

Vi håller oss nyktra hela veckan, längtar till fredagen då vi äntligen får förgifta oss själva. Vi dricker tills rummet snurrar, tills vi sluddrar, tills vi spyr, tills vi vinglar. Tills vi vågar. Vågar dansa, vågar prata, vågar knulla. Sedan vaknar vi i illamående och trötthet. Nästa helg är det dags igen.

Efteråt alltid pratandet. Detaljerade redogörelser för hur fulla olika personer var, vad som hände, åh det var så galet, och gjorde du verkligen det, och nu ångrar jag mig. Alkoholsnacket är verkligen inte bara en högstadiegrej. När fjortisarna pratar om effekten av att blanda cider och alvedon, pratar 40-plussarna om whiskeysorter och hemkryddad snaps.

Trots detta dricker jag. Jag tycker om det. Att bli lite varm och lite glad. Dansa. Gott är det också.

Men jag respekterar den som väljer nykterism. Väljer bort tvånget och ritualerna, av personliga eller politiska skäl. För visst leder alkoholen till mycket skit.

Däremot är jag så urbota trött på den falangen av nykterister som hävdar att spriten är roten till ALLT ont. Nu kring åttonde mars kommer alltid dessa iogt-insändare om hur kvinnomisshandel beror på alkoholism. Att så totalt bortse från andra faktorer är i mina ögon verklighetsfrånvänt och motverkar nykterhetsrörelsens syften.

Jag kan verkligen inte tro på att alkoholen är en egen person. Att den förvandlar snälla killar till gärningsmän, eller gullepappor till fula gubbar. Utan att trampa på de som sett drickandets verkligt fula sidor, så vill jag säga att en värld utan alkohol skulle inte vara ett paradis.

Den som missbrukar, skulle ha hittat något annat att missbruka. Den som försummar sina älskade, skulle ha hittat något annat att prioritera högst. Den som slår, den som våldtar, den som beter sig som ett svin, skulle ha gjort det ändå. Förr eller senare. Den som ”tappar behärskningen” skulle ha tappat densamma på grund av stress, sorg, trötthet, ilska.

Valet att dricka eller inte är personligt. Utopin är att kunna välja vilket som utan att utsättas för påtryckningar eller fördomar. Jag önskar mindre polarisering mellan åsikterna. Att de drickande kunde erkänna alkoholens pissiga sidor. Att de nyktra kunde se att höjden av ondska inte är mamman som tar med sig barnen på krogen och låter dem käka jordnötter medan hon tar en öl med sina vänner.

Vapen dödar inte, människor gör det. Så säger kampanjerna i USA. Därmed inte sagt att vapeninnehav ska vara oreglerat. På samma sätt är en ansvarsfull alkoholpolitik livsviktig. Men till syvende och sist är det människor som dricker.

13 mars 2009

Nu är det nog

Idag skriver TT "den livstidsdömde tyska kvinnan".

TT.

Tidningarnas Telegrambyrå.

Jag vet inte om jag vill leva längre.

11 mars 2009

Svar på frågan

Visst har jag läst i intervjuteknikböckerna om hur knepigt det är att intervjua barn. Och tänkt att det gäller inte mig, jag som har en lillebror och ofta trivs bättre med barn än med vuxna. Ack så jag bedrog mig.

Det är skitsvårt att intervjua barn! För de gör inte ditt jobb åt dig. De fyller inte i otillräckliga frågor, de broderar inte ut, de anstränger sig inte för att prata i rubriker, de låtsas inte att du är en bättre journalist än du är. Barn svarar bara på det du frågar. Barn säger bara som det är.

Visst finns det vuxna som fungerar så också. Jag minns intervjun med eldsjälen som startat handikappridning. "Varför började du med det här?" frågade vi. Och fick svaret "För att hjälpa de handikappade".

Det var inte vad vi hade tänkt oss. Vi ville ha något om hur ridning är balsam för kropp och själ, om lugnet och tryggheten bland hästar, om kärlek och kommunikation mellan människor och djur, om medicinska effekter, om inspiration från andra ridskolor. Något som passade i ett ryckcitat. Istället fick vi "För att hjälpa de handikappade".

Och det är ALLTID journalistens fel. Det är vårt ansvar. Vi måste ställa rätt frågor. Vara pålästa. Fråga tills vi får svar. Fasta men följsamma. Förtroendeingivande. Människor kan inte vara dåliga på att bli intervjuade. Dålig på att intervjua, det kan man däremot vara. Då är det bara att öva tills man blir bra.

Jag har tänkt att min Personal walker lever livets glada dagar på Kamratposten. Att hon glider fram bland gulliga ungar och roliga ämnen, på små rosa moln. Varje arbetsdag en lek. Först nu inser jag vilken jävel på intervjuteknik hon kommer att bli. Till hösten kommer hon att vara värdig Janne Josefsson. Minst.

Folkets riddare, jomenvisst

Att vara jourhavande reporter var fantastiskt kul. Så många bra tips och undringar folk har! Tre grejer åkte direkt in i tidningen, fyra andra kommer förmodligen hamna där så småningom. Ytterliggare en var en riktig superdupergrej, som jag ska ta tag i på fredag.

Och idag fick jag min första läsarreaktion, tjo! En handikappad man var upprörd över att Bergvik köpcenters centrumledare i min artikel sagt att inga kunder bötfälls på Bergviks parkering, även om de knyckt en handikapplats. Han ville ha tag på centrumledarens nummer, för att ringa och resonera. Härmed har jag bidragit till demokrati och medborgarinflytande! Känns gött.

Min nyhetschef är en hyvens grabb. Mitt i stressiga vardagen av nyhetsproduktion, mellan presskonferens och kaffemaskin, kommer han ihåg att prata om de viktiga frågorna. Som kontakten med läsarna, elitismen i journalistkåren, och hur webben ska utvecklas i konkurrensen. Högborgen ska inte få reduceras till något som producerar bokstäver att fylla utrymmet mellan annonserna med. Det hedrar honom.

För övrigt håller min kropp på att klappa ihop. Förstår inte vad den är missnöjd med. Jag äter frukost, lunch, middag. Och inte vad som helst, det är rågbröd och grönsaker och frukter och hela jävla tallriksmodellen. Jag går och lägger mig i tid. Jag yogar. Jag försöker att inte stressa, gör två-tre jobb om dagen och tar det rätt lugnt efter jobbet. Ändå har jag varit konstant hungrig i två veckor, konstant illamående i tre dagar, och har ont i ryggen för det mesta. Varje gång jag måste skynda mig hugger illamåendet i lite extra. Idiotkropp. Jag ska skippa den och konvertera till enbart hjärna.

09 mars 2009

Den politiska korrekthetens högborg

Två kommentarer i lunchrummet idag:

"Jaså, de där efterblivna zigenarna!"
"Visste ni att Reinfeldt är neger? Åttondelsneger."

Bör väl för tydlighetens skull tillägga att det sades med kärleksfull skämtsamhet. Och att första kommentaren handlade om specifika romer, inte romer i allmänhet.

Imorgon är jag jourhavande reporter. Under några timmar får folk ringa mig och ställa frågor. Allt ska jag luska reda på. Jag säger er, värmlänningar, ring på min telefon och ni skall icke gå svarslösa. Hur botar man nariga läppar? Vad äter kommunsyrelsen på sina möten? Varför är skogsvägarna fulla av potthål? Hur många ryska vargar finns det? Är försäkringskassan dumma i huvudet? Fråga på! Hotta Lottas Frågepotta fixar biffen.

07 mars 2009

Ge mig Mumindalen

Jag vill skapa mig ett litet liv här i Värmlands djupa skogar. Ett liv av rutiner. Yoga på måndagar, simma någon gång mitt i veckan, på fredagar Så ska det låta och något gott i soffan. Helgen vila, laga någon matlåda och träffa någon människa om andan faller på. Arbetsvecka måndag till fredag, 8.30-17.30. Ett liv med lite mer än jobba-äta-sova, men bara lite. Jag vill ta det lugnt. Andas. Fokusera på jobbet. Trivas i mitt eget sällskap. Självklart träffa dem jag inte träffat på länge. Men inte för mycket. Inget späckat schema de här 3-6 månaderna.

Den här helgen är lugnets helg. Jag har inget inplanerat. Ska städa lite imorgon, ta igen en missad yogatimme på kvällen. Idag har det bara varit teve, dator, sängen, soffan, lite musik, pizza. Precis vad jag behövde. Ändå sitter Fröken Duktig där inuti och klagar. Inget är gott nog åt henne. När Fröken Duktig unnar sig vila, då duger minsann inte pizza och teve. Nej, då ska hon baka valnötsbröd och bada skumbad och lyssna på klassisk musik och ta en långpromenad och pyssla fina vykort. Jag är så urbota trött på henne. Jämt ska hon lägga sig i, aldrig ska jag få vila från henne. Jävla smakdomare. Hon behöver slappna av, den tjejen. Var sak har sin tid.

Det är det lilla livet jag söker. Det är det jag längtar efter. Någon gång i framtiden. Ett litet hus, ett litet trädgårdsland, någon att älska, ett barn eller två. Ett jobb som gör mig glad, men inte inkräktar på hela livet. Förslagsvis på en lokaltidning. Lussebak. Cykelutflykter med barnen. En plats som är mindre än Stockholm, mycket mindre. Där ska finnas skog. Granar. Jag vill ha människor omkring mig, som jag tycker om. Och jag vill vara ensam. Inte mer än så.

Det handlar inte om att lägga ribban lågt, om fega planer eller dåligt självförtroende. Det handlar om att det är det här jag vill ha. Det är det här jag brinner för. Det är min bild av paradiset. Perfektion vill jag inte ha, absolut inte. Men tryggheten, kärleken, trivseln. Mumindalen. Ibland ett äventyr, en Morra eller en trollkarl som har vägarna förbi, andra dagar bara pannkakor på verandan. Där jag kan få vara Muminmamman, Muminpappan, Mumintrollet, Snusmumriken, Titiooo och Stinky samtidigt.

Det har alltid känts självklart att jag ska tillbaka till Värmland. Nu är jag inte lika säker. Du kan åka hem, men du kan aldrig komma hem igen. Även om tiden stått still på vissa platser så blir det aldrig detsamma. Värmland är imperfekt. Jag kan ta vägen vart jag vill. Vart som helst. Kanske är det till Skattungbyn jag ska? Eller ännu mer norrut, till en plats där det fortfarande blir vinter? Eller till Göteborg, Sveriges vackraste stad? (Svårt med granarna där kanske) Småland verkar trevligt, väldigt Astrid Lindgren. För att inte tala om Visby! Möjligheterna är hisnande...

Dagstidningens roll

Dagstidningen har en identitetskris. Svårt att finna sin roll bland alla dessa snabbare och smidigare medier. Svårt att hitta styrkan i just sin form och hastighet.

Många ropar på fördjupning som det enda svaret. Det tidningen skriver om är ofta redan känt, därför måste tidningen gå djupare. Vara grundligare och bättre. Jag är böjd att hålla med. Att läsa veckonyhetstidningen Fokus är en fröjd, och ofta känns den som den enda nyhetskälla man behöver.

Andra ropar på förenkling. Någon sa att Metros artiklar är i snitt 1200 tecken (en tredjedels A4).

City gick ned till tredagarsutgivning. De kan knappast göra anspråk på att vara först med några nyheter. Därför satsar de mer på feature, tidlöst material, ibland fördjupning.

Jag har inga svar. Tidningens stora utmaning är att dels ska den gå att läsa vid frukostbordet, i kaoset bland barn, radio och spillt kaffe. Dels är risken att allt som står har man redan sett på tevenyheterna.

Webben sen. Många är oroliga att webben dödar papperstidningen. Att man konkurrerar med sig själv. Jag tror på en stor och öppen webb, med ett sökbart arkiv som sträcker sig långt tillbaka. Och med modererade kommentarer. Sundsvalls tidning är ett exempel som har lyckats bra med det. De utnyttjar också möjligheten till en annan form och snabbhet, genom att driva flera bloggar. Jag älskar redaktionsbloggen, en bakom-kulisserna-upplevelse av en vanlig dagstidning. Bloggar borde funka strålande också vid alla sorters sportevenemang, slutspelsbloggarna som både högborgen och uppstickaren driver är bra exempel. Och webb-teve såklart. Även om det irriterar mig när duktiga skrivare tvingas fjanta runt med en kamera för sakens skull, så erkänner jag att webb-teve har sin funktion vid t.ex. sport.

Kanske ligger de stora pengarna inte i webben. Men den stora goodwillen ligger där. Att "skapa och upprätthålla goda relationer med läsaren" är en mening som bitit sig fast från gymnasiets mediekommunikation. När dagstidningen blivit en naturlig sökmotor, då har man lyckats. Jag tror att många unga har samma tidningsvanor som jag. Man har en dagstidningsvana, men inte ekonomin till en helårsprenumeration. Därför kör man 3 månader papperstidning - 3 månader webb som ett rullande schema. Det ställer höga krav på webben. Så våga webba!

Det är spännande att vara med nu, när diskussionerna böljar på morgonmötena. När tidningarna tänker framåt, förnyar sig, tvekar och testar. Jag är förväntansfull.

06 mars 2009

När förändringens vindar blåser kastar vissa handgranater.

Det var bara det jag ville säga.

Och tänk att det i denna värld finns människor som tror så här:

Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bliv du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

Det måste vara underbart. Att aldrig vara ensam, att vara övertygad om att allt har en mening, att inneslutas i en evig kärlek, ett evigt ljus, en evig gemenskap. När jag hade vägarna förbi en kyrka sa prästen "Kom ihåg att när ljusen släcks och mörkret kommer, då är Gud oss närmre än vi kan se och förstå". Att få tro så. Jag avundas dem.

05 mars 2009

2010 var ett fantastiskt år

Idag fick jag ett skojigt pressmeddelande. Där står bland annat:

"Av det mycket stora intresset, under öppningen att döma..."

"Hittills har vi haft en fantastisk premiärdag som överträffat alla förväntningar. Intresset och mottagandet för butiken har varit mycket stort. Även från värmlänningar..."

Att det är lite kackig svenska kan jag ha överseende med. Något ska väl journalisterna göra också. Grejen är att jag fick pressmeddelandet i min hand några timmar INNAN nämnda butik öppnade. Det är första gången det händer mig att någon kommenterar en invigning innan invigningen ens skett. Kanske är det vanligt i pressmeddelandedjungeln...

För övrigt kan dagen sammanfattas med: BIL BIL BIL. Idag körde jag bil själv för första gången. Kändes större än körkortet. Jag var nervös som fan, benen skakade och pulsen gick upp. Och jag vet ju att det är när nervositeten slår till som jag blir farlig i trafiken. Därför sjöng jag för mig själv hela vägen, "När det våras i bland bergen, får jag komma till dig då?" "Love is all that I can give to you" osv. Funkade fint för att hålla mig lugn och lagom fokuserad. Radio fanns inte ens i bilen, så vad gör man? Så länge som jag och alla mina medtrafikanter är vid liv är jag nöjd.

04 mars 2009

Vampyrer på vift

Igår befriade jag min första bok. "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. För den som letar finns nu på en buss i Värmland en vandrande bok full av kärlek, frihet, moral och framför allt köttslamslor. Bookcrossing är kul! Jag tänkte praktisera det, och blogga om det, för länge sedan. Men eftersom jag är svenskofil ville jag vänta tills jag kom på ett passande svenskt ord för fenomenet. Jag står för alla mina töntiga, tantiga, nördiga sidor.

Ola Karlsson på språkrådet rådde mig så här:
"Man kan förstås översätta fenomenet till svenska, beroende på vilken aspekt av det man vill framhäva: "bokcirkulering", "bokspridning", "bok(ut)delning" (jfr "fildelning"), "vandrande böcker", "bokutläggning" etc. Misstänker att det är svårt att komma bort från det engelska "bookcrossing", eftersom fenomenet är så nära förknippat med den engelska grundidén och namnen på webbplatserna där själva aktiviteten administreras"

Jag lyder Ola, och påbörjar härmed mitt liv som bookcrossare. Häng på!

03 mars 2009

Mmm... grönsaker?

(Bild skamlöst stulen)

Mmm, att det kan finnas så mycket god mat. Ruccola, avocado, champinjoner, ungsbakade rotsaker (sötpotatis!), halloumi, pinjenötter, solroskärnor, körsbärstomater, lök, fetaoströra (bara mosad fetaost och creme fraiche - genialiskt).

Varför sitter man inte med en avocado och några champinjoner på fredagskvällen istället?

Jag tror jag håller på att bli min fru. Nu går jag och tar mig en champinjon.

Jag håller på att bli ekonomireporter

Skriver på min andra artikel om Kronofogden. Den här var på mitt initiativ. Jag gick alltså till nyhetschefen och sa "Jag har en grej på Kronofogden, kan det vara något?". Bananas.

Men de är en underbar myndighet att ha att göra med. Massvis av bra, lättillgänglig information på internet. Trevliga och pedagogiska presskontakter att ringa.

Så kanske är det på DN Ekonomi ni hittar mig i framtiden...