29 juni 2008

Rör inte min Bridget

Det händer att arga feminister ger sig på böckerna om Bridget Jones. De kallar det för chicklit och menar att det bidrar till osunda normer. Jag undrar alltid - var är dessa människors självdistans? Har de ett behov av att trycka ner andra människor?

Bridget är full av ironi, humor, självdistans. Full av kvinnors kamp med sin egen och samhällets dubbelmoral, av motstridiga impulser och tankar.


Att vara framgångsrik och yrkesarbetande - men förfasas över sin stora rumpa i direktsändning och gå hem och svära på badrumsvågen. Att vilja vara nöjd med sin kropp men panikraka benen när ett ligg är i sikte. Att försöka lita till sin egen vilja när bokhyllan bågnar av relationsrådgivningsböcker som Män är från Mars, kvinnor från Venus. Att festa och leva livet med sina vänner men ändå känna sig ofullkomlig utan en mans kärlek.


Bridget försöker så hårt att klara alla krav på hur hon borde vara (inklusive kravet att strunta i kraven). Hon försöker få livet att gå ihop bland feminister, småbarnsmammor, bögar, hunsade romantiker, sin egen bestämda mamma, skitstövlar och sann kärlek. Hon förtjänar inte att kopplas ihop med glansiga rosa romaner om inget eller med Carrie Bradshaw. Bridgetböckerna är skrivna med glimten i ögat, och egentligen hinner man inte tänka på något av allt detta när man läser dem. Man är tillräckligt upptagen med att skratta.

Bridget är inte en kvinna som man ser upp till, ingen idol att efterlikna. Men lika lite någon att fördöma och se ner på. Hon är en kvinna att räcka ut handen till, och säga "Hej syster".

27 juni 2008

Fria fantasier på tåg

Jag har varit i götet. Klev av bussen, och det luktade fisk såklart. Ungomar och barnfamiljer strosade med bautatoblerone i famnen. Det blåste och vi läste pjäser där alla dog och såg filmer där alla dog. Fastnade för Gordon Ramsay, joggade och åt glass.

Göteborg är som ett solsmekt lantkök med nybakt bröd och vänlig Alva. Som Kamomilla Stad med överkonstapel Bastian och spårvagnsförare Enoksson. Men de djupa Värmlandsskogarna är inte heller fy skam. Kvällen då jag tar tåget hem är vacker så det svider.

Jag skulle kunna tänka mig att vandra omkring barfota i Värmlandsskogarna som en vemodig mö. Med flätad korg på armen och mörkrött hår till hälarna. Alla som mötte min blick skulle förstå att jag bar på en vemodig hemlighet, men till skillnad från Helena Bergström skulle jag inte snorgråtande avslöja den i slutet. Jag skulle istället bada fötterna i en skogsbäck och sjunga ordlösa sånger med en röst klar som källvattnet. Barnen skulle höra min sång men inte bli skrämda, ty de visste att det blott var Tioli: Skogens mö, tjärnens jungfru, himlens dotter och stjärnornas syster.

Ett andetag av ord

Poesin finns där jag minst anar det. I Mormors bokhylla, till exempel. Eller i Broderns mun. Nu återupptäcker jag Haket, en mötesplats för cyberrymdens poesi. Länge har det känts som om det inte är ett hak för mig, men nu får jag ståpäls av de självklara orden som går rakt in, rakt på.

Två funderingar av Brodern, då två och ett halvt år:

Sitter tänker här jag
tänker på regnet
hör det


Den har ingen mun
dammsugarn
Kan inte prata den
har hjul

26 juni 2008

Ett gruskorn

Jorden är inte uppbyggd kring oss. Det är viktigt att minnas det. En god vandrare lämnar inga spår, säger taoismen. Det kan kännas oerhört provocerande när vi alla vill förändra världen, bli ihågkomda, göra gott och göra oss ett namn.
Men objektivt är du inte bäst. Eller sämst. Kanske är du bara alldeles lagom.
Det är inte alltid mest synd om dig. Andra människor konspirerar inte för att göra dig illa. Alla blickar är inte vända mot dig. Dina behov är inte alltid de största och viktigaste.
Kanske är du bortglömd 100 år efter din död. Ganska säkert är du det. Det betyder inte att du är ointressant. Eller att det är oviktigt hur vi lever våra liv. Det betyder inte att du är oälskad.
Men faktum kvarstår: Du och jag är ett gruskorn i rymden. Det behöver inte alls vara nedslående. Det kan vara befriande. Berusande.
Ta ett djupt andetag och kasta dig ut. Känn evigheten. Det löser sig, sa han som sket i vasken.

23 juni 2008

Medfödd språkglädje?

Sju år gammal fick jag en prenumeration på Bamse. Varje gång tidningen kom var något av en högtidsstund. Jag satte mig att läsa koncentrerat, och det tog lååång tid. Efteråt var jag alldeles matt.

Innan dess, på lekis, erbjöds läseböcker till de intresserade. En serie om tre böcker, där den första hette Olas bok. När jag var klar med den tog det lång tid innan jag fick nästa. Så jag läste Olas bok igen. Och igen.

Den har alltid funnits där, längtan och nyfikenheten på språket. Hur skriver man det ordet och hur låter den bokstaven? Inte för att vara duktig, utan för att det var spännande. Outforskat område, ett nytt sätt att kommunicera. Därför har jag aldrig förstått de som inte vill läsa.

När jag läste Olas bok var min kompis skeptisk. Bokstäver var något att lära sig först när man var tvungen, inget som skulle komma och störa redan på lekis. Det där läsandet, vad skulle man ha det till?

Då och då möter jag människor som säger att de inte läser. I alla fall "inget annat än det man måste i skolan" eller "inte mer än två böcker hittills i livet".

Jag kan inte förstå varför man väljer att skära bort en hel dimension ur sitt liv. För att läsa är inte alls som att se på teve eller lyssna på ljudbok, gå på teater eller fantisera fritt. Det är en helt unik upplevelse. Att inte läsa låter för mig som att leva livet i svartvitt eller i tystnad.

Och jag tänker, att någon måste ha gjort dem detta. Någon måste ha dödat deras språkglädje. Jag kan inte tro att det föds människor utan intresse för ord. Det är för stort för min hjärna att greppa.


Psst. Nu läser brodern Olas bok. Jag bläddrar i den och får plötsliga känslominnen. Vissa ord utlöser en liten glädjekick. De måste ha varit speciella då för tretton år sedan: Svåra att läsa, nya betydelser, sköna ljudbilder. Ord som Virus och Iris...

19 juni 2008

Jesus och Hitler

När jag skulle skriva ett arbete om Åke Green letade jag efter andra obehagliga bibelcitat. Modern, som är ganska bevandrad, visade mig ett stycke som ger starka förintelsevibbar. Jag förväntade mig inte att hitta det här i vår heliga skrift:

” Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset. Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den fått ogräs? Han svarade dem: En ovän har gjort detta. Tjänarna sade till honom: Vill du alltså, att vi skola gå åstad och samla det tillhopa? Men han svarade: Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: Samlen först tillhopa ogräset och binden det i knippor till att brännas upp och samlen sedan in vetet i min lada.
/…/
Den som sår den goda säden är människosonen. Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidens ände, skördemännen äro änglar. Så som nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. Människosonen skall då sända ut sina änglar och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall och dem som göra vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. Då skola de rättfärdiga lysa som solen i sin faders rike.
/…/

Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde, som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.”

18 juni 2008

Motbjudande ord från skojfriska personer

Kalas!
Nej, Kalas bör inte användas för att uttrycka glädeyttringar. Det bör endast användas om faktiska kalas, det vill säga festliga tillställningar med tårta och liknande. Allt annat låter fånigt.

Mellis, galonis, barbisar och godisar
Visst blir språket lite roligare om vi avslutar alla ord med -is? Varför inte gå hela vägen med lunchis, byxis, tröjis, klockis, kvällis, väskis och soffis? Låt dagisfröknarna styra språket, i evighet, amen!

Snask, snacks
Goda saker att stoppa i munnen. Men inte goda ord. Säg vad det är i stället: godis, chips, nötter.

Läsk
Läsk härstammar från läseböcker där Mor ror. I min värld heter det Dricka. Inte heller helt problemfritt eftersom det betyder olika saker för olika personer.

Tokigt
Klart överanvänt. När man kan säga att "Hitler gjorde tokiga saker", då har det gått för långt. Sammansättningar som Tokbra och Toksnygg undanbedes också. Skogstokig tycker jag dock är ganska charmigt, liksom Bortitok.

16 juni 2008

Ord jag gillar

Lunta, Läsa
Läsa i betydelsen studera: "Jag läser bildjournalistik". Lunta liknar Lugn och Lunka.

Snött
Dialektord för snopet, snöpligt, kort, otillräckligt. Ett skönt ord med många användsområden, allt från slutet av en film till förlängningssladdar.

Bôs
Dialektord för en viss sorts småskräp: Smulor av hö, gräs, barr, mossa, spån, bark och liknande. Beskriver så bra känslan av bôs mellan fingertopparna, bôs som yr i luften, bôs i botten av en gammal låda.

Töligt
Dialektord som inte har någon bra motsvarighet i rikssvenskan. En kombination av tråkigt, menlöst, segt, oentusiasmerande. Man kan också säga "Va du tôler" i betydelsen tjatar eller pratar mycket.

Polfärskt
Fantastiskt snygg ordlek med ordet Pinfärsk. Jag utgick från att Polarbröd låg bakom, men det verkar vara ett samarbete mellan flera olika bagerier. Polfärskt Bröd AB är bara bröddistributör, inte bageri.

15 juni 2008

Apropå ängslighet

Du ska inte måla ben på ormen

lyder ett taoistiskt talesätt som jag nu inte kan hitta någon källa till. Gillar det skarpt.

13 juni 2008

Det blir mycket sånt här på sommaren...


Duktiga jag

En positiv sak med att vara före detta fobiker är att jag blir djupt och ärligt stolt över att klara av saker som andra människor gör utan en tanke. Att gena genom högt gräs, gå barfota på en stig, släppa ut en humla som förirrat sig in till mitt kök. Det blir många tillfällen till vardagsstolthet.

10 juni 2008

Kylklabbar

Kylklabbar är guds gåva till människan. Håller maten kall på sommaren. Men det finns fler, oanade, användningsområden.


När jag bodde i min lilla dyra lägenhet rakt under plåttaket, med bara ett yttepyttefönster på nedervåningen och inget uppe vid sängen, så blev det hiskeligt varmt om somrarna. På dagen var det okej, man tillbringade väl inte överdrivet mycket tid i en klaustrofobisk lägenhet, och gjorde man det kunde den tillbringas vid det öppna fönstret. Men på natten! Och fattig student köper inte fläkt. Vad ta sig till? Desperata jag började sova med kylklabbar i sängen. En på magen och en på pannan. Kompletterat med några flaskor fruset vatten vid sidorna. Funkade finfint.


Kanske inte så mycket ett tips som en studie i galenskap. Sensmoral: Kylklabbar är prima. Kreativitet fixar biffen.

Lite skryt

Wannabe-bondmoran tittar fram igen. Lite skryt från i maj.

08 juni 2008

03 juni 2008

Varför nöja sig med mindre?

Om jag ska bli älskad vill jag älskas även när jag svettig och jordig gräver en grop till hallonbuskarna. Jag vill älskas när jag fyllefnittrar och fyllegråter. Jag vill älskas när jag tycker att allt är meningslöst. Jag vill älskas när jag sjunger och fuldansar samtidigt som jag diskar. Jag vill älskas när jag läser hela natten, när jag frossar körsbärstomater, när jag korrekturläser tågtidningarna med rosa penna. Jag vill älskas när jag snorgråter så jag knappt kan andas. Jag vill älskas när jag sticker hål på mina blåsor och river upp läkta myggbett. Jag vill älskas när jag nojar över larver eller skriker över spindlar. Jag vill älskas när jag snöar in på barnböcker och vägrar sluta recitera Pelle Snusk eller Mumin. Jag vill älskas när jag slår upp ord i den etymologiska ordboken och när jag hoppar i lerpölar. Jag vill älskas när jag ritar fult och simmar sakta. Jag vill älskas när jag står i spöregnet med utsträckta armar. Jag vill älskas när jag ingenting presterar och inget intressant säger. Jag vill älskas när jag ynkar och överanalyserar. Jag vill älskas när jag går på museum. Jag vill älskas när jag fastnar i fånig duktighet. Jag vill älskas när jag säger fel och ångrar mig.
Framför allt vill jag älskas när jag sitter i soffan i min unbreakabletröja, med orakade ben, och äter vita bönor direkt ur kastrullen.

Den som älskar mig så får obegränsad kärlek tillbaka.

Dagsverke

Att läsa andras B-uppsats är faktiskt helt okej. Särskilt när uppsatsen handlar om ett intressant ämne och man har sin rosa och sin gröna överstrykningspenna redo. Särskilt när man läser uppsatsen i solnedgången, med tårna i daggvått gräs och en kelig katt i knät. Särskilt när man vet att det bara är tre dagar kvar till Ack Värmeland du sköna.

Urban Exploration - inspirationsrunda i bloggvärlden

När jag utforskade Sidsjöns gamla sinnessjukhus trillade jag in på Flashbacks Urban Exploration-trådar. Jag som trott att Rostsverige var något alldeles eget upptäckte en stor rörelse av historienördar, upplevelsejägare och fotoentusiaster. Där finns en eminent tråd om UE i Västernorrland, och det var där jag hittade Tomt och Öde och Ruinromantik. Två UE-bloggar som ofta uppdaterar med nya vemodiga bilder.

Via Tomt och Öde hittade jag sedan benkar.se, med ett stort bildarkiv från övergivna platser. Och det är där jag hittar bilder som är skrämmande lika mina egna gökboetbilder. Jag sitter och tänker att där har ju jag gått och den tapeten känner jag igen. Visst, de flesta av dagens sjukhus påminner också om varandra, men det är ändå fascinerande att se. Särskilt som benkars sinnessjukhus har något extra poetiskt över sig.

02 juni 2008

Morgonteve

Morgondagens tevemåste äger rum på tvåan 09.30-10.30. Då föreläser Jonas Gardell utifrån sin Jesusbok som gjorde honom till hedersdoktor i teologi. Jag ställer väckarklockan...

Mogen shopping

Dagens inköp: Lysrör, skavsårsplåster, plastlådor, dammsugarpåsar, mat och frimärken.

Dröm sött

Inatt drömde jag om ondskan själv. Hon hette Els-Gun och var lokförare på en gammal rälsbuss.

01 juni 2008

Utanför mitt fönster

(En textkommunikationsuppgift: Skriv en text med rubriken Utanför mitt fönster. Fokusera på VEM som berätttar. Jag tar gärna emot kommentarer på vilken bild man får av berättaren)

Utanför är älven. Den är alltid likadan, alltid samma älv och samma vatten. I det vattnet har dinosaurier vadat, bondekvinnor skrubbat tvätt med nariga händer och barn jagat småfisk med sina hinkar. Men den är alltid olika också. Vissa dagar stilla och låter molnen spegla sig, andra dagar kokande av oroligt regn.
Älven är inte fin eller ful. Den är bara en älv, sådär som älvar är. En samling vatten på väg bort. När vattnet kommer tillbaka har det upplevt mer – ändå är det detsamma.

Någon drunknade i vattnet en gång. Det var mycket odramatiskt, inte alls mycket skrik och plask och ångest. Bara plupp och så fanns det ingen människa längre, utan en bit av en älv istället. Vattenmassorna ville in i lungorna. Det blev för mycket vatten.

På sommaren är asfalten het och människor bränner sina fötter. Löven torkar och blir bruna, och människorna svettas och flåsar. Det blir för lite vatten.

I värme längtar människorna efter vatten, i kyla skyr de det. De förstår inte att det inte går att välja. Det kan inte finnas vatten på sommaren och inget vatten på vintern.

Älven finns alltid. På vintern blir den hård och blank så änderna kan traska ovanpå. Det finns inte så mycket mat för dem då, de behöver att människor ger dem frön.

I vattnet bor fiskar. De andas med sina gälar och vill inte komma upp i luften för då dör de. De vill stanna i vattnet alltid, för de trivs där.
En del människor vill också bo i vattnet. De tror att fiskar har det bättre än människor och de vill gärna vara fiskar. De förstår inte att människor inte ska bo i vatten för då dör de. De måste stanna i luften om de vill leva.

Men de flesta människor vill inte alls bo i vattnet. De har byggt stora hårda hus att sitta i så de slipper bli blöta när det regnar. I husen finns element så människorna inte blir kalla när det blåser. Det finns fläktar så de inte känner när det luktar. Det finns lampor så de inte märker när det blir mörkt. Det finns rullgardiner så de inte märker när det blir ljust. Men det finns fönster också, så att människorna kan titta ut på vattnet. Kanske är de rädda att de också ska vilja bli fiskar och bo i vattnet. Därför har de satt glas i fönstrena.

Bredvid älven växer det träd. Träd kan växa högt och stort och lukta jättemycket liv och vara väldigt gröna. I träden bor fåglar som sjunger hela dagarna och på nätterna också. Fåglar kan flyga, de kan flyga hela vägen upp till molnen och solen istället för att bara se speglingarna i vattnet. Människorna är nog lite rädda för att vilja bli fåglar och bo i träd också, för de har byggt staket runt träden så de inte kan bli så stora. Och så klipper de i träden så de inte blir för höga och gröna och luktiga.

Människor tycker inte om gräs heller. De har tagit bort gräset och lagt dit tjock svart asfalt istället. De är rädda för att plötsligt vilja ta av sig skorna och alla sina kläder och springa barfota och rulla sig nakna i gräset som smutsiga hundar.

Ibland blir det frost på fönsterrutan så att ingenting syns. Det kan vara skönt för det är så mycket människor och tankar utanför. Men det kan vara otäckt också, för det är inte alldeles säkert att älven och träden och fiskarna och fåglarna är kvar när frosten försvinner. Då får fönstret stå öppet ett tag så jag fryser när det blåser och blir blöt när det regnar.