Vad skulle jag själv vilja göra i mitt liv? Idag ser jag tre saker:
1. Vakna varje morgon klockan nio och baka scones
2. Ha på mig min slappartröja, som ger mig en längtan efter dels långa höstpromenader, dels att bara sitta inne och kramas.
3. Gräva en grop, en riktig grop. Med spade. En sådan där ondskan-grop som ska fyllas igen vid dagens slut.
Jag ser mitt liv framför mig. Bakar frukostscones så det slamrar i köket. Kanske ligger någon kvar i sängen en stund, någon jag tycker om, och vaknar till av doften när sconesen gräddas. Sedan går jag till jobbet (iklädd slappartröjan) och gräver min grop.
Lugnt och metodiskt arbetar jag mig djupare. Jag gräver inte bättre eller snabbare än någon annan. Jag bara gräver. Rytmiskt och meditativt sänker jag spaden gång på gång. En dov duns när jorden landar i en hög bredvid mig.
Tankar flyger förbi när jag står där och gräver. Ytliga, fåniga tankar. Djupa och viktiga tankar. Jag delar dem inte med någon. Ingen bok och ingen blogg blir det av mina tankar. De är för mig allena, för stunden allena. Jord fastnar under naglarna, svett rinner längs ryggen. Jag gräver min grop, och så fyller jag igen den. Precis som föregående dag, precis som kommande dag.
När jag går hem molar det vagt i ryggen. En bekräftelse på att jag skött min uppgift bra. Kanske väntar det någon där hemma, någon att dela en påse ostbågar med framför teven. Kanske har han sin arm kring mig, och jag har min hand på hans ben. Han frågar hur min dag har varit, och jag svarar ”Jo tack, jag grävde en grop. Finfin grop”.
Och vi behöver inte resa jorden runt eller finna oss själva på kursgård eller köpa kuddar som matchar soffan. Vi behöver bara sitta så, just så, och nästa dag ska jag gräva en grop. En finfin grop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar