"Det är alltid roligt när motioner som kommer in till distriktets årskonferens debatteras i distriktet. Därför svarar distriktsstyrelsen med glädje på tiolis debattartikel angående hennes motion om rättvisemärkta varor.
/.../
Vi tycker att organisationer och privatpersoner som vill och kan köpa rättvisemärkt ska göra det, men att slå fast som en politisk och organisatorisk prioritering att Ung Vänster Värmland ska göra detta, och administrera mera ser vi inte som en bra idé.
/.../
Distriktsstyrelsen uppmanar alla medlemmar inklusive kamrater i distriktsstyrelsens att vid möjlighet handla rättvisemärkt, men tvingas tyvärr avslå motionen."
Jag sitter och minns. Ovanstående citat sammanfattar allt jag hatar med den politiska världen. Den paniska rädslan för mätbara mål. Luddiga formuleringar om att "lyfta frågan" men ingen aning om vad man ska göra när frågan är lyft. Hyckleriet. Oärligheten - att aldrig kunna säga "Din idé är dålig" utan istället "Så kan man tycka, men...". Det är ett riktigt fult språkbruk som sprids som klamydia i ungdomsförbunden. Jag skiter fullständigt i om DS svarar med glädje eller ej. Och det är absolut ingen som tvingar DS att avslå en motion, de vill avslå den. Att röra sig i politik är som att röra sig i sirap. Tröstlöst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar