Visst har jag hört bilar förut. Men det har varit som någon sorts okaraktäristiskt brum-brus-sus. Idag tycktes det mig som om jag hörde hur varje enskild del av däcket greppade marken för att därefter släppa ifrån sig den, samtidigt som motorn vrålade.
Jag har fått mina hörapparater.
En tanke som skrämt mig är att en del av mina hörselproblem beror på min mentalitet. Eftersom jag hör dåligt har jag helt enkelt slutat lyssna, för att slippa ansträngningen. Och för den som slutat lyssna kanske inte ens en hörapparat hjälper.
Med min hörselnedsättning hör jag nämligen bara sådant jag aktivt lyssnar efter. Det är därför jag kan delta i ett samtal men aldrig hör när någon hejar på mig på stan. För jag går inte runt och väntar på att någon ska ropa mitt namn.
Det är för tidigt att dra några slutsatser än. Men ändå. Idag. Oj. Så påträngande och närvarande som ljuden varit så har jag svårt att förstå hur man skulle kunna skärma av sig från dem. Varje bil, varje klirrande mynt och prasslande papper har ropat "Här är jag!".
Det känns som första dagen med glasögon, när hela världen var vackert och smärtsamt klar. Och när man var tvungen ta av sig dem framåt kvällen, för att krypa tillbaka in i den mjuka och luddiga världen för en stunds vila.
Jag är glad.
28 december 2009
23 december 2009
En julhälsning för alla
God jul till de stämningsfulla
...och till de andra (klicka så syns texten bättre)
...och till de andra (klicka så syns texten bättre)
"Vem har instruerat dig att skaffa den?"
Så sa min granne när han såg min verktygslåda. Och jag kunde inte låta bli att känna mig en aning förbannad.
Inte flyttar man till en egen lägenhet utan att inse att man kommer att behöva en hammare, en skruvmejsel, någon tång och en vass kniv. Lite spik och skruv och krokar och klister. Silvertejp och möbeltassar.
Inte ens om man är en tjej.
Exakt vad är det som är så krångligt med att köpa verktygslåda att jag skulle behöva instrueras att köpa en?
Inte flyttar man till en egen lägenhet utan att inse att man kommer att behöva en hammare, en skruvmejsel, någon tång och en vass kniv. Lite spik och skruv och krokar och klister. Silvertejp och möbeltassar.
Inte ens om man är en tjej.
Exakt vad är det som är så krångligt med att köpa verktygslåda att jag skulle behöva instrueras att köpa en?
22 december 2009
Att ingripa eller inte
Det borde vara lätt, men det är svårt.
För några dagar sedan vaknade jag av att någon väldigt gärna ville komma in i trapphuset. Det knakade och brakade och skreks och gräts, och eftersom jag bor rakt ovanför entrén lät det som om de stod i mitt vardagsrum. Jag vet inte hur det är för alla andra, men när jag hör ungefär sex personer stå och bråka och slita i dörren mitt i natten så är inte min första reflex att gå dit och lägga mig i.
Det kan vara sex fulla vänner som gått en aning över styr. Det kan vara tre mot tre i ett bråk. Det kan vara fem mot en i ett överfall. Hur ska man veta?
När det tystnat gick jag ned. Glaset i dörren var krossat, ingen var kvar. Jag mötte en kille som tycktes ha bråttom nedför trapporna, vi hälsade men jag kom mig inte för att fråga vad som hände och om de hade läget under kontroll.
Ringde trygghetsjouren som kom och tejpade dörren. Men en dörr är bara en dörr, och vad som än hände mellan de sex personerna vid dörren hade redan hänt. Nästa gång önskar jag att jag lägger mig i tidigare. Men det vete fan hur man gör det på rätt sätt.
För några dagar sedan vaknade jag av att någon väldigt gärna ville komma in i trapphuset. Det knakade och brakade och skreks och gräts, och eftersom jag bor rakt ovanför entrén lät det som om de stod i mitt vardagsrum. Jag vet inte hur det är för alla andra, men när jag hör ungefär sex personer stå och bråka och slita i dörren mitt i natten så är inte min första reflex att gå dit och lägga mig i.
Det kan vara sex fulla vänner som gått en aning över styr. Det kan vara tre mot tre i ett bråk. Det kan vara fem mot en i ett överfall. Hur ska man veta?
När det tystnat gick jag ned. Glaset i dörren var krossat, ingen var kvar. Jag mötte en kille som tycktes ha bråttom nedför trapporna, vi hälsade men jag kom mig inte för att fråga vad som hände och om de hade läget under kontroll.
Ringde trygghetsjouren som kom och tejpade dörren. Men en dörr är bara en dörr, och vad som än hände mellan de sex personerna vid dörren hade redan hänt. Nästa gång önskar jag att jag lägger mig i tidigare. Men det vete fan hur man gör det på rätt sätt.
17 december 2009
En förklaring kanske vore på sin plats...
...till den här bloggsega hösten. Även om jag inte är någon Kissie, Dessie, Missie, Pissie, Mogi, Piff eller Puff med tusentals läsare, så vet jag att det finns några människor som brukar kika in här.
Och det gör mig outsägligt glad. Tro inget annat! Orden är min stora passion, men om ingen läste skulle jag lika gärna kunna skriva dagbok istället. Ni ger mig energi.
Men den här hösten har jag inte haft lust till något särskilt alls. Eftersom jag är lite seg så blir bloggen därefter.
Det löser sig sa han som sket i vasken. Men eftersom det tycks dröja lite så vill jag bara meddela att det blir, inte någon jävla bloggpaus, utan helt enkelt risk för glesa inlägg en stund till. Tills det ljusnar.
Tack för att ni väntar.
Och det gör mig outsägligt glad. Tro inget annat! Orden är min stora passion, men om ingen läste skulle jag lika gärna kunna skriva dagbok istället. Ni ger mig energi.
Men den här hösten har jag inte haft lust till något särskilt alls. Eftersom jag är lite seg så blir bloggen därefter.
Det löser sig sa han som sket i vasken. Men eftersom det tycks dröja lite så vill jag bara meddela att det blir, inte någon jävla bloggpaus, utan helt enkelt risk för glesa inlägg en stund till. Tills det ljusnar.
Tack för att ni väntar.
27 november 2009
Fjortonårsfjanterier
Om man upptäckt att man är fjorton töntiga år och sitter och dreglar över någon jävla idol. Då hjälper det inte om den där jävla idolen sjunger "Bara om min älskade väntar". Fan. Nu måste jag sticka till Malmö och kidnappa Calle Kristiansson så jag kan tvinga honom att sjunga "Jag ger dig min morgon" för mig. VARJE morgon. Moahaha.
26 november 2009
Idiotens insikt
För att få chansen att lämna idiotstadiet, måste man först erkänna att man befinner sig där.
Och jag är en fotoidiot. Om det jag har med orden är ett stadigt äktenskap, så har fotot och jag bara en galet passionerad flört. Jag älskar att fota, men det är ännu så mycket jag inte kan. Så mycket teknik jag inte förstår.
Länge, länge har jag mörkat. Fotat med den där känslan av att när som helst kunna avslöjas som en bluff. Vägrat visa obearbetade bilder för någon, knappt ens bearbetade. Inte bett om hjälp, inte frågat. Som mitt bångstyriga sexåriga jag som ville kunna åka skridskor, men inte lära sig det. Kunna genast!
Igår erkände jag äntligen. Ställde alla dumma frågor. Visade den bild jag skäms allra mest för. Sa "Prata med mig som om jag är en idiot" och "Du måste lära mig det här". Som tur var sa jag det till någon som svarade "Javisst".
Och äntligen lättade det.
Och jag är en fotoidiot. Om det jag har med orden är ett stadigt äktenskap, så har fotot och jag bara en galet passionerad flört. Jag älskar att fota, men det är ännu så mycket jag inte kan. Så mycket teknik jag inte förstår.
Länge, länge har jag mörkat. Fotat med den där känslan av att när som helst kunna avslöjas som en bluff. Vägrat visa obearbetade bilder för någon, knappt ens bearbetade. Inte bett om hjälp, inte frågat. Som mitt bångstyriga sexåriga jag som ville kunna åka skridskor, men inte lära sig det. Kunna genast!
Igår erkände jag äntligen. Ställde alla dumma frågor. Visade den bild jag skäms allra mest för. Sa "Prata med mig som om jag är en idiot" och "Du måste lära mig det här". Som tur var sa jag det till någon som svarade "Javisst".
Och äntligen lättade det.
10 november 2009
Dagens dumhet: Bröllopsgenerna
Kommentar till ett av Magdalena Ribbings etikettråd:
"Som man förstår du kanske inte detta, men en kvinna har sen hon varit riktigt liten gått och fantiserat och drömt och längtat efter denna dag då hon ska få stå där i sina drömmars klänning i sina drömmars kyrka på sina drömmars bröllopsfest."
HAHAHAHAHA.
"Som man förstår du kanske inte detta, men en kvinna har sen hon varit riktigt liten gått och fantiserat och drömt och längtat efter denna dag då hon ska få stå där i sina drömmars klänning i sina drömmars kyrka på sina drömmars bröllopsfest."
HAHAHAHAHA.
09 november 2009
Språkrådets Ida vidgar mina vyer
1. Det vill säga
I min värld heter det antingen "Jag älskar glass, det vill säga pistageglass" eller "Jag älskar glass, pistageglass vill säga". Nu ser jag ofta att folk skriver "Jag älskar glass, pistageglass det vill säga". För mig klingar det jättekonstigt, men jag har sett det även i etablerade medier. Kan man använda uttrycket på det sättet?
Du har helt rätt i att det heter "jag älskar glass, pistaschglass vill säga". I bisatser som inleds med objektet (pistaschglass) kan subjektet (det) inte stå före verbet (säga). I just det här uttrycket brukar subjektet uteslutas i bisatsen, men om man skulle sätta dit det skulle den riktiga meningen bli "jag älskar glass, pistaschglass vill det säga". Lägg förresten märke till stavningen av pistasch!
2. Bara ett minne blott
Först trodde jag att detta var en felsägning i stil med när folk skriver "i stort sätt" för att den ursprungliga betydelsen glömts bort. Men nu har jag sett och hört det så ofta att jag undrar om det blivit ett accepterat bevingat ord?
Att säga "bara ett minne blott" blir förstås kaka på kaka och det ursprungliga uttrycket är "ett minne blott". Att lägga till bara har dock blivit väldigt vanligt, antagligen för att ordet blott sällan används numera och dess betydelse är därför inte lika välkänt. Än så länge finner man inte "bara ett minne blott" i frasordböcker, utan det ursprungliga uttrycket, men kanske är det på väg att ändras.
3. Mail
"Jag fick en mail om..." läste jag på en blogg. För mig är "ett mail" ett enskilt mail, att jämföra med ett brev. "En mail" är verktyget, att jämföra med en brevlåda. Jag säger alltså "Jag loggade in på mailen för att se om jag fått något mail." Det känns så självklart att jag aldrig reflekterat över om mail ska vara "en" eller "ett". Hur ligger det egentligen till?
Det är riktigt att skilja mellan mailet och mailen, precis som vi skiljer mellan brevet och posten. Vi rekommenderar dock att man använder e-brev, e-postmeddelande eller e-meddelande för det enskilda meddelandet och e-post för hela företeelsen. Förleden e- för ’elektronisk’ kan utelämnas i sammanhang där det är helt klart vad som avses.
03 november 2009
Våga fråga rådet
Kära medborgare. Glöm inte bort att det finns ett språkråd!
Alla frågor om svenska språket kan de svara på. En sådan fantastisk resurs borde användas mer.
Maila dem när ni undrar över svenska översättningar på lånord, var man ska sätta punkt i förkortningar, eller hur man egentligen ska använda ålderdomliga uttryck. Vad är skillnaden på en guldkalv och en påläggskalv till exempel? (Men kom ihåg att kolla bland inkomna frågor först)
Språkrådet gör dig lite smartare, ordrikare och nyfiknare.
Alla frågor om svenska språket kan de svara på. En sådan fantastisk resurs borde användas mer.
Maila dem när ni undrar över svenska översättningar på lånord, var man ska sätta punkt i förkortningar, eller hur man egentligen ska använda ålderdomliga uttryck. Vad är skillnaden på en guldkalv och en påläggskalv till exempel? (Men kom ihåg att kolla bland inkomna frågor först)
Språkrådet gör dig lite smartare, ordrikare och nyfiknare.
02 november 2009
Varför?
Jag har nu sett åtta, nej hela tio, skräckfilmer i mitt liv. Det är alltid någon jävla modig person som övertalar mig att se en till. Med tiden bleknar de, men så fort jag ser en ny aktiveras de gamla.
Vi pratar om The Shining.
Jag: Den borde inte vara så skrämmande, för den kan inte appliceras på mitt liv.
Han: Nej, du är inte gift med en alkoholiserad författare, du har inte en son som pratar med sitt lillfinger...
Jag: Och jag har en telefon, jag är inte ensam mitt ute i ingenstans utan möjlighet att ta mig härifrån, jag är inte insnöad.
Han: Så det gick bra att se den då?
Jag: Nej.
Tio skräckfilmer. Jag ångrar varenda en.
Vi pratar om The Shining.
Jag: Den borde inte vara så skrämmande, för den kan inte appliceras på mitt liv.
Han: Nej, du är inte gift med en alkoholiserad författare, du har inte en son som pratar med sitt lillfinger...
Jag: Och jag har en telefon, jag är inte ensam mitt ute i ingenstans utan möjlighet att ta mig härifrån, jag är inte insnöad.
Han: Så det gick bra att se den då?
Jag: Nej.
Tio skräckfilmer. Jag ångrar varenda en.
Läxhjälpen
Det var ungefär 15 barn och SFI-elever på tre läxhjälpare idag. De flesta som kommer till oss behöver en-till-en-hjälp med läxan, annars kunde de ju lika gärna göra den hemma. Hej otillräcklighet.
Och barnen är så satans vardagssmarta, på ett sätt som knappast gynnar deras inlärning. De lär sig att berätta om bilder så de tycks kunna läsa mycket bättre än de kan. De får hjälp av vänner, som dikterar svaren för dem. De använder uteslutningsmetoden. När de egentligen behöver hjälp med det allra mest grundläggande - hur låter olika bokstäver, när ska man sätta punkt och stor bokstav, vad betyder färre?
Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara lärare, och ha mycket större grupper än så här. Men - mitt i otillräckligheten och kaoset har vi det jävligt roligt ihop. Barnen på läxhjälpen berikar mitt liv, och jag hoppas kunna göra något liknande för dem.
Och barnen är så satans vardagssmarta, på ett sätt som knappast gynnar deras inlärning. De lär sig att berätta om bilder så de tycks kunna läsa mycket bättre än de kan. De får hjälp av vänner, som dikterar svaren för dem. De använder uteslutningsmetoden. När de egentligen behöver hjälp med det allra mest grundläggande - hur låter olika bokstäver, när ska man sätta punkt och stor bokstav, vad betyder färre?
Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara lärare, och ha mycket större grupper än så här. Men - mitt i otillräckligheten och kaoset har vi det jävligt roligt ihop. Barnen på läxhjälpen berikar mitt liv, och jag hoppas kunna göra något liknande för dem.
29 oktober 2009
Ett realistiskt språk
På högstadiet tyckte folk att jag var konstig när jag använde ordet "realistisk". De visste inte vad det betydde. De tyckte det var onödigt att använda så krångliga ord.
Detta enda enkla ord fick dem att placera mig i facket Djup människa som läser telefonkatalogen som underhållning och bara lyssnar på klassisk musik.
Det var väl inte så jävla kul. Men jag varken ville eller kunde anpassa mitt språk till en accepterad nivå. Hur svåra ord skulle det vara okej att använda då? "Titta Max"?
Vårt språk är så underbart, så kryllande av ord och nyanser, och jag kommer aldrig att förstå den som inte vill smaka på dem alla.
Därför gör det mig jublande glad att skriva uppsats med någon som är ännu "konstigare" än jag. Någon som tycker att åtnjuta är ett helt normalt vardagsord. Heja!
Detta enda enkla ord fick dem att placera mig i facket Djup människa som läser telefonkatalogen som underhållning och bara lyssnar på klassisk musik.
Det var väl inte så jävla kul. Men jag varken ville eller kunde anpassa mitt språk till en accepterad nivå. Hur svåra ord skulle det vara okej att använda då? "Titta Max"?
Vårt språk är så underbart, så kryllande av ord och nyanser, och jag kommer aldrig att förstå den som inte vill smaka på dem alla.
Därför gör det mig jublande glad att skriva uppsats med någon som är ännu "konstigare" än jag. Någon som tycker att åtnjuta är ett helt normalt vardagsord. Heja!
En kärlekshistoria
Studenterna tycks avsky Sundsvall. De pratar om ångest och mörker, regn och tristess. Jag förstår ingenting. Jag älskar det. Längtar hit. Känner förväntan i hela kroppen när tåget rullar in på stationen igen.
Det går inte att sätta fingret på det. Jag vet bara att när jag återvänder till Sundsvall är det första som slår mig: Det finns så mycket himmel här. Rimligtvis kan det inte vara mer himmel här än någon annanstans, men det är så det känns. Mycket himmel, mycket luft.
Jag älskar att bo i en stad där det alltid finns landmärken. Var jag än befinner mig i Sundsvall ser jag Norra bergets topp, ofta Södra bergets också. Går jag upp på Norra berget får jag a) flås av trapporna b) överblick över hela min stad. Mitt hem, mitt universitet, min järnvägsstation, min mataffär, mitt promenadstråk, mitt favoritfik, min hamn. En stad som är överblickbar och greppbar, där jag inte bara är ett dammkorn på tunnelbanan.
Till och med Sundsvalls lukter älskar jag. De där sensommarkvällarna när hela staden luktar trädgårdsbrasa. Stråket av thaimat vid Sidsjöbäcken. Kvarteren där tvättstugeluften ångar upp ur källarfönstren och får gatan att lukta nytvättade lakan och dyra sköljmedel.
Jag älskar att bo där det finns granskog, hav och berg. Där jag kan plocka blåbär runt knuten. Jag älskar att mannen på Ica, han som pratar för sig själv, trots allt verkar vara glad och få sitt underhåll varje vecka. Jag älskar vänligheten. Hur folk inte brakar in i dig på gatan. Jag älskar ångan över Selångersån en tidig höstmorgon.
Mest av allt älskar jag känslan av att detta är mitt hem. Att det alltid har varit mitt hem. Sundsvall låg här och väntade på mig, och jag fann det.
Det går inte att sätta fingret på det. Jag vet bara att när jag återvänder till Sundsvall är det första som slår mig: Det finns så mycket himmel här. Rimligtvis kan det inte vara mer himmel här än någon annanstans, men det är så det känns. Mycket himmel, mycket luft.
Jag älskar att bo i en stad där det alltid finns landmärken. Var jag än befinner mig i Sundsvall ser jag Norra bergets topp, ofta Södra bergets också. Går jag upp på Norra berget får jag a) flås av trapporna b) överblick över hela min stad. Mitt hem, mitt universitet, min järnvägsstation, min mataffär, mitt promenadstråk, mitt favoritfik, min hamn. En stad som är överblickbar och greppbar, där jag inte bara är ett dammkorn på tunnelbanan.
Till och med Sundsvalls lukter älskar jag. De där sensommarkvällarna när hela staden luktar trädgårdsbrasa. Stråket av thaimat vid Sidsjöbäcken. Kvarteren där tvättstugeluften ångar upp ur källarfönstren och får gatan att lukta nytvättade lakan och dyra sköljmedel.
Jag älskar att bo där det finns granskog, hav och berg. Där jag kan plocka blåbär runt knuten. Jag älskar att mannen på Ica, han som pratar för sig själv, trots allt verkar vara glad och få sitt underhåll varje vecka. Jag älskar vänligheten. Hur folk inte brakar in i dig på gatan. Jag älskar ångan över Selångersån en tidig höstmorgon.
Mest av allt älskar jag känslan av att detta är mitt hem. Att det alltid har varit mitt hem. Sundsvall låg här och väntade på mig, och jag fann det.
28 oktober 2009
Välj gula ord
Det är svårt att hitta nya böcker, nya författare, nya ord att älska. Jag är enormt kräsen. Öppnar en bok, hittar äckliga adjektivhorder på första sidan, och avfärdar. Nuförtiden väljer jag böcker utifrån omslag. Poppiga och abstrakta omslag är lovande.
Gula böcker är nästan alltid bra. Till exempel Naiv Super, Populärmusik från Vittula, Expressen ljuger och Aftonbladet fantiserar, Du sköna nya värld, Om en pojke, Grabben i graven bredvid och Bridget Jones dagbok.
Detsamma gäller Du och du och du, som ledde mig in i Per Nilsson-dimman och gjorde min högstadietid jävulskt mycket bättre.
Läs gult!
Gula böcker är nästan alltid bra. Till exempel Naiv Super, Populärmusik från Vittula, Expressen ljuger och Aftonbladet fantiserar, Du sköna nya värld, Om en pojke, Grabben i graven bredvid och Bridget Jones dagbok.
Detsamma gäller Du och du och du, som ledde mig in i Per Nilsson-dimman och gjorde min högstadietid jävulskt mycket bättre.
Läs gult!
27 oktober 2009
Rötad gran, ja tack!
Så läste jag till sist Hemlige kocken.
Visst har han poänger. Vi bör veta vad vi äter. Om vaniljen inte är vanilj utan rötad gran så ska vi konsumenter få reda på det. Företagen kan inte slänga sig med uttryck som Hemlagat, Rökt och Färskpressat om de inte betyder något.
Men. Om rötad gran är gott ser jag inga problem med att käka det. Många E-nummer är ju helt naturliga saker, som guarkärnmjöl och röda löss. Xylitol kommer ur björkar.
Poäng två är att farliga ämnen inte är kul att ha i magen. Att sedan utgå från att allt som inte kommit ur jorden är farligt, tycks mig mycket märkligt. Det påminner om snubben i Segelsällskapsresan som vägrar plasthink och istället väljer en hink i tyg. I tyg.
Hemlige kocken påpekar bland annat att quorn inte är naturligt. Åh nej, jag som trodde att det växte på den kända quornbusken i Sydamerika!
Det finns en obehaglig matelitism i boken. En antydan att vi alla är lurade, och bara gillar vår vardagsmat eftersom vi aldrig smakat riktig mat. Ett stort fett pekfinger rakt i din tallrik.
Med det sagt, är det en intressant och faktaspäckad bok som flyter på bra. Plus för mat- och säsongsguiden i slutet. Läs, tänk och bilda dig en egen uppfattning.
Visst har han poänger. Vi bör veta vad vi äter. Om vaniljen inte är vanilj utan rötad gran så ska vi konsumenter få reda på det. Företagen kan inte slänga sig med uttryck som Hemlagat, Rökt och Färskpressat om de inte betyder något.
Men. Om rötad gran är gott ser jag inga problem med att käka det. Många E-nummer är ju helt naturliga saker, som guarkärnmjöl och röda löss. Xylitol kommer ur björkar.
Poäng två är att farliga ämnen inte är kul att ha i magen. Att sedan utgå från att allt som inte kommit ur jorden är farligt, tycks mig mycket märkligt. Det påminner om snubben i Segelsällskapsresan som vägrar plasthink och istället väljer en hink i tyg. I tyg.
Hemlige kocken påpekar bland annat att quorn inte är naturligt. Åh nej, jag som trodde att det växte på den kända quornbusken i Sydamerika!
Det finns en obehaglig matelitism i boken. En antydan att vi alla är lurade, och bara gillar vår vardagsmat eftersom vi aldrig smakat riktig mat. Ett stort fett pekfinger rakt i din tallrik.
Med det sagt, är det en intressant och faktaspäckad bok som flyter på bra. Plus för mat- och säsongsguiden i slutet. Läs, tänk och bilda dig en egen uppfattning.
26 oktober 2009
Mitt liv som vitaminvägrare
Hela mitt liv har jag varit påpassad av naturmedicinlobbyn. Det har varit rysk rot och chisandra och johannesört och B-vitamin och zink och D-vitamin och echinacea och hela pepparkorn och aloe vera och linfröolja och magnesium och järn och selen och kalcium.
I min familj kan man på allvar säga "Jag har bråkat med X, men det berodde på att X har B-vitaminbrist" eller "Y är deprimerad, det är för att Y har fel på ämnesomsättningen".
Den här omfattande lobbyverksamheten har skapat en enda sak: motreaktion.
Mitt livs mission är att gå genom livet glad och frisk på en diet av skräpmat och E-nummer, utan kosttillskott.
Som den värsta treåring sitter jag i mörker och vintertid och allmän seghet och tänker: Här ska fanimej inte ätas några multivitaminer. Och hör sen.
I min familj kan man på allvar säga "Jag har bråkat med X, men det berodde på att X har B-vitaminbrist" eller "Y är deprimerad, det är för att Y har fel på ämnesomsättningen".
Den här omfattande lobbyverksamheten har skapat en enda sak: motreaktion.
Mitt livs mission är att gå genom livet glad och frisk på en diet av skräpmat och E-nummer, utan kosttillskott.
Som den värsta treåring sitter jag i mörker och vintertid och allmän seghet och tänker: Här ska fanimej inte ätas några multivitaminer. Och hör sen.
25 oktober 2009
Om det som syns, om det som är
Jag ser barn som far illa överallt.
Cyklar förbi en pojke på en skolgård. Han sitter med knäna uppdragna, händerna för ansiktet. Bredvid så står två andra pojkar. Det kan vara så att de tröstar honom, att de snart ska hämta fröken. Men de kan också vara hans plågoandar.
Från mitt fönster ser jag en annan skolgård, där alla barn står samlade i klunga kring sin fröken. Alla utom en pojke, som gömt sig bakom en buske. Länge sitter han där, där bara jag kan se honom. Det kan vara okej. Men det kan också vara så, att om alla barn är samlade utom ett, så är något fruktansvärt fel.
Sedan kommer fler barn dit, och då springer den hittade pojken iväg. Barnen springer efter. Det kan vara en lek. Men det kan också vara en jakt.
Pojken kryper in under en liten läktare, omringad av barn nu. De tröttnar så småningom och lämnar honom. Till slut, när han legat ensam på den blöta marken under läktaren i för många sekunder och minuter, kommer en fröken och hämtar honom.
Allt ser jag från mitt fönster. Kanske är det ingenting. Men det ger mig ont i magen. Och jag vill, jag måste, bli en sån som lägger sig i. Om det kan hjälpa en enda liten gömd pojke.
Cyklar förbi en pojke på en skolgård. Han sitter med knäna uppdragna, händerna för ansiktet. Bredvid så står två andra pojkar. Det kan vara så att de tröstar honom, att de snart ska hämta fröken. Men de kan också vara hans plågoandar.
Från mitt fönster ser jag en annan skolgård, där alla barn står samlade i klunga kring sin fröken. Alla utom en pojke, som gömt sig bakom en buske. Länge sitter han där, där bara jag kan se honom. Det kan vara okej. Men det kan också vara så, att om alla barn är samlade utom ett, så är något fruktansvärt fel.
Sedan kommer fler barn dit, och då springer den hittade pojken iväg. Barnen springer efter. Det kan vara en lek. Men det kan också vara en jakt.
Pojken kryper in under en liten läktare, omringad av barn nu. De tröttnar så småningom och lämnar honom. Till slut, när han legat ensam på den blöta marken under läktaren i för många sekunder och minuter, kommer en fröken och hämtar honom.
Allt ser jag från mitt fönster. Kanske är det ingenting. Men det ger mig ont i magen. Och jag vill, jag måste, bli en sån som lägger sig i. Om det kan hjälpa en enda liten gömd pojke.
Pondus
På aftonbladet.se avlsutar en kommentator sitt inlägg med "... säger en som inte är från Dalarna."
Kanske är det avslutet som gäller om man vill markera att det här är någon att ta på allvar.
Ta bort luddet ur torktumlaren, säger en som inte är från Dalarna.
Rösta inte på SD, säger en som inte är från Dalarna.
Ät ett halvt kilo frukt och grönt om dagen, säger en som inte är från Dalarna.
Varför inte?
Kanske är det avslutet som gäller om man vill markera att det här är någon att ta på allvar.
Ta bort luddet ur torktumlaren, säger en som inte är från Dalarna.
Rösta inte på SD, säger en som inte är från Dalarna.
Ät ett halvt kilo frukt och grönt om dagen, säger en som inte är från Dalarna.
Varför inte?
24 oktober 2009
Somalier och norrlänningar
Den senaste tiden har man kunnat läsa i tidningarna om ett annat Nacksta. Inte det trygga och sköna Nacksta som jag bor i, utan ett område där hissarna står still, väggarna ruttnar och tvättstugorna faller sönder.
Orsaken är ett pissigt bostadsbolag. När "mitt" bolag Mitthem nu tar över de misskötta husen, är det ett citat som återkommit i nyhetsbevakningen. Hans Selling, vd på Mitthem, säger:
"Våra regler kommer att gälla för alla, oavsett om man kommer från Somalia eller Kiruna"
Första gången studsade jag, men tolkade det sedan som en rättighetsfråga. Att alla har samma rätt till välskötta hem, att allas klagomål och oro ska tas på lika stort allvar.
Men citatet återkom, utvecklades:
"Mitthem har redan nu tryckt upp regler på tio språk. Det kommer att ställas hårda krav på hyresgästerna.
– Vi kommer att vara tuffa. Det spelar ingen roll om man kommer från Kiruna, Somalia eller Kroatien. Det är samma regler och nu har vi sett till att alla förstår vad som gäller, säger Hans Selling."
Och jag kan inte längre tro att det handlar om rättigheter. Nu luktar det plötsligt "De där invandrarna får faktiskt inte odla potatis i parkettgolven eller förvara får i tvättstugan" istället. Vad menar Hans Selling egentligen?
Orsaken är ett pissigt bostadsbolag. När "mitt" bolag Mitthem nu tar över de misskötta husen, är det ett citat som återkommit i nyhetsbevakningen. Hans Selling, vd på Mitthem, säger:
"Våra regler kommer att gälla för alla, oavsett om man kommer från Somalia eller Kiruna"
Första gången studsade jag, men tolkade det sedan som en rättighetsfråga. Att alla har samma rätt till välskötta hem, att allas klagomål och oro ska tas på lika stort allvar.
Men citatet återkom, utvecklades:
"Mitthem har redan nu tryckt upp regler på tio språk. Det kommer att ställas hårda krav på hyresgästerna.
– Vi kommer att vara tuffa. Det spelar ingen roll om man kommer från Kiruna, Somalia eller Kroatien. Det är samma regler och nu har vi sett till att alla förstår vad som gäller, säger Hans Selling."
Och jag kan inte längre tro att det handlar om rättigheter. Nu luktar det plötsligt "De där invandrarna får faktiskt inte odla potatis i parkettgolven eller förvara får i tvättstugan" istället. Vad menar Hans Selling egentligen?
20 oktober 2009
Att vinna min respekt
Något Modern brukar säga går på repeat i huvudet: Den som inte har barn hinner vad som helst. Jag har aldrig haft barn och jag har aldrig hunnit. Det finns alltid mer jag borde, måste, vill, önskar, brinner för att få göra. För varje sak jag gör blir en annan försummad. Jag kommer aldrig ikapp.
I virrvarret är redigeringen en fast punkt. För man skiter inte i den lärarens deadline. En gång, när jag mådde jävligt dåligt, hasade ynkliga lilla jag fram till honom och erkände att jag inte gjort uppgiften. Det var nog bara inbillning men jag kände det som att mina ögon var tomma, grå. Och han tog det lugnt, sa att det var helt okej, ibland måste man prioritera annat i livet, lämna in den om en vecka istället du.
Där och då vann han min livslånga respekt. Och deadlinedisciplin.
I virrvarret är redigeringen en fast punkt. För man skiter inte i den lärarens deadline. En gång, när jag mådde jävligt dåligt, hasade ynkliga lilla jag fram till honom och erkände att jag inte gjort uppgiften. Det var nog bara inbillning men jag kände det som att mina ögon var tomma, grå. Och han tog det lugnt, sa att det var helt okej, ibland måste man prioritera annat i livet, lämna in den om en vecka istället du.
Där och då vann han min livslånga respekt. Och deadlinedisciplin.
Inte min skuld att bära
Det är inte rimligt att en föreläsare ställer sig inför en grupp studenter och med hela sin varelse säger: Ni har makten att förgöra mig. Jag ligger i era händer. Varje signal ni sänder kan krossa mig.
Otroligt obehagligt. Visst, respekt och ett äkta eller artigt spelat intresse är en självklarhet på en föreläsning. Men jag kan inte, vill inte, ta ansvar för att en blick, en gäspning, en sekunds ointresse från min sida sårar min föreläsare. En föreläsare som vädjar om mer intresse, mer uppmärksamhet, mer engagerade svar på självklara frågor.
Det rimliga är att skydda sig själv från föreläsningar man inte är redo för. Ditt människovärde kan aldrig vara en följd av hur intresserade eller ointresserade studenter är av just ditt ämne. Det blodet tvättar jag från mina händer.
Otroligt obehagligt. Visst, respekt och ett äkta eller artigt spelat intresse är en självklarhet på en föreläsning. Men jag kan inte, vill inte, ta ansvar för att en blick, en gäspning, en sekunds ointresse från min sida sårar min föreläsare. En föreläsare som vädjar om mer intresse, mer uppmärksamhet, mer engagerade svar på självklara frågor.
Det rimliga är att skydda sig själv från föreläsningar man inte är redo för. Ditt människovärde kan aldrig vara en följd av hur intresserade eller ointresserade studenter är av just ditt ämne. Det blodet tvättar jag från mina händer.
19 oktober 2009
En bok om ingenting
Läser Göteborg i päls. En bok som hittills inte handlar om någonting alls. Jo, om disk. Och råttor. Monotont. Mycket korta stycken, som tar slut innan man hunnit gå vilse bland bokstäverna. Välgörande för en vimsmaja som mig.
18 oktober 2009
Utan ro
Är rolös. Mitt problem är att jag vill så mycket. Därför vill jag ingenting. Det är som i matten, där två negativa blir en positiv. Fast för mig blir två positiva en negativ i stället. Jag vill så gärna. Men det finns inget fokus i mig alls. Skärpan är borta.
Köpte åtta böcker för 48 kronor, och myste. Tills jag upptäckte att jag inte kan läsa längre. Jag skannar sidorna, tänker på om något behöver handlas, kollar på klockan, hoppar över ord, glömmer vad jag just läst.
Så. I julklapp önskar jag mig en spade. Dags att gräva den där gropen.
Köpte åtta böcker för 48 kronor, och myste. Tills jag upptäckte att jag inte kan läsa längre. Jag skannar sidorna, tänker på om något behöver handlas, kollar på klockan, hoppar över ord, glömmer vad jag just läst.
Så. I julklapp önskar jag mig en spade. Dags att gräva den där gropen.
01 oktober 2009
Någon att lita på
Det bästa med Kamratposten är att de alltid tar barn på allvar, och aldrig väjer för det svåra. När en undersökning visar att många barn känner sig mobbade av sina lärare, kan jag tänka mig att vissa skulle dra slutsatser som att det är överdrivet, att barnen kallar det mobbning när det kanske handlar om ordning och rättvisa. Även vuxna duckar för lärares auktoritet. Men inte KP. Aldrig KP.
25 september 2009
Jag kan fortfarande inte höra syrsor
Visst var hörselvårdskvinnan mycket trevlig och pedagogisk. Men det känns rätt surt att resa 55 mil för att få förklarat sådant jag redan vet, som till exempel att jag hör dåligt och vad det beror på.
Jag har regelbundet gått på hörseltester sedan jag var liten, jag har gjort piptest som visar vilka frekvenser som är svåra, och taltest som visar att vissa konsonanter är krångliga. Min läkare, the one and only Per-Inge, har pedagogiskt förklarat vad hörselnedsättningen beror på och hur den kommer utvecklas (eller snarare inte utvecklas). Han har visat bilder på örat och pekat och svarat på frågor. Han har till och med gått igenom kostnaderna och finansieringen av mina framtida hörapparater.
Så jag har full koll på mina hårceller. Och att det är bra om den jag pratar med tittar på mig, det har jag liksom lärt mig själv efter 21 år i en jävla ostkupa.
Nu fick jag veta allt det där igen, av en annan person.
Visst fick jag en del bra information. Till exempel att min hörsel alltid kommer att vara "fläckig", hörapparaten höjer bara volymen på fläckarna. Att jag i början kommer att bli trött av att höra alla starka ljud. Att det finns massor av roliga hjälpmedel. Hur en slinga fungerar. Och att sjukhuset håller intensivkurser i att läsa på läppar - snacka om att jag ska gå en sådan!
Och egentligen tycker jag det är fint att de tar sig tid att boka kostnadsfria infomöten. Men när det kräver så mycket resande från min sida kanske de kunde rucka lite på rutinerna och skicka en trevlig infolapp istället? Så kunde vi gå direkt på utprovningen sedan.
Jag har regelbundet gått på hörseltester sedan jag var liten, jag har gjort piptest som visar vilka frekvenser som är svåra, och taltest som visar att vissa konsonanter är krångliga. Min läkare, the one and only Per-Inge, har pedagogiskt förklarat vad hörselnedsättningen beror på och hur den kommer utvecklas (eller snarare inte utvecklas). Han har visat bilder på örat och pekat och svarat på frågor. Han har till och med gått igenom kostnaderna och finansieringen av mina framtida hörapparater.
Så jag har full koll på mina hårceller. Och att det är bra om den jag pratar med tittar på mig, det har jag liksom lärt mig själv efter 21 år i en jävla ostkupa.
Nu fick jag veta allt det där igen, av en annan person.
Visst fick jag en del bra information. Till exempel att min hörsel alltid kommer att vara "fläckig", hörapparaten höjer bara volymen på fläckarna. Att jag i början kommer att bli trött av att höra alla starka ljud. Att det finns massor av roliga hjälpmedel. Hur en slinga fungerar. Och att sjukhuset håller intensivkurser i att läsa på läppar - snacka om att jag ska gå en sådan!
Och egentligen tycker jag det är fint att de tar sig tid att boka kostnadsfria infomöten. Men när det kräver så mycket resande från min sida kanske de kunde rucka lite på rutinerna och skicka en trevlig infolapp istället? Så kunde vi gå direkt på utprovningen sedan.
22 september 2009
Drömmen om våldet och respekten
Män och våld, brukar man säga. Män och våld, håhåjaja.
Låt mig berätta något om mig själv. Jag är en ung och vek tjej, som dagdrömmer om våld. Jag önskar bli påpucklad på grund av något Stort och Viktigt.
Förslagsvis står jag upp mot nassar, och blir därför misshandlad. Drömmen handlar om respekten som följer på våldet. Som följer, inte på våldet i sig, utan på hur bra jag tar det. Av mig som tjej krävs inte att jag slår tillbaka. Däremot tar jag slagen nästan nonchalant. Efteråt gömmer jag mig inte, utan flanerar med min spruckna läpp, blåtira och några stygn. Påtalar det inte alls, tills bekymrade medmänniskor frågar hur det är fatt. "Äsch, jag blev lite pucklad på av några nassar, inget att snacka om" säger jag då. Inga tårar. Ingen rädsla. Ingen anpassning.
Trots att jag vet att det modigaste är att vara feg, det lärde jag mig av Alfons Åberg. Trots att jag gillar kattungar och skumbad och vill lära mig sticka. Trots allt så finns bilden, normen, även hos mig. Bilden av våldet som något respektabelt. Våldet med gloria. Våldet som ett mått på karaktär.
Trots att allt bara är en dum fantasi så finns den där - drömmen om att ta ett slag utan tårar.
Låt mig berätta något om mig själv. Jag är en ung och vek tjej, som dagdrömmer om våld. Jag önskar bli påpucklad på grund av något Stort och Viktigt.
Förslagsvis står jag upp mot nassar, och blir därför misshandlad. Drömmen handlar om respekten som följer på våldet. Som följer, inte på våldet i sig, utan på hur bra jag tar det. Av mig som tjej krävs inte att jag slår tillbaka. Däremot tar jag slagen nästan nonchalant. Efteråt gömmer jag mig inte, utan flanerar med min spruckna läpp, blåtira och några stygn. Påtalar det inte alls, tills bekymrade medmänniskor frågar hur det är fatt. "Äsch, jag blev lite pucklad på av några nassar, inget att snacka om" säger jag då. Inga tårar. Ingen rädsla. Ingen anpassning.
Trots att jag vet att det modigaste är att vara feg, det lärde jag mig av Alfons Åberg. Trots att jag gillar kattungar och skumbad och vill lära mig sticka. Trots allt så finns bilden, normen, även hos mig. Bilden av våldet som något respektabelt. Våldet med gloria. Våldet som ett mått på karaktär.
Trots att allt bara är en dum fantasi så finns den där - drömmen om att ta ett slag utan tårar.
21 september 2009
Öppet brev till alla föräldrar
Kära förälder,
låt säga att ni satt ett barn till världen. Inte vilket barn som helst. Detta barn är fullkomligt unikt. Låt säga att ert barn är det vackraste, snällaste, klokaste barn som någonsin bott på denna jord. Ett underverk har förunnats er. Låt säga att ni ser på det här barnet som en ängel sänd från himlen. Låt säga att detta barn för er är en tindrande stjärna som lyser upp hela er tillvaro.
Det är helt okej. Ni har min tillåtelse att känna så. Men här måste vi dra en tydlig gräns. För det är under inga omständigheter okej att döpa detta fantastiska barn till Ängla eller Tindra eller Stjärna eller Glittra.
Slut ögonen en stund. Föreställ er ert barn i vuxen ålder. En besynnerligt klok och viktig yrkesmänniska i färd med att ta i hand med andra viktiga (men inte tillnärmelsevis lika kloka och vackra) yrkesmänniskor. Ert barn räcker fram handen, ger ett fast handslag och säger "Tindra Berglund, åklagare". Föreställ er också lilla Ängla, fjorton år, när hon spyr ned ett tunnelbanesäte efter att ha druckit sin första häxa. Stjärna som lägger ut bröstbilder på nätet. Låt oss se Glittra när hon drabbats av en djup depression och läggs in på psykakuten. Personalen läser högt ur journalen "Glittra Svensson, född oktober 2009..."
Oroa er inte om ert huvud i detta nu tjuter och blinkar ERROR ERROR ERROR. Det är ett tecken på att ni är fullt frisk. Det är ett tecken på att ni inte kommer att döpa ert barn till något av dessa förhatliga namn. Om ni fortfarande känner er helt normal och välmående - sök vård.
Och när vi ändå är inne på ordkunskap för föräldrar: Nakenfis är inte ett ord och det finns ingen kroppsdel som heter magpip.
låt säga att ni satt ett barn till världen. Inte vilket barn som helst. Detta barn är fullkomligt unikt. Låt säga att ert barn är det vackraste, snällaste, klokaste barn som någonsin bott på denna jord. Ett underverk har förunnats er. Låt säga att ni ser på det här barnet som en ängel sänd från himlen. Låt säga att detta barn för er är en tindrande stjärna som lyser upp hela er tillvaro.
Det är helt okej. Ni har min tillåtelse att känna så. Men här måste vi dra en tydlig gräns. För det är under inga omständigheter okej att döpa detta fantastiska barn till Ängla eller Tindra eller Stjärna eller Glittra.
Slut ögonen en stund. Föreställ er ert barn i vuxen ålder. En besynnerligt klok och viktig yrkesmänniska i färd med att ta i hand med andra viktiga (men inte tillnärmelsevis lika kloka och vackra) yrkesmänniskor. Ert barn räcker fram handen, ger ett fast handslag och säger "Tindra Berglund, åklagare". Föreställ er också lilla Ängla, fjorton år, när hon spyr ned ett tunnelbanesäte efter att ha druckit sin första häxa. Stjärna som lägger ut bröstbilder på nätet. Låt oss se Glittra när hon drabbats av en djup depression och läggs in på psykakuten. Personalen läser högt ur journalen "Glittra Svensson, född oktober 2009..."
Oroa er inte om ert huvud i detta nu tjuter och blinkar ERROR ERROR ERROR. Det är ett tecken på att ni är fullt frisk. Det är ett tecken på att ni inte kommer att döpa ert barn till något av dessa förhatliga namn. Om ni fortfarande känner er helt normal och välmående - sök vård.
Och när vi ändå är inne på ordkunskap för föräldrar: Nakenfis är inte ett ord och det finns ingen kroppsdel som heter magpip.
20 september 2009
En undring
De här tjejerna. De som är femton-sexton-sjutton år och fyllda med så mycket hat och stavfel och skevhet och blont hår och yta och meningslöshet och sprit och killar och förakt och självgodhet. De skrämmer mig. Var är deras föräldrar?
Berättelserna du inte får missa
Tom Aland säger att som journalist ska man inte gå dit de andra är, man ska gå dit ingen är. Där det är alldeles tyst. Där finns historierna.
Alldeles för ofta handlar den journalistiska vardagen om att göra det enkelt för sig. Att nappa på pressmeddelanden, att skanna andra medier för att se vad de berättar om. För i verkligheten måste tidningen fyllas, och fort ska det gå. På så sätt tappar man, eller utvecklar aldrig, sin egen näsa för berättelser.
Men så finns det de som letar upp de där fantastisk historierna. Som när Filter gör ett evighetslångt personporträtt av Iprenmannen Johann Neumann. I alla år har han funnits där, men ingen har frågat vem han är.
Idag har DN en intervju med Kim Phúc, flickan från den kända napalmbilden.
Och ikväll, klockan åtta, sänds Tom Alands dokumentär om Bergmans hushållerska Anita Haglöf.
Det är journalistik. Och jag älskar det.
Alldeles för ofta handlar den journalistiska vardagen om att göra det enkelt för sig. Att nappa på pressmeddelanden, att skanna andra medier för att se vad de berättar om. För i verkligheten måste tidningen fyllas, och fort ska det gå. På så sätt tappar man, eller utvecklar aldrig, sin egen näsa för berättelser.
Men så finns det de som letar upp de där fantastisk historierna. Som när Filter gör ett evighetslångt personporträtt av Iprenmannen Johann Neumann. I alla år har han funnits där, men ingen har frågat vem han är.
Idag har DN en intervju med Kim Phúc, flickan från den kända napalmbilden.
Och ikväll, klockan åtta, sänds Tom Alands dokumentär om Bergmans hushållerska Anita Haglöf.
Det är journalistik. Och jag älskar det.
18 september 2009
Nytänkande råd på universitetet
Men vad säger de? Ska man tvätta händerna? Nysa i armvecket? Stanna hemma om man är sjuk? Jag har aldrig hört på maken. Den här influensan måste verkligen vara något alldeles extra.
17 september 2009
Språklig innovation
Visst krävs det en del språkkänsla och påhittighet för att titta på orden "Vänligen respektera rökfritt område" och se den här möjligheten.
Bärtrenden ni inte kände till
Ja visst är det svårt, det där med orden. Dagbladets Våning & Villa-bilaga.
16 september 2009
Mer influensa, tack
Senaste Fokus fördjupar sig i influensan. Apropå Tamiflu:
"WHO rekommenderar restriktivitet eftersom alltför generös användning anses missgynna smittspridning."
Ja, det vore ju verkligen synd.
"WHO rekommenderar restriktivitet eftersom alltför generös användning anses missgynna smittspridning."
Ja, det vore ju verkligen synd.
Mästaren av "Hur då?"
Att lyssna till Björn Hägers föreläsningar om intervjuteknik är ett nöje. Därför gick jag dit idag trots att jag läst boken (BOKEN!) som föreläsningen baseras på, och varit på just en sådan föreläsning för två år sedan. Ett tillfälle att se och höra Björn Häger får helt enkelt inte slarvas bort.
Har du tillfälle att lyssna till honom - gör det!
Har du inte tillfälle att lyssna till honom - skaffa dig det!
Först idag insåg jag varför jag jämt och ständigt säger "Hur kommer det sig att..." Det var Björn Häger som introducerade uttrycket för mig för två år sedan.
Han gjorde mig inte besviken idag heller. Han talar som vore det radio. Kommer med cliffhangers: "Vi ses igen om 15 minuter och då ska ni få veta vad som är världens bästa fråga." Han spelar upp fantastiska film- och ljudklipp med Tage Erlander, Carl Bildt, Per Gahrton och Carl Bildt igen. Han ber alltid om namn på frågeställare, så att han sedan kan återkoppla: "Som Maria undrade..." eller "Som Johan påpekade förut..." Och han behandlar alla frågeställare med stor respekt. Ett svar som börjar med "Det kommer jag att förklara senare" avslutas alltid med ett trevligt "...så det var bra att du ledde in mig på det" eller något liknande.
Han är helt enkelt en mästare på att få alla att känna sig viktiga och likvärdiga. Han är helt enkelt en av mycket få människor som kan föreläsa en heldag utan att man somnar. Han är helt enkelt min idol.
Dessutom finns det stunder, då han går upp i falsett och pratar mycket fort, då han förvandlas till Jonas Gardell. Och det är kanske bäst av allt.
Har du tillfälle att lyssna till honom - gör det!
Har du inte tillfälle att lyssna till honom - skaffa dig det!
Först idag insåg jag varför jag jämt och ständigt säger "Hur kommer det sig att..." Det var Björn Häger som introducerade uttrycket för mig för två år sedan.
Han gjorde mig inte besviken idag heller. Han talar som vore det radio. Kommer med cliffhangers: "Vi ses igen om 15 minuter och då ska ni få veta vad som är världens bästa fråga." Han spelar upp fantastiska film- och ljudklipp med Tage Erlander, Carl Bildt, Per Gahrton och Carl Bildt igen. Han ber alltid om namn på frågeställare, så att han sedan kan återkoppla: "Som Maria undrade..." eller "Som Johan påpekade förut..." Och han behandlar alla frågeställare med stor respekt. Ett svar som börjar med "Det kommer jag att förklara senare" avslutas alltid med ett trevligt "...så det var bra att du ledde in mig på det" eller något liknande.
Han är helt enkelt en mästare på att få alla att känna sig viktiga och likvärdiga. Han är helt enkelt en av mycket få människor som kan föreläsa en heldag utan att man somnar. Han är helt enkelt min idol.
Dessutom finns det stunder, då han går upp i falsett och pratar mycket fort, då han förvandlas till Jonas Gardell. Och det är kanske bäst av allt.
13 september 2009
Chockbeskedet: Alla har inte facebook
Jag är inte den hippaste internetanvändaren. Bloggar, youtube, facebook, msn och pirate bay är naturliga delar av min vardag. Men jag är ganska osynlig och kommenterar sällan. Ingår inte i något stort socialt kompisgäng på nätet. Twitter förstår jag mig inte på. Jaiku vet jag inte vad det är. Spel, forum och bilddagboken är ointressanta för mig. Utom väldigt specifika flashbacktrådar om till exempel Urban exploration.
I den mediavärld jag lever känner jag mig alltid efter. Bland mina jämnåriga vänner är det två som inte har facebook. Min handledare på praktiken pausade vårt möte för att han var tvungen att twittra. På den nivån är det.
Det är lätt att tro det är här världen. Att de här mediamänniskorna är representativa för hela mänskligheten. Tills jag ser de här intervjuerna. (Titta! Särskilt på den första. Jo, titta nu!)
Unga om sociala medier del 1
Unga om sociala medier del 2
Unga om sociala medier del 3
Unga om sociala medier del 4
Jag är fortfarande i chock.
I den mediavärld jag lever känner jag mig alltid efter. Bland mina jämnåriga vänner är det två som inte har facebook. Min handledare på praktiken pausade vårt möte för att han var tvungen att twittra. På den nivån är det.
Det är lätt att tro det är här världen. Att de här mediamänniskorna är representativa för hela mänskligheten. Tills jag ser de här intervjuerna. (Titta! Särskilt på den första. Jo, titta nu!)
Unga om sociala medier del 1
Unga om sociala medier del 2
Unga om sociala medier del 3
Unga om sociala medier del 4
Jag är fortfarande i chock.
12 september 2009
Vilken dröm
Åh gud. Titta vad jag hittade. Jag kan inte sova en natt till utan de här lakanen. Det är en omöjlighet.
Detta är inte bara en muminbild. Åh nej. Det är min favoritsida i Hur gick det sen? Det är: "Nu är allt farligt slut för dem / som äntligen har kommit hem / Ty se på denna vackra bild / hur Mumintrollets mamma mild / bland rosorna i gräset satt / och rensa vinbär i en hatt"
Detta är inte bara en muminbild. Åh nej. Det är min favoritsida i Hur gick det sen? Det är: "Nu är allt farligt slut för dem / som äntligen har kommit hem / Ty se på denna vackra bild / hur Mumintrollets mamma mild / bland rosorna i gräset satt / och rensa vinbär i en hatt"
11 september 2009
Tänker på vilken jävla tönt den unge Werther var.
Nästan en lika stor tönt som de som tror att det finns en färja som heter Håkan. Ärade särskrivningsPUCKON, det kommer inte att finnas någon plats för er efter revolutionen. Barasånivet.
Äh. Jag har en dålig dag, helt enkelt.
Äh. Jag har en dålig dag, helt enkelt.
10 september 2009
Det där med engelska serier, filmer, böcker...
När Engelska B försvann i meningslöshet började jag betrakta mina engelskspråkiga serier och böcker som vardagsläromedel. Förhoppningsvis har det hänt något med hörförståelse och formuleringsförmåga tack vare dem. Men blev det några konkreta nyförvärv i ordförrådet? Jomenvisst vettu.
Det är Russet, Husky, Wary, Weary, Venom. Och Brusque - det finns på engelska minsann!
Take into custody, Vehicle, Device och Covenant.
Och så Hatch och Hostile.
Ja... Forensic, Spatter.
Cloak, Wand, Cauldron och Potion. Scowl, Frown och Snog.
Nå. Går det att utläsa serierna och böckerna?
Det är Russet, Husky, Wary, Weary, Venom. Och Brusque - det finns på engelska minsann!
Take into custody, Vehicle, Device och Covenant.
Och så Hatch och Hostile.
Ja... Forensic, Spatter.
Cloak, Wand, Cauldron och Potion. Scowl, Frown och Snog.
Nå. Går det att utläsa serierna och böckerna?
09 september 2009
Den gubben går inte
Det finns ord som biter sig fast och plötsligt är en del av de dagliga, vare sig jag vill eller inte. På sista tiden har det varit mycket bananas, jajemän, solljus i magen, när jag var ung och den gubben går inte. Men allra bäst gillar jag spiller över. Det kan beskriva så mycket, en känsla som spiller över på en annan person, en analys eller teori som spiller över på en ny situation, ett ämne spiller över i ett annat, mina ordval spiller över till dina och vice versa.
Sedan finns orden jag inte vill höra en enda gång till. Ord som man får höra ofta i pressmeddelanden och intervjuer. Det är utveckling, process, gynna, kunskap, anse och det där gänget. Tvi vale.
Sedan finns orden jag inte vill höra en enda gång till. Ord som man får höra ofta i pressmeddelanden och intervjuer. Det är utveckling, process, gynna, kunskap, anse och det där gänget. Tvi vale.
08 september 2009
Grisbusiness
När jag var förbi Karlstads universitet i våras skulle Sveriges grisföretagare mötas där. Kunde inte låta bli att skriva av några av programpunkterna:
- Karl Petter Bergvall kåserar om sin tid i Bonde söker fru samt Let's Dance.
- Hur ser Scan på framtidens grisaffär?
- Värde i grisgödsel
- Utgödsling med Elin
- Dans till Värmlandspôjkera på Stadshotellet.
Det finns så många dolda världar.
- Karl Petter Bergvall kåserar om sin tid i Bonde söker fru samt Let's Dance.
- Hur ser Scan på framtidens grisaffär?
- Värde i grisgödsel
- Utgödsling med Elin
- Dans till Värmlandspôjkera på Stadshotellet.
Det finns så många dolda världar.
07 september 2009
Citat fyra
"Deserves it! I daresay he does. Many that live deserve death. And some that die deserve life. Can you give it to them? Then do not be too eager to deal out death in judgement. For even the very wise cannot see all ends."
Gandalf om Gollum och döden
06 september 2009
Sorgeställ
Hyllade Magdalena ger dessutom svar på något vi alla undrat många gånger. Funkar blåställ på begravning?
Skor, lådvin och nej tack
Magdalena Ribbings etikettspalt är beroendeframkallande. Dels alla dessa detaljbestämmelser som jag inte hade en aning om. Det är klockslag och skor och vinglas i en enda fascinerande röra. Dels all frågor som på sistone strömmat in om socialt samspel, oskrivna regler, hänsyn, din och min frihets samexistens. Hur vi ska funka ihop, helt enkelt.
Får man till exempel säga nej till att passa barn, bara för att man inte vill? Hur ber man fotsvettiga tågresenärer att ta på sig skorna igen? Ska man belasta upptagna människor med tackmail? Och vad svarar man egentligen på den eviga frågan om hur det är?
Upprörda och engagerade kommentarer är ett nöje i sig. Likaså Magdalenas invektiv i stil med "drullar" och "tölpar". Egentligen skiter hon i om folk stoppar kniven i munnen. Riktigt vass är hon. Hör till exempel på detta:
"Spela cool ska undvikas. Antingen är man cool och då förmodligen utan att sträva efter det. Eller så är man ocool och varje försök att spela motsatsen kommer att stupa på sin genomskinliga larvighet."
Genom spalten har jag lärt mig något nytt: Det finns människor som menar ja när de säger nej.
När ett par verkligen inte vill ha hushållshjälp i sommarstugan utan hellre sköter sånt själva, strömmar det in kommentarer om värdar och värdinnor som låtsas inte vilja ha hjälp. Erbjuder sig en gäst att diska säger de "Nej, sitt du kvar och ta det lugnt så tar jag disken". Sedan förväntar de sig att gästen ska fortsätta tjata tills de säger ja. För hjälp vill de självklart ha.
Än värre är de som enligt sin uppfostran aldrig tackar ja till en kopp kaffe förrän tredje gången de får frågan. Tredje. Det är tydligen ouppfostrat att tacka ja direkt. Men fortsätter man inte att fråga blir de i bästa fall besvikna, i värsta fall sura, för kaffe vill de självklart ha.
I min värld är det respektlöst att hålla på att slösa tid med att säga nej när man erbjuds något man vill ha. Jag vill inte tjata på någon en kopp kaffe. När jag själv utsätts för sånt tjat blir jag bara irriterad. Först nu förstår jag bland vissa människor är ett nej inte ett nej, och ett ja inte ett ja. Att vara rak är ouppfostrat för dem.
Det verkar väldigt krångligt. Men det är riktigt intressant att få inblick i de här världarna som existerar parallellt med min. Världarna där lådvin är en skam att bjuda på. Där det är fruktansvärt brott att köpa samma kjol som någon annan.
I mitt universum fortsätter ett nej att vara ett nej. Det gäller kaffe, kaka och sex. En oomkullrunkelig princip.
Får man till exempel säga nej till att passa barn, bara för att man inte vill? Hur ber man fotsvettiga tågresenärer att ta på sig skorna igen? Ska man belasta upptagna människor med tackmail? Och vad svarar man egentligen på den eviga frågan om hur det är?
Upprörda och engagerade kommentarer är ett nöje i sig. Likaså Magdalenas invektiv i stil med "drullar" och "tölpar". Egentligen skiter hon i om folk stoppar kniven i munnen. Riktigt vass är hon. Hör till exempel på detta:
"Spela cool ska undvikas. Antingen är man cool och då förmodligen utan att sträva efter det. Eller så är man ocool och varje försök att spela motsatsen kommer att stupa på sin genomskinliga larvighet."
Genom spalten har jag lärt mig något nytt: Det finns människor som menar ja när de säger nej.
När ett par verkligen inte vill ha hushållshjälp i sommarstugan utan hellre sköter sånt själva, strömmar det in kommentarer om värdar och värdinnor som låtsas inte vilja ha hjälp. Erbjuder sig en gäst att diska säger de "Nej, sitt du kvar och ta det lugnt så tar jag disken". Sedan förväntar de sig att gästen ska fortsätta tjata tills de säger ja. För hjälp vill de självklart ha.
Än värre är de som enligt sin uppfostran aldrig tackar ja till en kopp kaffe förrän tredje gången de får frågan. Tredje. Det är tydligen ouppfostrat att tacka ja direkt. Men fortsätter man inte att fråga blir de i bästa fall besvikna, i värsta fall sura, för kaffe vill de självklart ha.
I min värld är det respektlöst att hålla på att slösa tid med att säga nej när man erbjuds något man vill ha. Jag vill inte tjata på någon en kopp kaffe. När jag själv utsätts för sånt tjat blir jag bara irriterad. Först nu förstår jag bland vissa människor är ett nej inte ett nej, och ett ja inte ett ja. Att vara rak är ouppfostrat för dem.
Det verkar väldigt krångligt. Men det är riktigt intressant att få inblick i de här världarna som existerar parallellt med min. Världarna där lådvin är en skam att bjuda på. Där det är fruktansvärt brott att köpa samma kjol som någon annan.
I mitt universum fortsätter ett nej att vara ett nej. Det gäller kaffe, kaka och sex. En oomkullrunkelig princip.
05 september 2009
Att äta och ätas
Mor min tog hand om en övergiven fiskmåsunge ett tag. För att han skulle gå med på att äta ville han bli matad på traditionellt vis. Vi delade naturella fiskbullar i småbitar och gav bit för bit med en pincett, för att imitera en äkta fiskmås.
Morgonen när Brodern skulle börja dagis var allt ganska stressigt. Kalle, som måsen hette, var glupsk. Han högg tag i fiskbullebiten, i pincetten och svalde ALLT. Pincetten försvann.
Eftersom alla var tvugna att hasta iväg till dagis blev det mitt uppdrag att ringa veterinären och berätta. Kalle fick åka dit, veterinären kikade i halsen men såg ingen pincett. Vi letade bland halmen i buren, och runt omkring, men där var den inte heller.
Dags för röntgen. Och pincetten var verkligen i magen. Den tog upp hela jävla måsen. Mås och pincett var nästan lika långa. Folk nojar över små glasbitar i middagskycklingen, men för Kalle kändes det helt okej att ha en pincett i magen. Han brydde sig inte.
Till slut lyckades veterinären dra ut pincetten genom halsen och munnen. Kalle överlevde, mådde fint. Några veckor senare blev han käkad av en katt. Så kan det gå.
Morgonen när Brodern skulle börja dagis var allt ganska stressigt. Kalle, som måsen hette, var glupsk. Han högg tag i fiskbullebiten, i pincetten och svalde ALLT. Pincetten försvann.
Eftersom alla var tvugna att hasta iväg till dagis blev det mitt uppdrag att ringa veterinären och berätta. Kalle fick åka dit, veterinären kikade i halsen men såg ingen pincett. Vi letade bland halmen i buren, och runt omkring, men där var den inte heller.
Dags för röntgen. Och pincetten var verkligen i magen. Den tog upp hela jävla måsen. Mås och pincett var nästan lika långa. Folk nojar över små glasbitar i middagskycklingen, men för Kalle kändes det helt okej att ha en pincett i magen. Han brydde sig inte.
Till slut lyckades veterinären dra ut pincetten genom halsen och munnen. Kalle överlevde, mådde fint. Några veckor senare blev han käkad av en katt. Så kan det gå.
Stads huset´s reklam bladd
"Vi har en väl etablerad helg scen med nattklubb och tema kvällar samt en stark live scen."
"... visa bara upp ert giltiga kår legg så får ni 20% rabatt."
"... är bara några exempel på nichade klubbar."
"Club musik är alltid i fokus på vårat dansgolv. Resident DJ´s är Eric S och Collén
Flera gånger om året dycker sköna gäster upp
några av dessa som ni kan stöta på är Housewifes Style of Eye HedKandi och mycket mera."
Jag tycker att det är helt okej att driva en nattklubb utan att ha koll på särskrivning, stavning och skiljetecken. Men då är det en god idé att låta en korrekturläsare gå igenom reklamen innan den trycks och skickas ut. Citaten ovan är bara några exempel ur reklambladet. Min ovilja mot Stadshuset blir knappast mindre av det här.
"... visa bara upp ert giltiga kår legg så får ni 20% rabatt."
"... är bara några exempel på nichade klubbar."
"Club musik är alltid i fokus på vårat dansgolv. Resident DJ´s är Eric S och Collén
Flera gånger om året dycker sköna gäster upp
några av dessa som ni kan stöta på är Housewifes Style of Eye HedKandi och mycket mera."
Jag tycker att det är helt okej att driva en nattklubb utan att ha koll på särskrivning, stavning och skiljetecken. Men då är det en god idé att låta en korrekturläsare gå igenom reklamen innan den trycks och skickas ut. Citaten ovan är bara några exempel ur reklambladet. Min ovilja mot Stadshuset blir knappast mindre av det här.
Skogstokigt från redigeringen
Att redigera kan vara riktigt plågsamt. Om det är dumkonservativa ledare det gäller. Hittar en sådan jag sparat sedan praktiken:
"Medan kommuner pådyvlas allsköns konstigheter, såsom kompetensutveckling inom genuspedagogik för att komma till rätta med det konstruerade akademiska problemet att pojkar är pojkar och flickor är flickor, sparkas värdefulla ämneslärare. I kristider ställs saker och ting på sin spets och de verkliga behoven skiljs från de påhittade."
Och ibland blir det lite mycket av samma ord... I en debattartikel:
"Regeringens prioriteringar på en utbyggnad av antalet poliser måste prioriteras i tider av ekonomisk oro och polisen måste möta krav på att fler poliser ska arbeta på våra gator och vara tillgängliga."
"Medan kommuner pådyvlas allsköns konstigheter, såsom kompetensutveckling inom genuspedagogik för att komma till rätta med det konstruerade akademiska problemet att pojkar är pojkar och flickor är flickor, sparkas värdefulla ämneslärare. I kristider ställs saker och ting på sin spets och de verkliga behoven skiljs från de påhittade."
Och ibland blir det lite mycket av samma ord... I en debattartikel:
"Regeringens prioriteringar på en utbyggnad av antalet poliser måste prioriteras i tider av ekonomisk oro och polisen måste möta krav på att fler poliser ska arbeta på våra gator och vara tillgängliga."
04 september 2009
Den töntiga vulgokyssen
Det finns vissa töntiga tramserier som man gärna tror sig stå över. Fjädrar som blir till fullskaliga hönsfarmer i varenda Hollywoodfilm. Men inte i mitt liv, inte. Tills någon strålkastare med all önskvärd tydlighet avslöjar att man är lika töntig som alla andra.
Jag har en vän som jag först ville vara mer än vän med. Följde formulär 1A: prata ut, ät kopiösa mängder glass, och gå vidare. Vänskap är trots allt ohotad prio ett.
Några månader senare hade jag ett gäng kort att skicka, ett av dem till honom. In på Pressbyrån - fyra frimärken, tack. Bara att slicka och... nämen vänta nu. På mina fyra frimärken: fyra rosa, plutande pussmunnar. Tvärstopp. Det gick bara inte.
Jag menar, vi hade precis kommit så långt att jag kunde ge komplimanger utan att noja över om de misstolkades. Vår relation var absolut inte redo för en vulgokyss. Tyckte jag. Inga plutmunnar, pussmunnar, knallrosa läppar på hans kort. Aldrig.
Så jag gick obekymrat ut från Pressbyrån, och in på nästa. Bad om ett frimärke.
Fick kungen.
Jag har en vän som jag först ville vara mer än vän med. Följde formulär 1A: prata ut, ät kopiösa mängder glass, och gå vidare. Vänskap är trots allt ohotad prio ett.
Några månader senare hade jag ett gäng kort att skicka, ett av dem till honom. In på Pressbyrån - fyra frimärken, tack. Bara att slicka och... nämen vänta nu. På mina fyra frimärken: fyra rosa, plutande pussmunnar. Tvärstopp. Det gick bara inte.
Jag menar, vi hade precis kommit så långt att jag kunde ge komplimanger utan att noja över om de misstolkades. Vår relation var absolut inte redo för en vulgokyss. Tyckte jag. Inga plutmunnar, pussmunnar, knallrosa läppar på hans kort. Aldrig.
Så jag gick obekymrat ut från Pressbyrån, och in på nästa. Bad om ett frimärke.
Fick kungen.
31 augusti 2009
Bultande oliver rullar i spiraler
Letar block till morgondagens skolstart, hittar ett gammalt med två dikter jag skrev för att driva med den djuuuupa dikttraditionen där konstigt är lika med bra.
1
Spela du på livets navelsträng
och skala mandariner
göm dig i en ärta och lev ut ditt liv idag
Jag har inte tid med såna fånerier
jag ska koka egen krusbärsmarmelad
2
Bultande oliver rullar i spiraler
efter rullar fläskkarré och ister
Jag ska inte rulla mer idag
jag sitter fast med Karlssons klister
1
Spela du på livets navelsträng
och skala mandariner
göm dig i en ärta och lev ut ditt liv idag
Jag har inte tid med såna fånerier
jag ska koka egen krusbärsmarmelad
2
Bultande oliver rullar i spiraler
efter rullar fläskkarré och ister
Jag ska inte rulla mer idag
jag sitter fast med Karlssons klister
Shame on SJ
Nu har jag lyckats beställa biljetter från Sundsvall till Karlstad, från Karlstad till Göteborg och från Göteborg till Sundsvall för sammanlagt 824 kronor. Att jag fick ett så himla bra pris beror uteslutande på min egen listighet.
Söker man på en resa från Göteborg till Sundsvall får man prisalternativ från 500 kronor upp till 900 kronor. Att det finns en resa som kostar 211 kronor syns ingenstans. Det måste jag själv leta fram genom att söka i två steg, först Göteborg-Stockholm, sedan Stockholm-Sundsvall.
Visst blir det några extra tågtimmar, men det tjänar jag hundratals kronor på. Som student ska jag ändå bara sitta och läsa hela dagarna, det kan jag lika gärna göra på tåget.
Varför visar inte SJ sådana här alternativ? Varför måste man slå knut på sig själv, göra massvis av alternativa sökningar med olika bytesort för att hitta den billigaste resan? Om vissa resor sorteras bort innan alternativen visas, vad är det som prioriteras och varför får inte jag som resenär påverka det?
Skärpning SJ! Kan tradera och adlibris sortera alternativen baserat på valbara prioriteringar som till exempel pris, så borde ni också klara det. Inför det imorgon, tack!
Söker man på en resa från Göteborg till Sundsvall får man prisalternativ från 500 kronor upp till 900 kronor. Att det finns en resa som kostar 211 kronor syns ingenstans. Det måste jag själv leta fram genom att söka i två steg, först Göteborg-Stockholm, sedan Stockholm-Sundsvall.
Visst blir det några extra tågtimmar, men det tjänar jag hundratals kronor på. Som student ska jag ändå bara sitta och läsa hela dagarna, det kan jag lika gärna göra på tåget.
Varför visar inte SJ sådana här alternativ? Varför måste man slå knut på sig själv, göra massvis av alternativa sökningar med olika bytesort för att hitta den billigaste resan? Om vissa resor sorteras bort innan alternativen visas, vad är det som prioriteras och varför får inte jag som resenär påverka det?
Skärpning SJ! Kan tradera och adlibris sortera alternativen baserat på valbara prioriteringar som till exempel pris, så borde ni också klara det. Inför det imorgon, tack!
30 augusti 2009
Kan jag bli kär i kameran igen?
Sitter och fotosurfar och inser hur mycket jag måste, vill, ska lära mig. Att hantera blixten utomhus, till exempel. Att ställa in mer manuellt. Att prioritera lågt ISO-tal. Att regissera modeller. Att fota med känsla och inte teknik. Att fota i studio. Att få bra bilder i kasst ljus. Att beskära och vinkla på nya sätt. Att våga mer i redigeringen. Att få bort det där satans bruset. Att fota i motljus. Att få en fin och sann himmel. Att ta fler variationer på varje bild. För sanningen är att jag kan ta fantastiska bilder - ibland. Och riktigt dåliga andra gånger. Jag vill att fotografen ska göra tillfället, inte tvärtom.
Mest av allt tror jag att jag behöver en mentor. Idag tycker jag att det är svårt att visa mina bilder för någon annan. Men på det sättet kommer man ju ingen vart. Dags för en ny era. Dags att vinna tillbaka fotoglädjen. Fotokärleken.
Mest av allt tror jag att jag behöver en mentor. Idag tycker jag att det är svårt att visa mina bilder för någon annan. Men på det sättet kommer man ju ingen vart. Dags för en ny era. Dags att vinna tillbaka fotoglädjen. Fotokärleken.
29 augusti 2009
Inspirerande om kvinnligt och manligt
Idag läser jag Svenskans serie om manligt och kvinnligt. Blir upprörd, berörd, fundersam, förvirrad och glad. Det är riktigt jävla bra journalistik.
Till skillnad från den tidning som varje morgon dimper ned hos mig. Så tråkig, ful och oinspirerande att jag måste tvinga mig att läsa igenom den. Allmänbildning, ni vet.
Till skillnad från den tidning som varje morgon dimper ned hos mig. Så tråkig, ful och oinspirerande att jag måste tvinga mig att läsa igenom den. Allmänbildning, ni vet.
27 augusti 2009
Kylskåpspoesi
Fick min efterlängtade kylskåpspoesi i mars. Älskar det! Begränsningen gör kreativiteten. Grejen är inte att producera något bra, utan att ha kul. Fem minuter innan jag skulle flytta mindes jag: Visst ja, kylskåpspoesin! Snabbt fram med mobilkameran. Sedan fick allt från kladdig kärlek och flum till enstaka ordpar och snabba frukostbetraktelser åka ned i packningen.
Vid ett enda tillfälle räckte orden faktiskt inte till... Kompletterat i photoshop:
Vid ett enda tillfälle räckte orden faktiskt inte till... Kompletterat i photoshop:
26 augusti 2009
24 augusti 2009
En lönearbetares planer
Det mesta av lönen ska sparas till ett fint objektiv. Men innan dess ska jag köpa något mycket viktigt. Mat.
Planen är att köpa så groteskt mycket mat att middagstankarna kan vara "Vad är jag sugen på?" istället för "Vad finns hemma?". Jag tycker inte är att studentlivet är särskilt fattigt, men det är ju ändå ett liv där frysen aldrig någonsin är full.
Men nu jävlar. Nu ska frysen fyllas. Och skåpen. Och kylen. Jag blir alldeles upphetsad av tanken. Lycklig, sprallig. Sedan kan jag sitta i mitt kök med öppna skåpluckor och bara njuta av synen.
För en icke-bilburen kvinna krävs planering. Igår var konservdagen. Idag ska jag bulla upp med frysvaror. Snart, snart bär det av ned till Ica för dagens högtidsstund. Tjosan!
Planen är att köpa så groteskt mycket mat att middagstankarna kan vara "Vad är jag sugen på?" istället för "Vad finns hemma?". Jag tycker inte är att studentlivet är särskilt fattigt, men det är ju ändå ett liv där frysen aldrig någonsin är full.
Men nu jävlar. Nu ska frysen fyllas. Och skåpen. Och kylen. Jag blir alldeles upphetsad av tanken. Lycklig, sprallig. Sedan kan jag sitta i mitt kök med öppna skåpluckor och bara njuta av synen.
För en icke-bilburen kvinna krävs planering. Igår var konservdagen. Idag ska jag bulla upp med frysvaror. Snart, snart bär det av ned till Ica för dagens högtidsstund. Tjosan!
Inte som det var tänkt
Det tycks som om det jag lyckats bäst med under sex månader som journalist är att få andra att tycka att jag är en riktigt dålig människa. Att göra andra ledsna, arga och besvikna. En professionell yrkeskvinna borde förstås inte bry sig om sådant.
Men det gör jag.
Men det gör jag.
23 augusti 2009
Fylla
7 819 dagar har jag levt här på jorden. Man kan tycka att jag under den tiden skulle ha lärt mig hantera när människor blir för fulla. Att det skulle vara odramatiskt när människor varken kan prata eller stå. När de är medvetslösa eller närapå. Men det är lika jävla otäckt varje gång.
En halv minuts middagstrauma
Plötsligt händer det. Den ligger där, mitt på tallriken, bland allt buffégott. Den måste ha smugit sig med tomatsalladen, och nu blottats under potatisgratängen. En stor. Och jag kommer så väl ihåg smaken från den där gången för 14 år sedan. Lukten från andras tallrikar. Den lilla hinten i en sallad som rensats från det odrägliga.
Men för guds skull. Jag är 21 år, omgiven av uppklädda främlingar, och dessutom en professionell yrkeskvinna. Jag tänker inte lämna mat på tallriken.
Ingen betraktar mig. Jag spetsar den och stoppar in den. Turbotuggar. Det vidriga sprider sig i hela munnen, blir till tusen små vidriga bitar, smaken är överallt. Jag kan inte prata, inte tänka, bara tugga så att det snart ska vara över.
Jag har en plan. Glaset med hallonsoda är inom räckhåll, en kryddig potatissallad redo på gaffeln. Nu så. Svälj, och in med potatissalladen i sådan hast att en klump faller i knät och blir en fettfläck på klänningen.
Det är äntligen över.
Oliven är borta.
Men för guds skull. Jag är 21 år, omgiven av uppklädda främlingar, och dessutom en professionell yrkeskvinna. Jag tänker inte lämna mat på tallriken.
Ingen betraktar mig. Jag spetsar den och stoppar in den. Turbotuggar. Det vidriga sprider sig i hela munnen, blir till tusen små vidriga bitar, smaken är överallt. Jag kan inte prata, inte tänka, bara tugga så att det snart ska vara över.
Jag har en plan. Glaset med hallonsoda är inom räckhåll, en kryddig potatissallad redo på gaffeln. Nu så. Svälj, och in med potatissalladen i sådan hast att en klump faller i knät och blir en fettfläck på klänningen.
Det är äntligen över.
Oliven är borta.
Vem har sagt något om judar?
Nu jämförs Aftonbladets organstöld-artikel med Muhammedkarikatyrerna.
Att det ska vara så svårt att förstå. Muhammed är en muslimsk profet, när man ger sig på honom ger man sig på islam.
Men _ingen_ har sagt att judar stjäl organ. Judendomen har ingenting med det här att göra. Det är den israeliska armén som anklagas.
Sedan är det mycket möjligt att artikeln är helt bananas. Men när Sverige kritiseras, befogat eller obefogat, tolkas kritiken aldrig som kristendomshat. Så korkad är ingen.
Att det ska vara så svårt att förstå. Muhammed är en muslimsk profet, när man ger sig på honom ger man sig på islam.
Men _ingen_ har sagt att judar stjäl organ. Judendomen har ingenting med det här att göra. Det är den israeliska armén som anklagas.
Sedan är det mycket möjligt att artikeln är helt bananas. Men när Sverige kritiseras, befogat eller obefogat, tolkas kritiken aldrig som kristendomshat. Så korkad är ingen.
22 augusti 2009
Förakt, nej tack
Angående förra inlägget: Engagemang är fint, men inte när det blir till en poängsamlingsjakt. Inte när föraktet ingår.
Att ta sig rätten att förakta någon, är en stor sak att göra.
Vi vet så lite om en människa. Även under de mest fixade naglarna döljer sig de största djup av vishet.
Att ta sig rätten att förakta någon, är en stor sak att göra.
Vi vet så lite om en människa. Även under de mest fixade naglarna döljer sig de största djup av vishet.
21 augusti 2009
De godaste människorna
Det finns ett gäng som vill förändra världen.
När vi sitter hemma och äter ostbågar är de ute och volontärarbetar, eller kastar gatsten eller diskuterar politik och dricker rödvin. De är självklart lite bättre än alla andra.
De har fattat något, på riktigt. De lever. I dem brinner själen, i dem finns något äkta. Vi andra är bara lönnfeta småborgerliga tragiska likgiltiga halvmänniskor.
De tror att vi är lurade och viljelösa. I själva verket har vi bara frågat oss själva: Vad ska vi göra ikväll, kasta gatsten eller äta ostbågar?
Och så valde vi ostbågarna.
Tänka sig.
När vi sitter hemma och äter ostbågar är de ute och volontärarbetar, eller kastar gatsten eller diskuterar politik och dricker rödvin. De är självklart lite bättre än alla andra.
De har fattat något, på riktigt. De lever. I dem brinner själen, i dem finns något äkta. Vi andra är bara lönnfeta småborgerliga tragiska likgiltiga halvmänniskor.
De tror att vi är lurade och viljelösa. I själva verket har vi bara frågat oss själva: Vad ska vi göra ikväll, kasta gatsten eller äta ostbågar?
Och så valde vi ostbågarna.
Tänka sig.
90 minuter gåshud
Sedan Tippen har jag tyckt att Morgan Alling verkar vara en hyvens grabb. Någon att ta en fika med. När han sedan började dra bilar med tänderna i Lite som du gillade jag honom ännu mer. Men nu. Hans sommarprogram.
Det var en och halv timme av konstant gåshud. På stockholmsbussen skrattade jag högt, men oftare bet jag mig i läppen för att inte gråta.
Jag är mållös. Att bli så illa tilltufsad och ändå förmå laga sig själv som vuxen. Stort.
Tack.
Och hans låtval kändes som mitt livs soundtrack. Av helt andra anledningar än hans, såklart. En av de första var Fix you, sedan följde:
Det var en och halv timme av konstant gåshud. På stockholmsbussen skrattade jag högt, men oftare bet jag mig i läppen för att inte gråta.
Jag är mållös. Att bli så illa tilltufsad och ändå förmå laga sig själv som vuxen. Stort.
Tack.
Och hans låtval kändes som mitt livs soundtrack. Av helt andra anledningar än hans, såklart. En av de första var Fix you, sedan följde:
20 augusti 2009
Inte så krångligt
Alltså.
Om man tvingar någon att ha sex, då är det en våldtäkt. Det blir inte mindre vidrigt av att förövaren är någon man känner, älskar och litar på.
Och att kritisera ett land gör en inte automatiskt till judehatare. Oavsett hur det står till i sakfrågan så kan faktumet att ett lands folk bekänner sig till en viss religion aldrig ge landet frikort till vilken terror som helst.
Om man tvingar någon att ha sex, då är det en våldtäkt. Det blir inte mindre vidrigt av att förövaren är någon man känner, älskar och litar på.
Och att kritisera ett land gör en inte automatiskt till judehatare. Oavsett hur det står till i sakfrågan så kan faktumet att ett lands folk bekänner sig till en viss religion aldrig ge landet frikort till vilken terror som helst.
18 augusti 2009
17 augusti 2009
14 augusti 2009
En alldeles vanlig sommar som journalist
"Jag borde inte säga det här, men när det är frumtimmer inblandade - det räcker med två - så blir det alltid bråk."
"Förvräng inte det här alltför mycket nu."
"Det vet man ju hur det blir när journalister är inblandade."
"Jag vill läsa artikeln innan den trycks. Det är ju bra för oss båda två, så slipper jag ringa Staffan Ander och fråga vad det är för skit ni skriver i tidningen."
Jag kommer att sakna jobbet något fruktansvärt när jag gjort min sista dag på söndag. Men det ska bli skönt att ta semester från folks förakt, som tycks komma på köpet.
"Förvräng inte det här alltför mycket nu."
"Det vet man ju hur det blir när journalister är inblandade."
"Jag vill läsa artikeln innan den trycks. Det är ju bra för oss båda två, så slipper jag ringa Staffan Ander och fråga vad det är för skit ni skriver i tidningen."
Jag kommer att sakna jobbet något fruktansvärt när jag gjort min sista dag på söndag. Men det ska bli skönt att ta semester från folks förakt, som tycks komma på köpet.
13 augusti 2009
Att cykla med piercing och vattna bambuskott
"Jag köpte en piercing och satte i läppen, för jag har alltid undrat hur det skulle kännas. Jag har en fetish för att cykla med piercing, det känns så bra! På jobbet brukade jag stänga dörren om mig och sitta där med piercingen, och låtsas att jag var piercad på riktigt."
Mina vänner är kissa-på-sig-roliga.
En annan hyr lägenhet i andra hand. Att vattna krukväxterna ingår. Hon är en positiv och ordningsam tjej, men mörka sidor lurar under den välanpassade ytan.
"Jag vattnar alla växter. Men det där bambuskottet var det töntigaste jag sett, så det vägrade jag vattna. Det fick dö."
Mina vänner är kissa-på-sig-roliga.
En annan hyr lägenhet i andra hand. Att vattna krukväxterna ingår. Hon är en positiv och ordningsam tjej, men mörka sidor lurar under den välanpassade ytan.
"Jag vattnar alla växter. Men det där bambuskottet var det töntigaste jag sett, så det vägrade jag vattna. Det fick dö."
09 augusti 2009
03 augusti 2009
Sorgen är den djupaste äran
Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
/Harry Martinson
Citat tre
"Om också min lycka ej är munter
- så ligger den stilla i själens botten"
skrev August Strindberg.
- så ligger den stilla i själens botten"
skrev August Strindberg.
31 juli 2009
Dagens telefonsamtal eller AAAAAARRRRRRGGGGHHH
Han: Hej, jag ringer från företaget X. Ni har ju skrivit en artikel om oss, och det är väl inget konstigt med det. Men jag undrar hur du har gått till väga, för en av mina anställda har inte blivit informerad om att hon blivit intervjuad och skulle citeras i tidningen. Hon är jätteledsen och känner sig kränkt, verkligen kränkt.
Jag: I växeln sa jag som jag alltid säger: "Jag heter NN och ringer från tidningen X, jag söker någon som kan berätta för mig om XX". De sa att de skulle koppla mig till en ansvarig och jag fick prata med NN. Jag presenterade mig såklart igen och sade vilken tidning jag ringde från, sedan började jag ställa frågor.
Han: Sa du "Jag håller på och skriver en artikel om det här och kommer att citera dig i tidningen, är det okej?"
Jag: Nej, så sa jag inte. Jag berättade vilken tidning jag kom från, sa att jag pratat med en kund, och ställde mina frågor.
Han: Det kan låta naivt, men alla förstår inte att om en journalist ringer så blir man intervjuad. Det är något man lär sig efter hand. Du kunde ju ha erbjudit henne att läsa igenom artikeln också.
Jag: Är det något som är fel i artikeln?
Han: Nej, allt är korrekt. Men hon ville inte vara med i tidningen överhuvudtaget. Hon ville bara svara på dina frågor.
Jag: Utan att tro att jag skulle använda hennes svar till någonting?
Han: Hon trodde att du ringde för att du ville hjälpa en kund. Det ville du väl också, men främst ville du skriva en artikel för att sälja din tidning.
Jag: Ja, att skriva artiklar är mitt jobb.
Han: Men alla förstår inte. Du kan jämföra det med telefonförsäljning. Om vi ringde och sa "Jag vill sälja XX till dig" så skulle vi aldrig få något sålt. Vi säger "Kan du prata en minut?" och sen sitter folk där med något de inte förstod att de beställde. Det är samma sak.
Jag: Men nu har hon ju svarat på en journalists frågor...
Han: Men hon har ju inte blivit informerad om att det var en intervju. Du säger själv att du inte har informerat henne om det. Och nu står hon med namn i tidningen, googlar man på henne får man upp det. Du får ta bort namnet ur artikeln. Egentligen vill vi att du ska ta bort hela artikeln, men du får väl skriva vad du vill. Men namnet ska bort.
Jag: Jag ska kolla med nyhetschefen hur vi gör /.../ Nu har vi diskuterat, och vi plockar bort namnet.
Han: Bra. Och om ni vill skriva något mer om oss får du gärna kontakta mig, så inte någon stackars anställd blir uthängd för företagets missar.
Jag är så arg.
Det händer att folk ringer och säger att det är visst inte gott om blåbär i år, eller att någon ljugit, eller en artikel känns för hårt vinklad. Jag tycker det är viktigt att lyssna. Men det här. X är alltså bedrövad och kränkt över att om man googlar hennes namn får man upp en helt korrekt artikel där hon förklarar företagets regler och säger att om det blivit något missförstånd så ska det klaras upp.
Om en telefonförsäljare ringer och är så trevlig att kunden inte lyssnar på vad den tackar ja till, vems är ansvaret? Om en journalist ringer och ställer frågor och ber om namn och titel, och den utfrågade tror att det sker av ingen anledning alls, vems är ansvaret? Och om växlen kopplar mig till en "ansvarig", hur ska jag då veta om det i själva verket är en "stackars anställd"?
Det är inte beslutet att plocka bort namnet som gör mig arg. Jag förstår att man hellre tar den säkra vägen, och hennes namn var på intet sätt bärande i artikeln. Ändå oroar det mig lite, av principiella skäl, att vårt oberoende så lätt ruckas.
Men det som gör mig fly förbannad är känslan.
Att vara så bakbunden av min roll, av att representera ett helt företag, av yrket jag älskar att jag inte kan få försvara mig. Att tvingas erkänna ett fel jag VET att jag inte begått.
Det är en ilska som svämmar över alla kanter.
Jag: I växeln sa jag som jag alltid säger: "Jag heter NN och ringer från tidningen X, jag söker någon som kan berätta för mig om XX". De sa att de skulle koppla mig till en ansvarig och jag fick prata med NN. Jag presenterade mig såklart igen och sade vilken tidning jag ringde från, sedan började jag ställa frågor.
Han: Sa du "Jag håller på och skriver en artikel om det här och kommer att citera dig i tidningen, är det okej?"
Jag: Nej, så sa jag inte. Jag berättade vilken tidning jag kom från, sa att jag pratat med en kund, och ställde mina frågor.
Han: Det kan låta naivt, men alla förstår inte att om en journalist ringer så blir man intervjuad. Det är något man lär sig efter hand. Du kunde ju ha erbjudit henne att läsa igenom artikeln också.
Jag: Är det något som är fel i artikeln?
Han: Nej, allt är korrekt. Men hon ville inte vara med i tidningen överhuvudtaget. Hon ville bara svara på dina frågor.
Jag: Utan att tro att jag skulle använda hennes svar till någonting?
Han: Hon trodde att du ringde för att du ville hjälpa en kund. Det ville du väl också, men främst ville du skriva en artikel för att sälja din tidning.
Jag: Ja, att skriva artiklar är mitt jobb.
Han: Men alla förstår inte. Du kan jämföra det med telefonförsäljning. Om vi ringde och sa "Jag vill sälja XX till dig" så skulle vi aldrig få något sålt. Vi säger "Kan du prata en minut?" och sen sitter folk där med något de inte förstod att de beställde. Det är samma sak.
Jag: Men nu har hon ju svarat på en journalists frågor...
Han: Men hon har ju inte blivit informerad om att det var en intervju. Du säger själv att du inte har informerat henne om det. Och nu står hon med namn i tidningen, googlar man på henne får man upp det. Du får ta bort namnet ur artikeln. Egentligen vill vi att du ska ta bort hela artikeln, men du får väl skriva vad du vill. Men namnet ska bort.
Jag: Jag ska kolla med nyhetschefen hur vi gör /.../ Nu har vi diskuterat, och vi plockar bort namnet.
Han: Bra. Och om ni vill skriva något mer om oss får du gärna kontakta mig, så inte någon stackars anställd blir uthängd för företagets missar.
Jag är så arg.
Det händer att folk ringer och säger att det är visst inte gott om blåbär i år, eller att någon ljugit, eller en artikel känns för hårt vinklad. Jag tycker det är viktigt att lyssna. Men det här. X är alltså bedrövad och kränkt över att om man googlar hennes namn får man upp en helt korrekt artikel där hon förklarar företagets regler och säger att om det blivit något missförstånd så ska det klaras upp.
Om en telefonförsäljare ringer och är så trevlig att kunden inte lyssnar på vad den tackar ja till, vems är ansvaret? Om en journalist ringer och ställer frågor och ber om namn och titel, och den utfrågade tror att det sker av ingen anledning alls, vems är ansvaret? Och om växlen kopplar mig till en "ansvarig", hur ska jag då veta om det i själva verket är en "stackars anställd"?
Det är inte beslutet att plocka bort namnet som gör mig arg. Jag förstår att man hellre tar den säkra vägen, och hennes namn var på intet sätt bärande i artikeln. Ändå oroar det mig lite, av principiella skäl, att vårt oberoende så lätt ruckas.
Men det som gör mig fly förbannad är känslan.
Att vara så bakbunden av min roll, av att representera ett helt företag, av yrket jag älskar att jag inte kan få försvara mig. Att tvingas erkänna ett fel jag VET att jag inte begått.
Det är en ilska som svämmar över alla kanter.
28 juli 2009
Suck
Så idag märkte vi plötsligt att vi jobbar på en blå tidning. Mörkt mörkt blå. Och det var en dyster dag.
21 juli 2009
Han som kunde rita spindelmannen
Kikade in till kollegan för att kolla på en artikel jag var nyfiken på. Hon sa något om en kille som stack ut på bilden. "Vad söt han var" sa jag. Sedan läste jag bildtexten och gjorde en sådan där åh-mina-franska-nerver-eller-jag-blir-dödad-av-zombier-eller-någon-friar-till-mig-inandning som de gör på film.
Plötsligt var jag sju år igen. In i mig susade den löjligt stora beundran jag hyste för min dagmammas son. Killen som kunde rita en perfekt spindelmannen. Killen som alltid var glad och snäll och lät dagbarnen vara med. Killen som byggde geniala tekniklegomaskiner (bland annat ett fungerande sågverk!) och en egen pulkabacke på sommaren. Killen som hade en tam höna som kunde klättra på stegen upp till hans koja, som inte var lik någon koja du någonsin sett.
Sedan andades jag ut och var 21 år igen. Men att han, som jag beundrade så, nu läser en utbildning som jag länge haft ögonen på - det tänker jag ta som ett tecken.
Plötsligt var jag sju år igen. In i mig susade den löjligt stora beundran jag hyste för min dagmammas son. Killen som kunde rita en perfekt spindelmannen. Killen som alltid var glad och snäll och lät dagbarnen vara med. Killen som byggde geniala tekniklegomaskiner (bland annat ett fungerande sågverk!) och en egen pulkabacke på sommaren. Killen som hade en tam höna som kunde klättra på stegen upp till hans koja, som inte var lik någon koja du någonsin sett.
Sedan andades jag ut och var 21 år igen. Men att han, som jag beundrade så, nu läser en utbildning som jag länge haft ögonen på - det tänker jag ta som ett tecken.
20 juli 2009
Blött
Tjejen som blir utbjuden av Ola Johansson från Karlstad får inte vara rädd för att bli blöt under första dejten. skriver konkurrenten idag. Antingen är det en medveten vits eller så är det jag som blivit gubbsjuk.
15 juli 2009
14 juli 2009
Ett hårt jobb att vara ledig
Apoteket tycker att man i sitt eget sommarapotek bör ha pincett, bedövande salva, plåster, skavsårsplåster, snabbförband, sårtvätt, medel mot diarré, vätskeersättning, mikrolavemang, lactobaciller, myggmedel, klådstillande, fästingborttagare, alsolgel, solskydd, kylbalsam, näsdukar, febertermometer, nässprej, öronproppar, munsårssalva, kondomer, åksjuketabletter, stödstrumpor, våtservetter, alcogel och värktabletter. Bland annat. Allt fick inte vara med på bild...
11 juli 2009
There's a new Fru in town
Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här.
En tramsig kamp, eller en symbol för något större. Att det offentliga rummet är allas, typ. Nu går hon i alla fall i min gamla högstadiestad, Fru Gårman. Bild: Kils kommun
En tramsig kamp, eller en symbol för något större. Att det offentliga rummet är allas, typ. Nu går hon i alla fall i min gamla högstadiestad, Fru Gårman. Bild: Kils kommun
10 juli 2009
Det kan aldrig kännas bättre än så hä-ä-ä-ä-är
Som Gessle sjunger. Men källan till min glädje är inte att någon tar på mig. Det är mina ärtor det handlar om. Här har jag gått runt och varit lycklig för att de klättrar och blommar. Jord och frön, stjälkar och blad gör mig alltid lugn och nöjd och glad på djupet. Och så idag, när jag tittade bort en liten stund, föll blommorna av och under dem fanns långa långa ärtskidor. Det blir en fin skörd i höst, tamejfan.
Lilleputtarna tar över
Slinkachus little people har jag skrivit om förut. Please copy me visar vägen till fler minimänniskor. De här bor inte på gatan, utan i maträtter. Pierre Javelle och Akiko Ida ligger bakom. Kan man annat än älska det?
09 juli 2009
Aj, vad bra
Den här filmen sätter fingret rakt i bröstkorgen på mig, sliter upp huden i blodiga slamsor och lämnar ett litet svart hål. På ett bra sätt. Genialt visar den de där småsakerna som svider som mest. Hur genomsyrad vardagen är av heteronormativitet. Och jag är övertygad om att det lilla hänger ihop med det stora. Heja regnbågarna!
Så funkar det
Jag fastar. En ingivelse, som jag nog inte genomför helt korrekt. Men som fascinerar mig något oerhört. Jag visste inte att man kunde sluta att känna hunger. Behovet av mat är som bortblåst. Det känns som om jag skulle kunna leva på luft och ljus hädanefter.
Jag är inte särskilt intresserad av apparater och maskiner allt sånt där. Men en apparat upphör aldrig att förbluffa mig, och det är kroppen. Vilken fantastisk grej! Som ett barn kan jag inte låta bli att pilla sönder sårskorpor, och se blodet glittra, stelna, bli en ny sårskorpa och till slut ett ärr. Det är ju otroligt. Och tänk att man kan tappa en nagel, och få en ny. Tänk att man kan sy ihop sår, tänk att brutna ben kan bli hela igen.
För att inte tala om kroppen i vardagen. Att jogga tills man är färdig att falla ihop, och då plötsligt kommer andra andningen och man orkar igen. Att somna och drömma. Och att det är praktiskt att kunna föröka sig, det förstår jag också. Men att kroppen slänger in orgasmer som bonus är ändå jävligt hyggligt. Att kroppen är kapabel att bära och föda en annan kropp, är nästan för stort för att förstå.
Hjärtat. Blodkropparna. Tungan. Hårcellerna i örat. Tänderna. Så stort och märkligt. Att det går ihop.
Jag är inte särskilt intresserad av apparater och maskiner allt sånt där. Men en apparat upphör aldrig att förbluffa mig, och det är kroppen. Vilken fantastisk grej! Som ett barn kan jag inte låta bli att pilla sönder sårskorpor, och se blodet glittra, stelna, bli en ny sårskorpa och till slut ett ärr. Det är ju otroligt. Och tänk att man kan tappa en nagel, och få en ny. Tänk att man kan sy ihop sår, tänk att brutna ben kan bli hela igen.
För att inte tala om kroppen i vardagen. Att jogga tills man är färdig att falla ihop, och då plötsligt kommer andra andningen och man orkar igen. Att somna och drömma. Och att det är praktiskt att kunna föröka sig, det förstår jag också. Men att kroppen slänger in orgasmer som bonus är ändå jävligt hyggligt. Att kroppen är kapabel att bära och föda en annan kropp, är nästan för stort för att förstå.
Hjärtat. Blodkropparna. Tungan. Hårcellerna i örat. Tänderna. Så stort och märkligt. Att det går ihop.
30 juni 2009
Att uppfostra sig själv
Gav mig själv datorförbud idag, till kl 23. Kan barnföräldrarna så kan väl jag? Det var tamejtusan det bästa jag gjort på länge! Plötsligt satt jag på balkongen och löste korsord som en annan tant. Plantorna fick nya krukor, ärtorna och bönorna och majsen växer som tusan. Klättersnören är nu knutna över hela balkongen, och tomaterna har fått varsitt miniväxthus. Sedan blev det äppelpaj med en ljuvlig blandning av hackade hasselnötter och sötmandlar, kanel och honung. Och så den obligatoriska klipp-i-tidning-timmen till mitt lilla projekt.
Fler sådana här underbara förbudsdagar lär det bli!
Fler sådana här underbara förbudsdagar lär det bli!
28 juni 2009
En liter jordgubbar i magen...
...känns fint.
Enkelt liv just nu. Hänger med Brodern då och då. Vi ordnar snigelrace, gör chokladpudding, spelar finns i sjön och blåser jättesåpbubblor. 7 liter vatten + 7,5 dl yes + 2 dl glycerol från apoteket = magi! Vad allt kan man inte lära sig på fejjan?
Och det som är som är så otroligt praktiskt med åttaåringar är: De är alltid öppna för lite vattenballongkrig.
Enkelt liv just nu. Hänger med Brodern då och då. Vi ordnar snigelrace, gör chokladpudding, spelar finns i sjön och blåser jättesåpbubblor. 7 liter vatten + 7,5 dl yes + 2 dl glycerol från apoteket = magi! Vad allt kan man inte lära sig på fejjan?
Och det som är som är så otroligt praktiskt med åttaåringar är: De är alltid öppna för lite vattenballongkrig.
Alltså Tradera
Jag är traderafanatiker. Sista året på gymnasiet handlade jag jämt där. Nu drar jag mest bara omkring i knutarna och ser mig omkring. Myser över Arabias muminmuggar, ransoneringskort från första världskriget, fula topografiska vykort från obskyra hålor, lego i massor, sådana där bildkikare som tydligen heter miniatyroptica, filmaffisher, skyltbokstäver från någon gammal lanthandel, uppvridbara plåtleksaker och ohyggliga sextiotalsstädrockar som någon försöker piffa upp genom att kalla dem "Vintage".
Men alltså, Tradera, när jag söker på klänning är det för att jag söker något som passar 30-gradig värme, glass och stränder. Inte en sådan här:
Men alltså, Tradera, när jag söker på klänning är det för att jag söker något som passar 30-gradig värme, glass och stränder. Inte en sådan här:
25 juni 2009
Put all your trust in Sverker
Hej dagboken! Idag gick jag och Fadern en tvåtimmarspromenad längs vänern för att köpa glass. Pistage såklart. Sedan ringde min fantastiska vapenbroder och presenterade sig som Plus-Sverker. Och precis som Sverker slängde han allt dåligt, allt som gör ont, allt som är fel, rakt ned i den röda soptunnans djup. Helt okej dag med andra ord. Hej då dagboken!
24 juni 2009
Déjà vu. Uppdrag Härma alliansen har börjat. Jag vill inte vara med.
2009. Foto: Janerik Henriksson.
2006. Foto: Karin Malmhav.
21 juni 2009
En ytlig minut
Det kan inte förnekas längre. Jag är odrägligt snygg i klassiska kläder. Hur mycket prickigt och randigt och kjolar och färgglatt jag än skaffar ser jag ändå bäst ut i skjorta och kavaj, kostymbyxor eller möjligtvis jeans. Eller pennkjol. Måste jag utbilda mig till jurist nu? Sekreterare? Bankman?
20 juni 2009
En vanlig dag på jobbet
En dag med lantbrevbäraren.
Tältguide for dummies. Tingvallagymnasiets gräsmatta är central, men tyvärr förbjudet tältområde.
Student = handeln jublar.
Och hästens betydelse för näringslivet. Hur var det nu, var tionde häst ger heltidsjobb? 
Tältguide for dummies. Tingvallagymnasiets gräsmatta är central, men tyvärr förbjudet tältområde.
Student = handeln jublar.
Och hästens betydelse för näringslivet. Hur var det nu, var tionde häst ger heltidsjobb? 
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
