Så funkar det

Jag fastar. En ingivelse, som jag nog inte genomför helt korrekt. Men som fascinerar mig något oerhört. Jag visste inte att man kunde sluta att känna hunger. Behovet av mat är som bortblåst. Det känns som om jag skulle kunna leva på luft och ljus hädanefter.

Jag är inte särskilt intresserad av apparater och maskiner allt sånt där. Men en apparat upphör aldrig att förbluffa mig, och det är kroppen. Vilken fantastisk grej! Som ett barn kan jag inte låta bli att pilla sönder sårskorpor, och se blodet glittra, stelna, bli en ny sårskorpa och till slut ett ärr. Det är ju otroligt. Och tänk att man kan tappa en nagel, och få en ny. Tänk att man kan sy ihop sår, tänk att brutna ben kan bli hela igen.

För att inte tala om kroppen i vardagen. Att jogga tills man är färdig att falla ihop, och då plötsligt kommer andra andningen och man orkar igen. Att somna och drömma. Och att det är praktiskt att kunna föröka sig, det förstår jag också. Men att kroppen slänger in orgasmer som bonus är ändå jävligt hyggligt. Att kroppen är kapabel att bära och föda en annan kropp, är nästan för stort för att förstå.

Hjärtat. Blodkropparna. Tungan. Hårcellerna i örat. Tänderna. Så stort och märkligt. Att det går ihop.