Mor min tog hand om en övergiven fiskmåsunge ett tag. För att han skulle gå med på att äta ville han bli matad på traditionellt vis. Vi delade naturella fiskbullar i småbitar och gav bit för bit med en pincett, för att imitera en äkta fiskmås.
Morgonen när Brodern skulle börja dagis var allt ganska stressigt. Kalle, som måsen hette, var glupsk. Han högg tag i fiskbullebiten, i pincetten och svalde ALLT. Pincetten försvann.
Eftersom alla var tvugna att hasta iväg till dagis blev det mitt uppdrag att ringa veterinären och berätta. Kalle fick åka dit, veterinären kikade i halsen men såg ingen pincett. Vi letade bland halmen i buren, och runt omkring, men där var den inte heller.
Dags för röntgen. Och pincetten var verkligen i magen. Den tog upp hela jävla måsen. Mås och pincett var nästan lika långa. Folk nojar över små glasbitar i middagskycklingen, men för Kalle kändes det helt okej att ha en pincett i magen. Han brydde sig inte.
Till slut lyckades veterinären dra ut pincetten genom halsen och munnen. Kalle överlevde, mådde fint. Några veckor senare blev han käkad av en katt. Så kan det gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar