Vanlig hyfs och köttbullar

Överallt är de. Barnfamiljerna som pratar otrevligt med varandra. Föräldrarna som fräser åt barn som inte kan stå blickstilla i en evighetslång Ikeakö. Eller åt barn som visar sin uppskattning över en spännande utflykt, men inte genom att sucka "Åh mamma, vilket ljuvligt äventyr" utan genom att skutta och tjoa. Visst måste det finnas respekt. Visst händer det att man vill kasta gastande barn av tåget. Men när det gäller att välja sina strider, kan jag inte låta bli att tycka att föräldrar ofta väljer ganska slarvigt.

Jag är nog känslig, men det gör faktiskt ont i mig varenda gång. Särskilt den gången på Ikea. När det var färdiggnällt på barnen övergick föräldrarna till varandra.

- Beställ en stor köttbulletallrik åt mig, sa han.
- En sådan som är i mitten på bilden, den som heter "mellan"? sa hon.
Och det var inte orimligt att tänka så, för av de två avbildade köttbulletallrikarna var ju "mellan" den största.
- Ja, för den stora heter säkert "mellan". Nej, det fattar du väl att om det finns liten och en mellan så finns det en stor också, sa han.
Köttbullarna kom och brickor skulle manövreras.
- Jamen ställ brickan här då! sa han.

Och det går inte riktigt att återge i text, märker jag. Visst kan man prata otrevligt med varandra ibland utan att det betyder så mycket, men här tycktes grundinställningen vara att den andra personen var värdelös. Redan innan hon hade sagt något visste han att det skulle vara fullständigt puckat. Redan innan barnen hade gjort något visste hon att det skulle vara något besvärligt. Och jag kan bara inte köpa att en sådan familj sedan åker hem från Ikea och plötsligt pratar snällt med varandra.

Och jag önskar att han satte sina 20 jävla köttbullar i halsen.