Bara mitt

- Och så behöver jag ditt namn, säger killen i turistbyråns kassa.
- Okej, jag bokstaverar efternamnet, säger jag och gör så.
- Jaså, ett franskt namn, säger han.

Och det där älskar jag mitt namn för. Redan där, efter de sju sekunder som jag och turistbyråkillen känt till varandras existens, vet han något litet om mig. Han vet aningen mer om mig än jag vet om honom, aningen mer än han vet om Linda Svensson som står bredvid och slipper bokstavera.

Jag har aldrig behövt lägga till siffror eller märkliga bokstavskombinationer för att få en unik mailadress, jag kan registrera mitt efternamn som domännamn imorgon om jag vill, för det är bara jag som är jag. Nåja, i alla fall i Sverige.

De giftaslystna karlar som köar här utanför bör veta detta: Mitt namn stannar. Det är inte förhandlingsbart.