Dagen då jag såg någon ha ont

Det var för något år sedan som jag såg en människa ha ont. En människa jag bryr mig mycket om. Ingenting hände, allting gick bra. Men.

Jag såg en människa ha ont och det var som på film, när väggarna kryper närmre. Det var panik. Det var Simba när den skenande hjorden kommer. Jag satt fastfrusen och blank i huvudet. Jag gjorde ingenting.

Jag såg en människa ha ont och jag ville blunda. Min hand för min mun, och blanka ögon som en dålig skådespelare. Vad vore den korrekta repliken?

Jag såg en människa ha ont och kände: Det är inte rättvist. Människor jag tycker om ska inte ha sådär ont. Människor jag tycker om ska må bra och vara friska och lyckliga. Människor jag tycker om FÅR inte andas den där sortens andetag. Andas vanligt. Snälla. Snälla snälla.

Jag såg en människa ha ont och jag tänkte: Nu dör han. Nu dör han ifrån mig. Nu. Jag såg mitt eget liv passera revy. Men det var inte dåtiden som flöt förbi, utan framtiden. Min framtid utan honom. Så egocentrisk är jag att när jag tror att min vän ska dö, då tänker jag "Hur ska jag klara mig?"

Jag såg framför mig hur jag skulle fortsätta leva, gå till jobbet, äta frukost, bada på sommaren och dricka te på vintern. Gå upp på morgonen och andas in, andas ut. Men aldrig utan vetskapen att något fattades mig. Så som den blinda inte glömmer att hon saknar syn.

Framtiden rann genom fingrarna på mig. Sitta och snacka skit över kaffe och kaka, gå på varandras bröllop, ringa varandra vid 93 års ålder och måla upp absurda utopier för varandra. Prata nyheter och politik och gamla diktatorer. Krassa kommentarer. Någon som ser mig nästan bättre än jag själv. Någon som vet om alla mina fel, alla mina sår, men också allt som är vackert med mig. Allt rann bort. En del av mig rann bort.

Så mycket man hinner tänka under några långa sekunder då en människa har ont. Och under dagarna som följer när scenen spelas upp igen, och igen, och igen. Så mycket kärlek som står i vägen för rationella tankar och handlingar. Det lär inte vara sista gången någon jag bryr mig om har ont. Nästa gång ska jag hantera det bättre.