Övergrepp eller komplimang

På sista tiden har jag försökt diskutera tafsande med killar. Hur vanligt det är att som kille bli utsatt, och hur man reagerar. Deras svar förvånar mig. Det tycks vara ganska vanligt, men vissa ser det ungefär som en komplimang. Kanske generande om det är en gammal eller ful person som tafsar. Eller en av fel kön. Men annars snarast som någon sorts trofé, ett kvitto på att de ser bra ut. Stärkande för självförtroendet.

Jag antar att det har att göra med könsmaktsordningen, normer och hittan dittan dej. När en kille tafsar på mig säger han att han kan göra vad han vill med min kropp. För honom är jag inte en person, utan bara något man kan klämma lite på för sitt eget nöjes skull. Kanske inte ens för att han uppskattar det, utan mer för att han vet att han kan så varför låta bli?

Det har väl också med fysiska förutsättningar att göra. Även om vi tjejer ofta är starkare än vi tror, så finns föreställningen att när han går så långt som han själv vill så är vi försvarslösa. Medan en kille som blir utsatt antagligen känner sig säker på att han kan knuffa bort tafsaren när det är nog.

Könsroller spelar också in såklart. Jag är övertygad om att det finns killar som tycker att det är obehagligt att bli tafsade på, men inte vill medge det eftersom offerrollen varken är bekväm eller bekant. Lättare då att ta det med en klackspark och som ett bevis på sin egen oemotståndlighet.

Ändå kan jag inte förstå det. I min värld är det grundläggande att jag själv bestämmer vilka som får röra vid mig. Det gäller allt från tafsande till när påflugna tanter vill kindnypa barn. Att någon tar sig rätten utan att be om lov kan aldrig vara en komplimang.