12 december 2008

Greys slarvar med nidbilder

Greys Anatomy har fått en ny karaktär, en läkare med asperger. Hennes rolltolkning gör mig så jävla arg. Jag är inte aspergerexpert, men jag har en del vänner och bekanta med diagnosen. Det är ett syndrom som kan ta sig väldigt olika uttryck från person till person, så visst skulle det kunna finnas personer som beter sig som den här läkaren. Men i så fall tycker jag man ska förtydliga att det rör sig om ett gravt fall av diagnosen. Man får inte vrida och vända på verkligheten hursomhelst för att det ska passa manus. (Precis som jag tycker att även om Baywatch mest är till för att visa tuttar i baddräkt, så bör de göra korrekt hjärt- och lungräddning).

Den här rollen kommer bli vissa människors första bild av asperger. En galet stirrande kvinna som rör sig robotaktigt, ibland gungar med kroppen, slänger ur sig avancerade fakta utan relevans för situationen. Med noll fingertoppskänsla, helt oförstående för andras känslor och beteende.

I verkligheten innebär asperger att man har svårare för sociala koder och för att förstå hur andra människor känner sig. Det kan också innebära en annorlunda perception, att man tar in ALLT. Och en fallenhet för att bli expert på olika saker, att komma ihåg oändliga mängder fakta.

Men ingen bebis föds med alla oskrivna sociala regler i ryggmärgen, det är något vi alla lär in tills det kommer naturligt. För en person med asperger är inlärningsperioden längre och krångligare, kanske kommer det aldrig helt naturligt utan eftertanke. Det innebär inte att man blir en robot eller att man skiter i andra människors känslor.

I min värld skulle en läkare med asperger inte säga till en familj som förlorat sitt barn "Jag beklagar sorgen men hon är död och vi behöver hennes organ till donation NU". Läkaren skulle förstå att familjen känner stor sorg och behöver tid. Kanske skulle hon inte känna inuti sig exakt HUR familjen känner sig, kanske skulle hon inte själv ätas upp av deras sorg. Det vet jag inte. Men hon skulle i alla fall intellektuellt förstå ATT de har sorg, och respektera det.

Och ja, hon skulle säkert vara en jävel på en massa fakta, men hon skulle använda dem på ett relevant sätt istället för att slänga ur sig dem som någon jävla tombola. Hon skulle efter ett helt liv av iakttagande, analyserande och testande säkert inte väcka någon uppmärksamhet att tala om. Hon skulle vara en person bland andra personer, alla med sina egna personlighetsdrag. Och jag är övertygad om att vi lever i en värld där vi kan acceptera och uppskatta varandras personlighetsdrag.

Att Greys så desperat vill spexa till sin handling så att de målar upp nidbilder, det är bara fult.

(För en äkta och mångfacetterad bild av asperger i alla dess former rekommenderar jag aspergerforum.se.)

Inga kommentarer: