04 maj 2008

Ty Internationalen åt alla lycka bär

Vi gick, vi skrek, vi klappade händer. Skrek lite mer och gick lite mer. Överallt rött: Banderoller, fanor och heliumballonger mot huvudstadens klarblå himmel. Röda pins glänste på min kavaj. Körsbärsblom och glitter regnade i vårt hår när vi tågade in i Kungsträdgården. Där åt vi pastasallad ur gemensam bunke som sanna socialister. Sedan var det slut. Men hoppet finns kvar.

Två dagar fulla av kontraster. På Valborg besökte jag Östermalm och översvämmades av statyer, dubbeldörrar i glänsande trä, takhöjd och stuckatur, matsalsbord med utsirade stolar värdiga kungafamiljen, samt invånare som lugnade: "Jag har inget emot kommunister. Jag brukar gå klädd i dräggiga kläder. Skit i politik".

En mycket liten människa hann jag också träffa. Fascinerande hur det bästa i livet kan vara att bli blåst i magen och det värsta att tvingas ta på sig strumpor.

Inga kommentarer: