14 maj 2008

Missunsamma MUF

Eftersom vi gick i vänsterpartiets tåg på första maj missade vi som tur var Muf:arnas blå tåg. De terroriserade tydligen bara sossarna. Med blå ballonger, toblerone och sånger som "Frihet kärlek kapitalist".

"Första maj är en bra dag för att fira frihet" sa Rasmus Törnblom från Muf. Det får han tycka vad han vill om, men första maj är av tradition arbetarrörelsens högtidsdag och en symbol för kampen för åtta timmars arbetsdag. Kanske är de lite avundsjuka på vår fina dag. Men högern har ju ingen tradition av breda folkliga protester. Högern kämpade inte för åtta timmars arbetsdag, högern strejkar inte och det var inte högern som blev beskjuten i Ådalen.

När jag tänker efter minns jag att de dök upp även i Karlstad förra året, och delade ut toblerone. Jag undrar vari det politiska budskapet ligger? Toblerone är trevligt men som ett politiskt ungomsförbund kanske man bör ha fler visioner än mer choklad åt folket. Särskilt som jag antar att chokladen bekostats av statliga bidrag?

De hade tydligen tryckt upp strofer ur Internationalen. Raden “Vad han skapat under nöd och vaka, utav tjuvarna rånat är” använde de som ett argument för sin politik. Utan att ta hänsyn till resten av versen: "I sin förgudning avskyvärda, månn' guldets kungar nån'sin haft / ett annat mål än att bli närda av proletärens arbetskraft? / Vad han skapat under nöd och vaka utav tjuvarna rånat är / När folket kräver det tillbaka, sin egen rätt det blott begär".

Sjöng de också om hur slavarna ska slå sig fria, hur jämlikheten ska bli lag, och hur vi kommer att skjuta våra generaler om vi tvingas i krig mot våra grannar än en gång?

Första maj är vår dag. Det är dagen då vi kan samlas kring minsta gemensamma nämnare och lägga meningsskiljaktigheter åt sidan. Dagen då vi tror på förändring och styrka. Vi firar våra framgångar, och blickar framåt mot nya. En dag för jämlikhet, rättvisa, respekt. En röd dag. Vi klär oss fina, bär på nejlikor och lyssnar till blåsorkestrar. Vi säger Kamrat utan att tycka att det låter fånigt. Till och med jag, som förlorat tron på så mycket politik, känner hopp under första maj. En ynka dag om året. Det är heligt.

Att Muf denna dag går ut med sina blå ballonger och lovsjunger den starkes rätt och den starkes frihet gör mig upprörd ända in i själen. Alldeles oavsett vad jag tycker har vi mötesfrihet i det här landet. De får sjunga om kapitalism, äta choklad och vifta med ballonger så mycket de vill. Men att göra det framför sossarnas tåg, på sossarnas mötesplats. Att inte låta dem ha en dag av hopp, utan tvunget sticka ut tungan och säga "pilutta dig!" som en påminnelse om att det är de starkas ramar som gäller nu. Där går gränsen.

Uppdatering: Den äldre och förståndigare Dalmasen påpekar att tobleronen såklart är en pik till Mona Sahlin. Stilpoäng för det. Men jag tycker trots allt att motdemonstrationer ska användas bara mot Sverigedemokrater och liknande pack. Vi andra har en minsta gemensam nämnare i demokratin, och därför bör vi respektera varandras rätt att propagera för vår politik, hur skogstokig den än må vara. Jag skulle aldrig drömma om att besöka moderaternas riksstämma för att dela ut blanketter om tevelicens...

2 kommentarer:

Dömd för innehav av blogg sa...

Tobleronen är med största sannolikhet en ironisk/sarkastisk vink åt Mona Sahlin - numer partiledare, då chokladfrossare med statens kontokort.

Antar jag. Men hela deras frihetståg på första maj är så klart inget annat än ett sätt för dem att få håna det röda laget.

tioli sa...

Men oj, det tänkte jag inte ens på. Försvarar mig med att jag bara var sju år när det begav sig... De får väl ett litet stilpoäng då, trots att de är onda.