De köpte havregryn! Javisst! Sensationellt!

"Idol-Amanda gifter sig: 'Jag har hittat den sanna kärleken'" skriker SE&HÖRs omslag. Som även meddelar att tevebonden Karl-Petter lämnar gården efter kärlekskrisen med flickvännen Jonna. Inne i tidningen visar det sig att kärlekskrisen bestod av en hektisk arbetsperiod på gården. Nu ska Karl-Petter och Jonna lämna gården tillsammans, på en "kärlekssemester". Jag undrar om det var SE&HÖR som valde att kalla resan för det. Destinationerna är nämligen först ett jippo i Charlottenberg (liten håla i Värmland, där rånare trivs) och sedan en bil- och traktormässa i Skåne. Låter romantiskt värre.

Artikeln om Amanda är värre. Den handlar om hur gulliga hon och Daniel är tillsammans. Och så en massa spekulationer, och en "vän" som säger att h*n hoppas att de bildar familj tillsammans i framtiden. Amandas enda citat i artikeln handlar om hur hon just nu är gift med musiken och det är hennes sanna kärlek. Det har hon alltså själv sagt. Till Expressen.
Men det slutar inte där. Ett ögonvittne har nämligen sett dem handla i en livsmedelsaffär på Södermalm. De såg väldigt glada ut, enligt ögonvittnet.

Jag kan inte förstå. En viss kändisfascination kan jag förstå. Om jag hamnade bredvid Jonas Gardell eller Magnus Betner på tunnelbanan skulle jag säkert flämta och stamma och försöka komma på den där meningen, som ska få dem att förstå att just jag uppskattar dem så djupt och ärligt och troget som ingen annan. Och jag läser båda deras bloggar med intresse.

Men att kändisar går och handlar? Det förstår jag väl själv. Vad kan det möjligtvis tillföra mig att veta att Amanda och Daniel köpt mat på Södermalm? Är scoopet att de handlar mat som vanligt folk, eller ska det bara vara en trygghet att de fortfarande befolkar jordens yta? De iakttas, alltså finns de. Eller kanske är tanken att jag "av en slump" ska spendera väldigt mycket tid i livsmedelsaffärerna på Södermalm, i hopp om att få se någon av dem?

Bläddrar man vidare följer en bildserie där Pernilla Wahlgren och hennes barn spelar boll, trillar och tröstas. Oj oj.

Det är inte journalistik att knycka citat, spekulera, och medvetet sätta missvisande rubriker. Att rapportera hur Amanda Jensen köper mat eller att gömma sig i buskarna för att knäppa några kort på Pernilla Wahlgrens snyftande unge. Det kanske säljer, men det är inte journalistik. Alls.

Den enda funktionen är att göra mig så där uppiggande arg. SE&HÖR kan man lita på, när Frida sviker.

(Till sist måste jag såklart svära mig fri. Det var inte min tidning. Inte, då. Jag är mycket fiiinare och djuuupare än så)