"Den är tung den där"

Vi inreder vår nya, stora, inglasade balkong. När Fadern och jag ska bära hem en hylla och några små plastlådor från IKEA tar jag hyllan ifrån honom och säger "Den vill jag bära, det blir för stereotypt annars".

Ja, det var kanske lite larvigt.

Men. Så ofta det händer mig och andra tjejer att man till exempel hjälper till med en flytt, hugger tag i en låda att bära uppför trappan bara för att mötas av en mans förvånade ögon, och repliken "Den är tung den där". Eh, jag vet, jag håller i den just nu.

Och så ofta det händer att tjejerna i ett flyttgäng uttrycker lättnad över att det är killar med, "så kan de bära soffan".

Därför känns det viktigt att bära sin tunga låda. Därför kändes det viktigt att vi var tre unga tjejer som körde flyttbilen 120 mil och packade och bar förra året. Det är inte frågan med stort F, men det är en delfråga. Det är en nålspets mot den stora ballongen som är våra föreställningar om manligt och kvinnligt.

För det är så mycket vi inte kan påverka. Så mycket som tar lång tid och är stort och svårt. Och så finns det sådant vi kan påverka. Gatubilden till exempel. Ju fler tjejer som är utomhus sent, desto mindre otäckt och dumdristigt kommer det att anses med tjejer som är ute sent. (Desto mindre otäckt kommer det de facto att vara, eftersom det är fler ögon ute.)

På samma sätt kan vi bidra med kvinnor som bär stora, tunga saker medan mannen bredvid bär små, lätta saker. Vi får göra vad vi kan. För en framtid där inga tjejer får höra "Den är tung den där".