Limbo

Svenskan skriver om kvartslivskrisen. Den ska komma när man är 20-30 år och befinner sig limbo. Mellan arbetslöshet, studier, skulder, boende, relationer, familj. När man har tusentals val men ändå ingen aning. När man förlamas av allt som kan gå fel. När varje steg känns livsavgörande. Eller tvärtom: när det känns som om ens existens inte spelar någon roll.

Det låter illa.

Men så där kändes det ju redan när man var femton. Jag minns hur jag skrev ur mig min ångest:

det är något som kommer att hända nu
eller snart
om en stund
och då måste jag vara redo
jag måste ha

det är något som kommer att slå ut
och jag tror det är jag
men jag vet inte
och jag måste vara färdig och måste veta vem jag är
för jag tror att snart kommer det att

det kommer att komma till det yttersta och det är då jag måste, tror jag, måste slå ut
eller, om jag inte gör det
förkolna för alltid

Och det gick ju över. Och kom tillbaka. Och gick över igen. Ebb och flod, som Jonas Gardell säger. Jag tror nog att det slutar som i Tove Janssons bilderbok Hur gick det sen:
"Nu är allt farligt slut för dem / som äntligen har kommit hem / Ty se på denna vackra bild / hur Mumintrollets mamma mild / bland rosorna i gräset satt / och rensa vinbär i en hatt"
Åh, jag måste äga den boken!