Politik och journalistik?

Så kom det något valinlägg ändå och det kan vara på sin plats med en innehållsdeklaration: Jag är inte medlem i något parti. Jag var partimedlem under gymnasieåren, men nu har jag valt att arbeta journalistiskt och det går inte ihop med partitillhörighet. Däremot har jag starka åsikter som jag tycker gör mig 1) mänsklig och 2) till den jag är.

Lätt är det inte när alla ideal, praxis från utbildningen och praxis från verkligheten ska mötas. Utdrag ur en facebookdiskussion om saken:

M: Om man ska vara ortodox: Är det verkligen etiskt försvarbart för journalister att rösta?

Jag: Det måste vara omöjligt att inte HA en åsikt. Det enda vi kan göra är att välja att a) inte låta vår politiska åsikt inkräkta på vårt arbete och b) inte manifestera den eftersom det kan sänka vår trovärdighet. Eftersom vi har valhemlighet borde röstandet inte vara något problem. Så tänker jag, tror jag. Men jag blir fundersam över alla dessa kombinerade journalister/krönikörer/bloggare vars grej till stor del är att lobba. Hur går den yrkesrollen ihop?

M: Så det är okej att ha en politisk åsikt, bara den inte är för stark? Ja... Samtidigt tror jag att en bra journalist måste bry sig och vara engagerad i samhället, inte bara påläst (fast jag tror inte man kan vara något av dem utan att ha ...en åsikt)
Gör valhemligheten en journalist mindre politiskt färgad menar du? Tror du inte att ens politiska åsikter på något vis kan skina igenom i ens arbete, omedvetet? Och hur skulle man kunna skilja ut "seriösa" journalister från dessa åsiktsmaskiner du skriver om?

Jag: Nej, jag är jävligt politiskt färgad och har starka åsikter som jag varken kan eller vill göra något åt. Och jag är övertygad om att de påverkar vilka jobb jag går igång på och säkert också hur jag vinklar. Jag kan ju inte frigöra mig från ...mig själv. Däremot vill jag inte att mina åsikter ska påverka mig så att jag undviker vissa jobb, tonar ned "min" sidas skandaler, eller inte låter alla få sina bästa argument citerade. Och den gränsen känner jag att fixar. Men om jag sitter på redaktionen ena dagen, för att nästa dag stå i en valstuga eller skriva insändare så spelar det ingen roll hur tydlig jag själv tycker att gränsen är - folk kommer att undra vilken roll jag har, vilken agenda jag har. Därför tycker jag inte att röstandet är ett problem, folk vet ATT jag har en åsikt (vilket borde ingå i att vara människa) men inte exakt vilken. Jag menar (efter en del diskussion med IÅ tidigare i år) att det är okej att ha en åsikt, stark eller svag, så länge man inte manifesterar den.
Och åsiktsmaskinerna är inte per definition oseriösa, men det känns som om de egentligen har ett annat yrke.

M: Jag tror ju inte heller att det individuella röstandet påverkar journalistiken i stort - men kanske är det en relevant fråga i debatten om journalistens objektivitet? Vart går och var BÖR gränserna gå liksom?... Sa inte IÅ någon gång att man inte ens bör bli tränare för något lokalt knattelag?? :P

...och ett förtydligande nu: Att man inte ska sitta på redaktionen dagtid och i valstugan kvällstid handlar ju inte bara om hur folk uppfattar ens trovärdighet, utan också om att det BLIR lojalitetsmässigt kladdigt att bevaka politik då.