Och när jag som bäst försöker sortera bland alla känslor om kärlek och barn och alla fördomar om lastbilschaufförer med keps, bockskägg, rockig T-shirt, bred halslänk, snus och wunderbaum, om glesbygdstomtar, om att nöja sig, om att vara säker på att ha hittat rätt innan man ens provat något annat.
Då blir en gymnasiekompis gravid. Och det enda jag kan känna, genuint, är glädje.
För att hon flyttat bort, bott i stor stad, jobbat med olika saker, haft olika pojkvänner, börjat plugga på universitetet. Nu ska hon få barn och det kommer att bli hur bra som helst. Jag ser det framför mig och inte en enda fördom står i vägen. Tack vare att hon provat olika alternativ och sett sig om blir hon godkänd av mig.
Vilken elitistisk och trångsynt jävel jag ändå är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar