Jorden reser på sig med en gäspning, ruskar av sig gruset och låter krokusen och uteserveringarna välla fram. Med ens är det som om vintern aldrig fanns.
En kyla som smög in i kroppen och slickade själva skelettet, mörker ute och inne, i hjärta och sinne, nej så var det väl inte? Det kan jag aldrig tro.
Och på Kortedala torg planteras penséerna.
(En några veckor gammal anteckning ur blocket. Och idag är det valborg för tusan!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar