Min vanliga duschrepertoar Strangers in the night börjar kännas lite uttjatad. Och Rien de rien är så svår att minnas texten på. Men nu har jag hittat den perfekta ersättaren: Veronica. En låt som jag tyckte var menlös i sin enkelhet. Men det är enkelheten som gör den genial, den har samma vemod som Bara om min älskade väntar.
"Veronica, Veronica, ditt ena strumpeband / har stulits utav någon som saknar dig ibland".
Banalt och vackert så det värker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar