"Förresten igår när jag skulle gå och lägga mig låg jag och funderade på vem av mina kompisar jag skulle vilja vara mer som och kom fram till att det var du."
Oj. Jävlar vad glad jag blir av att höra sånt! Vissa är så bra på att spontansäga bra saker om andra. Det ska jag ta efter.
Viktig vecka nu. På torsdag uppkörning. Man ska inte ta ut saker i förväg och bla bla, men jag känner att körkortet ligger nära, inte längre åratal och tusentals kronor bort. Kan inte låta bli att föreställa mig gråtskrikskrattsamtalen jag ringer när jag klarat det.
Fredagen är kanske ännu viktigare. Avslutningssamtal med kuratorn. För första gången på fem år ska jag klara mig alldeles själv. Egentligen är det inte stort alls, det är en naturlig avfasning. Senaste terminen träffades vi bara tre gånger. Det är dags.
Och ändå, i den sista skälvande sekunden vill jag klänga mig fast och gnälla "Nej! Jag är inte färdig!". Som om man någonsin blir färdig. Jag kommer att gå sönder igen och igen. Men jag är fågel fucking Fenix, det vet jag. Liksom jag vet att det finns de som gärna hjälper till att tejpa.
Precis som med körkortet betyder detta egentligen "Färdig att fortsätta öva på egen hand". Det finns ett utmärkt system att återvända till om det skulle behövas. Min syn på att söka hjälp är mycket odramatisk. Klart man ska göra det som behövs för att må bra. Därför har många av mina vänner fått höra "Men gå och prata med någon" eller "Se till att få lite antidepressiva". Kära ni, det är inte för att jag tycker att ni är galna. Inte mer än till husbehov. Det är bara för att jag själv har så goda erfarenheter av systemet. Nu kör jag, vi ses i trafiken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar