"Trilogin har blivit en dundersuccé i flertalet länder världen över och intresset för Stockholm, karaktärernas huvudsakliga uppehållsplats, har visat sig enormt"
Ännu en anledning till att jag försöker undvika buss- och tågtidningar. Denna oförklarliga längtan efter att krångla till saker ger mig klåda. Ju fler tecken desto bättre journalist, är det så man resonerar?
Varför "flertalet länder", när man kan säga "flera" eller "många" eller helst utelämna den biten helt? Och gick det inte att komma på någon klumpigare konstruktion än "karaktärernas huvudsakliga uppehållsplats"?
Det är helt okej att en text ser ut så här. Som första utkast. Men när sådant här går i tryck misstänker jag ren lättja - texten och läsarna var inte viktiga nog för att författaren skulle lägga en stund på att söka rätt ord. Och det är en förolämpning.
Min sanning är inte allas sanning, men det jag sökt efter sedan gymnasiet är ett språk som är enkelt och rakt på. Genom att inte lassa varje mening med tunga och klyschiga beskrivningar kan man lägga krutet på några få målande gestaltningar som får vara riktigt genomtänkta.
Ibland går jag för långt med enkelheten, i alla fall enligt redigerarna. Mina formuleringar om hur "det började blöda" eller om "bajs" brukar gå i tryck i form av "det uppstod blodvite" och "avföring".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar