Sa jag så?

Jag, feminist och självutnämnd framåtsträvare säger:
Stieg Larsson är så sexfixerad, det är otrohet och sexlekar och trekanter och lesbiskt gruppsex i en enda soppa. Finns det ett enda klassiskt hetero/monogamt förhållande i millennium? Man undrar ju vad han vill med det.

Äldre, manlig kollega säger:
Jag tycker det är bra att han bryter mot normen och visar att man kan leva på olika sätt. Dessutom är det trist att när någon bryter mot normen och dessutom får framgång, då ska det alltid ifrågasättas.

Men hoppsan. Se där ett replikskifte jag inte kunde se mig själv i. Har jag blivit Kristdemokrat?

Inser att det nog inte är sexet i sig som stör mig, utan relevansen i Larssons detaljmålande. Jag vill ta del av de fantastiska historierna, de som har allt - mystik, journalistik, kvinnliga superhjältar och konspirationer. Men på vägen tvingas jag hugga mig fram med machete genom karaktärernas EXAKTA sexuella preferenser och deras EXAKTA matvanor och deras EXAKTA innehåll i icakassen. Ändå läser jag vidare. Här finns något för mig.

Och det är inte vetskapen om hur många liter mjölk och hur många Billys panpizzor Salander köper.