Skärpning i sikte

Upptäcker att jag knappt svarar på kommentarer längre. För det vill jag säga förlåt. Och samtidigt förklara att varje gång jag låter bli att svara beror det uteslutande på att jag läser kommentaren, tänker "Jag svarar om en liten stund" och sedan går vilse i det eviga internet. Jag läser allt och jag blir glad för allt, för att ni finns och för att ni talar om det. Så var det sagt.