Mitt Sommarlov

Vem har inte semesterångest nu för tiden? Så fort våren kommer, kommer samtidigt många krönikörer ut som äkta höstlängtare. De vill sitta i fåtöljen med en god bok och något lagom vemodigt klink-klonkande i bakgrunden. Sommar för dem är bara måsten som staketmålning, verandabygge och pretentiösa semestrar. När det skulle kunna vara sol och skog och strand. Vatten och glass och gräs. Onödigt att göra det enkla svårt.

Min fantastiska kurator bekräftade att många våndas över den gångna semestern när de ska tillbaka till skolan. De har ju inte gjort tillräckligt, inte allt de planerat, inte allt de kunde ha hunnit. Egentligen handlar det inte om att de själva haft tråkigt. Snarare om att deras upplevelser inte duger för den obligatoriska uppsatsen "Mitt Sommarlov".

Från dess att vi var små har vi drillats i att sommarlovet uppstår först när vi berättar för andra om det. Och även om det säkert inte är fröknarnas mening, så ställer de våra sommarlov mot varandra för noggrann jämförelse. Då händer plötsligt något med vissas sommarlov. Vi som haft jätteroligt i Rottneros, Mariebergsskogen och vår egen trädgård, vi som badat och ätit glass och cyklat på utfykter. Våra sommarlov står sig inte riktigt mot Thailand och Mallorca. Våra sportlov står sig inte riktigt mot Sälen och Åre.

I somras gick jag och Systern och Brodern en promenad längs grusvägen hemma. Det var ungefär en kilometer men tog nog en timme. För vägen var full av äventyr. Brodern cyklade först och spanade efter smultron i dikena. Jag och Systern gick efter med varsin mugg att plocka i, vår hund försökte sno åt sig så många bär som möjligt när hon kom åt. På vägen mötte vi en kopparorm som låg alldeles stilla fast vi rörde vid den. Den var hård och blank, och slingrade i väg när vi lämnat den ifred. Myggorna gick till massivt anfall. Vi plockade muggarna fulla, och åt smultron tills vi nästan tröttnade. Onödigt att göra det enkla svårt.

En natt strax före tolv gick jag och Brodern ut och la oss i hammocken med en filt. I vördnadsfull tystnad tittade vi på fladdermössens lek vid taket. Det kan också vara sommar. Uppsatsskrivandets tid är slut nu. Vi bestämmer själva vad som är skatter. Kanske blir det som i Dunderklumpen: "En liten fin sten, en liten vacker blomma, en liten fågelfjäder".