Jag vet inte varifrån fascinationen för sovande kommer. Kanske är det för att jag är en obotbar blängare, och först när någon sover får jag chansen att granska ordentligt. Först i sömnen är människor alldeles sanna och utan skal. Det finns de som kan kontrollera sig genom allt - glädje, sorg och ilska. Som är sina egna regissörer i vakenheten. Men ingen kan regissera sig i sömnen. Sömnen är pålitlig.
Jag kan inte tycka illa om en sovande. Såg jag Stalin och Hitler sovande tror jag att jag bara skulle känna en sak. Ömhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar