Barn tystnar inte för att de tappat ett ord, de slutar inte lyssna när de inte förstår, de dömer inte ut ord för att de inte hört dem förr. De gör språket begripligt, utifrån sina egna ord. Som en sorts översättning. Spöregn blir Spökregn.
När jag var liten brukade vi sjunga en finstämd visa vid namn Nu grönskar det. Jag översatte några strofer till begripliga ord:
"Långt bort från stadens gråa hus vi glatt vår kossa styr"
Kosa visste jag inte vad det var. Men kossa hade jag koll på.
"Med öppna ögon låt oss se på livets rikedom, som glor och skjuter överallt där våren går i blom"
Gror och sjuder är svåra ord...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar