Idag har jag fått tillfälle att tänka på människor jag beundrar. En av dem är Bengt Sjöberg. En eldsjäl som lägger sin energi på att hjälpa flyktingar som behandlas illa här i vårt idylliska Sverige. I september 2005 var jag initiativtagare till en manifestation för flyktingamnesti. Det var ett stolt ögonblick, och Bengt var en klipporna jag lutade mig mot.

När jag pratade med honom idag inledde jag "Hej, jag heter XX, vet inte om du minns mig...". Här tänkte jag fortsätta med en förklaring av vem jag var och i vilket sammanhang vi träffats. Men det behövdes inte, för han sa "Jo det gör jag, mycket väl". Det tyckte jag var fint. Jag samlar på små fina uttryck som personer sagt till mig och som jag någon dag ska säga vidare. "Jag minns dig mycket väl" står härmed uppskrivet på listan.

Nu är Bengt Sjöbergs största bedrift inte att han mindes mig. Utan att han alltid finns till hands med råd och stöd, att han orkar fortsätta när vi andra tappat hoppet. Nyligen skrev han en bok om sina sjutton år som flyktinghjälpare. Till veckan är det jag som beställer den.