Språket är vårt!

Visst finns det en orealitisk glorifiering av barn. Som om de alltid är näpna och luktar bebismysigt och är fulla av livsvisdom. Samtidigt som det finns en lika orealistisk demonisering av dem. Barn bara bajsar och skriker och kommer i vägen för våra liv. Den svenssonlagoma sanningen ligger väl mitt emellan. De är både fulla av bajs och livsvisdom.

Men ett kan sägas om barn: de har fattat något om språket. Det finns för att kommunicera. Alla ord och meningar som andra förstår är därför korrekta. Finns det inget ord för det man vill säga så är det bara att göra ett. Det finns ingen språkchef som ger dig röd bock i kanten.

Ett ord som manifesterar allt detta:

Solsmulor

Smaka på det. Solsmulor. Det kommer från språknämndens lista över läsares egna ord. Det är Cecilia Söderbergs 4-årige systerson som myntat det. Betydelse: dammkorn man ser i luften när solen lyser in genom fönstret.

In i SAOL på momangen! Så kanske också vuxna vågar använda det...