Sakta går solen upp i öster

Upptäcker precis att två gamla klasskamrater bloggar, och svämmas över av saknad. Efter alla dem jag kommer att möta igen, men inte särskilt ofta och inte på samma sätt. Och efter alla dem jag nog aldrig ser igen, dem jag inte var nära men gillade ändå. Dem jag passat ihop med från början och dem jag upptäckte precis på slutet...

Till hösten börjar ett nytt liv. Det börjar i Sundsvall. Och nu har jag tackat ja till platsen, och skrivit på lägenhetskontraktet. Nu är det oåterkalleligt. Det enda som saknas är lite studielån och några kastruller.

Kurslitteraturen är underbar, jag nöjesläser den nu. Nollningsschemat fullt av otäckt fotbolls- och brännbollsvurmande.

Känner att jag borde umgås dubbelt så mycket med alla nu, så jag är riktigt trött på dem när jag flyttar. Men bönorna har börjat blomma och 20 kubikmeter jord väntar på att flyttas. Och det är ganska underbart när det bara finns jag och bönorna och jorden och ingen ångest, saknad eller elände.

Nu ska natten piffas upp av Sthlm live. Vad fattigt mitt liv var innan jag upptäckte standup!