18 november 2014

Surr och kurr från äggstockarna

Polariserad klyschfest när jag och en vän pratar barnlängtan:

Jag: Det är som att älska en person som inte finns än. Men man väntar bara på att den ska komma. (SA jag så?! Ja.)
Hon: För mig är det lika lockande som att flyga till Irak och börja kriga för IS.

Om vi leker för en stund att det finns något så tramsigt som en biologisk klocka så är min på nivå: Mayday! Mayday! Sekunderna börjar ticka dubbelt så snabbt och vilken jävla tråd ska klippas. Ja förlåt mig så mycket för att jag är en tjej och har klänning och rosa cykel och vill ha barn!

Jag har tänkt länge att det är en fråga för sedan. Och sedan - intervjuade jag en person som sa att vad fan vet vi om sedan.

Passar det bättre om tio år? Vad är det jag har då som inte finns nu? Och ska jag längta i tio år men vänta för väntandets skull. Vad är det för fel på: nu? Jag kan i alla fall tillåta mig att tänka tanken.

Så jag tänker tanken. Och det är ett surr som blir ett brus som blir ett dån.

Ärligt talat har det surrat länge. När jag jobbade första dagpasset på postterminalen för 1,5 år sedan och tänkte: Smidigt att sluta redan 14.30, då kan en hämta barnen tidigt på dagis. När jag städar ur städskåpet som egentligen är ett riktigt, gammaldags skafferi, och ser vilken perfekt plats det är till en myshörna åt ett litet barn: med några kuddar och en ficklampa och bra bilderböcker. När jag slänger små russinpaket och i förbifarten känns vid att de skulle passa bra att spara till en som vill leka affär. Och sedan kommer på mig själv att någon sådan finns ju inte här.

För mig är det inget en bara gör. Jag tar det på största allvar, såpass att jag ibland tänkt att jag inte ska ha barn, för hur kan jag bara ha mage att ta mig an en så stor uppgift. Men jo. Jag vill.

Jag passar barn sedan 3 år tillbaka och det hjälper inte ett dugg. Snarare tvärtom. Runt mig blir vänner föräldrar. Och nu googlar jag insemination och det kostar chockartat mindre än jag trodde. Så där att jag skulle ha råd att göra ett par tre stycken med en gång. Vilket jag inte ska. Men jag provar att tänka tanken. Crazy eller ej. Att lyssna på bruset.

Inga kommentarer: