De cyklade ut hela familjen och plockade. Var borta över dagen, matsäck med. Brorsan satt på en stubbe och surade, ville inte hjälpa till men slapp nog skäll för det. En sommar var de ute tre gånger och fick ihop åttio liter. Nej åttio kan det väl inte ha varit, men det var så där otroligt mycket.
Hem med tiolitershinkar hängande på styret - tänk, sådan tur, att de inte spillde. Det var Fars blåbär, han måste äta massor av bär för sin mage, och Mor lade in bären i stora flaskor så det räckte hela året.
Far var aldrig med och plockade, han jobbade. Med stål på järnverket. Han hade ett labb och provade fram en bra, stark legering. Det var lite märkligt att han jobbade på järnverket utan att vara ingenjör. Hans far hade så gärna velat att han skulle läsa latinlinjen, så då gjorde han det. Fast han var så bra på matte. Men efter studenten gjorde han som han ville, och läste in de naturvetenskapliga ämnena.
Hans far var så väldigt intresserad av Island. Han fick en resa, till Island, efter studenten, och sedan var han fast. Studerade isländska och ledde den isländska institutionen i Uppsala. Men vad hade han egentligen för yrke? Det blev väl inga pengar av en isländsk institution.
Och hans far sedan. Så fascinerad av islam. Ville döpa barnen till arabiska namn. Fick inte lov att döpa pojken till det han helst ville: Muhammed. Så det blev Rolf Mahmud. Mammuten kallad. Vad väckte en sådan längtan hos honom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar