Tanterna och gubbarna på äldreboendet där jag sommarjobbade var klara och dimmiga, sjuka och pigga. Men alla svarade på musik. Jag lade märke till vad de brukade nynna på, lekte detektiv på bibblan och brände en skiva. En sådan liten skitgrej, som jag räknar till en av de verkligt bra sakerna jag gjort i livet. Det var fantastiskt när dimmiga tanter lystrade, sa ”Det är ju Ulla Billquist!” och sjöng med alldeles felfritt. Sedan dess är 30- och 40-talsschlagers oemotståndligt charmiga för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar