Pusslet

"Jag vill ha in en tändsticka va?" ropar han. Först lokalisera var ljudet kommer från, bekräfta att han tittar rakt på mig och alltså vill mig något. Tydlig frågeintonation. Han viftar med en cigarett.

AHA! "Damen har ingen tändsticka va?". Nej, det har jag ju inte. Han får fråga nästa.

På dagens fonetiktenta fick vi redogöra för invariansproblemet, som om jag förstått det rätt går ut på frågan: Hur kan vi förstå varann när vi uttalar språkljuden så slarvigt? Ett riktigt icke-problem har jag tyckt sedan jag först hörde talas om det. Det är väl bara att lägga pussel. Det utgår jag från att alla gör, även om vi med hörselnedsättning får lite extra övning. Ibland blir det rätt, ibland inte, men man lägger pusslet bäst man kan och så är det inte mer med det.

När merparten av vokalerna blir rätt är det en bra bit på väg bara det. Som idag: "A-i a i-e" var bara en vokal från det korrekta, och dessutom hängde ett gäng korrekta konsonanter med. Lätt!