I drömmen är jag i framtiden. En harmonisk mamma som sitter och skriver upp minnen av min son i en bok, man vill ju inte glömma sedan, och de växer ju upp så fort de små liven, ja det gör de. Skriver jag om saker han sagt, saker han gjort, första tanden, första steget? Jag minns inte. Men jag minns vad han heter, jag minns att jag skriver hans namn: Bruno.
Arma barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar