"Pretentiös utan att vara pretto" skrev en recensent. Dessa recensenter. Så ängsliga att ge oss något nytt, att producera meningar som ingen annan skulle ha kommit att tänka på, metaforer spräcker gränsen. Visst ska vi leka med språket. Visst ska vi slå klackarna i taket och kasta bokstäver omkring oss och våga. Några av de bästa texter jag läst har varit just recensioner. Men. Du kan inte leka bort ett ords betydelse. Hur fri och vågad du än är så betyder orden fortfarande någonting.
Och att en sko har zip på insidan. Jovisst går det fortare att både säga och skriva, men snälla. Dragkedja och blixtlås är ju så roliga ord. Glöm dem inte.
Rent principiellt tycker jag att det är ganska löjligt att frukta för svenskans överlevnad bara för att vi lånar ord. Lånord är bra och roligt och har alltid funnits. Ändå gör det lite lite ont när svenska ord får stå tillbaka. Ett efter ett. Lyckas jag acceptera att folk säger printa istället för skriva ut, ja då börjar de kalla skrivare för printrar också. Herre min je.
Sanningen är väl att jag är en sentimental jävel. En liten nationalromantiker. Men en inkonsekvent sådan. Ha en bra dag, brainstorming och outstanding MÅSTE man ju få använda. Spendera tid ger mig heller inga obehagsrysningar. It doesn't make sense ploppar tyvärr ofta upp huvudet före utmärkta Det går inte ihop. Och när Språkrådet tycker att vi ska säga hjärtbatteri istället för pacemaker blir jag bara full i skratt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar