25 november 2008

Ett litet andetag

Peter Englunds inlägg om snöstorm får mig att längta hem. Strömavbrott är det enda som gör huset verkligt tyst och mörkt. Plötsligt har vi bara oss själva. Vi samlas i köket och eldar i vedspisen, som inte sprider värmen i resten av huset utan gör bara köket till en kokande mittpunkt. Vi tänder stearinljus. Ibland leker vi en sagolek där alla säger ett ord var tills en lång berättelse byggts ihop. Omedvetet pratar vi alla lite tystare än vanligt. Någon gång har vattnet i rören frusit, och vi smälte snö för att få lite tvättvatten. På kvällen är det dags att elda i vedpannan istället, den sprider värmen bättre. En sten som fått ligga på hällen och ta värme är skön att ha i sängen. Det går ingen nöd på oss. Vi är alldeles trygga, och kan få raljera lite över de där stockholmarna som får panik vid minsta snöflinga. Livet blir med ens litet och enkelt.

Sen kommer strömmen tillbaka. Och det är förstås till det bästa.

Inga kommentarer: