Wulffmorgenthaler sätter som vanligt fingret på det allra mest tragiska. Ett skratt som svider. Genialt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
take it or leave it
- tioli
- Här skriver en sådan som tycker om att skriva.
Arkiv
-
▼
08
(379)
-
▼
nov.
(41)
- Det är i Dalarna det händer
- Vissa har det tufft
- När livet värderas lägre än öl
- Kärlekskollage
- I like to move it
- Äntligen!
- Aj
- Dagens censur
- För övrigt
- Timing och glass
- Ett litet andetag
- Soppa på en spik
- Why be you when you can be new? (Robotar)
- Morgonstund
- Jag behöver kanelbullar. Eller ett Pussogram.
- Take my heart and please don't break it
- Äntligen glitter
- Laban
- Detta med belöningar och bestraffningar
- Älska de dumma
- Mjuk som snö
- Mmmmmmmmmmmmmm
- Hemmaspa och kuratorknas
- Saker som gör mig glad:
- Vilse bland arbetsfärgrymderna
- Värdefulla ögonblick
- Fotografer inte så viktiga, Fokus?
- Underbar och älskad av alla
- Billiga mil
- Liv och död på svt
- Studie i ett uthus
- Fair and Balanced about Obama
- Optimisten talar
- Självhjälp: Uppskatta det du har
- Håller tummarna. Så jag vet var jag har dem.
- Välkommen till Mittuniversitetet!
- Vad är väl en bal på slottet?
- Scener som poppar upp
- Regissera smartare
- Hellre Dunderklumpen...
- Varsågod och sitt
-
▼
nov.
(41)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar