Handväska istället för kängor

När jag var liten var vi alla rörande överens om att vi aldrig skulle vara vän med en rasist. Att vara rasist var något av det fulaste vi kände till. Otäcka människor med kängor och rakade huvuden. Människor som ropade svartskalle och slog ned invandrare på fritiden. Att vara med en sådan, att tycka om en sådan, var otänkbart.

På högstadiet verkade rasismen vara en självklar del i raggarkulturen. Att tycka lite illa om araber och såna där utan någon särskild anledning helt naturligt. Och sydstatsflaggan var ju så snygg… Plötsligt hade man rasister lite varstans omkring sig. Och man ursäktade dem och sa att de inte var pålästa, att de inte var rasister på riktigt utan bara för att det var populärt, att det snart skulle gå över. Så som en orolig omgivning brukar säga om bestämda tonårsvegetarianer eller vänsteranhängare. Och inte brukar det gå över.

Nu är både högstadiet och raggarna bekvämt avlägsna. För en tid sedan var jag hemma hos en kompis för att fira hennes födelsedag. Jag tog fel på busstiderna hem och hade plötsligt missat sista bussen. Vid busshållplatsen stod en kvinna som gjort samma misstag. Vi började prata så smått och bestämde oss för att dela en taxi. Under tiden vi väntade pratade om vi om än det ena än det andra, samtalet flöt på lätt och jag uppskattade hennes sällskap. Man hinner prata om ganska mycket på en kvart, man hinner börja gilla någon en aning.

Så ska vi välja taxi. Vilken ska vi ta? undrar jag. Och det är då det händer.
- Ingen invandrare.
Det skuttar till i mig. Försöker att inte låtsas om, inte bry mig om, inte brusa upp. Öppnar första bästa taxidörr och frågar om priset, säker på att hon inte kommer insistera utan åka med när jag väl tagit första steget. Något annat vore allt för pinsamt. Istället säger hon det igen.
- Nej, inte någon invandrare.

Och jag åker iväg såklart. Jag är så arg. Men mest skäms jag. Skäms för att jag stått på trottoaren med henne, för vad chauffören ska tänka, för att jag gillade henne.
Och jag önskar att allt var så enkelt som när jag var liten. Att rasisterna hade rakat huvud och elaka ögon. Så att vi visste vilka vi ska åka ifrån.