Here comes the sun do do do do

Vi har en lågintensiv konflikt som går ut på att hon lider av vädret och jag tycker helt oempatiskt att hon ska skärpa sig. Hennes plåga får mig att tänka mycket på väder. Och vad som är bra väder.

Om bra väder är sol från en blå himmel, då är det sällsynt i Göteborg.

Jo, jag har också dagar när det känns personligt. Göteborg har en blåst som är bra på att bete sig som om den vill dig någonting. Och regn gillar jag bara undantagsvis - om jag vet att jag snart får gå in så är ett ösregn mäktigt. Eller om jag är inklädd i galon och får känna mig som en tuff överlevare. Regn kan vara en härlig motståndare att vinna mot.

Men vi som bor här får lov att omvärdera vilket väder som är bra.

Den här ösregniga dagen passade utmärkt att cykla på utflykt och palla äpplen. Sedan fick jag låna ett helt ombyte för att bli varm igen.

Skogsutflykt i grått med isiga vindar.

Storm! När Egon härjade gick jag hem genom stan, klev innan för tröskeln och skrikskrattade av dramatik. Jag tänker på Filifjonkan som levde i rädsla för katastrofen och sedan kom den - och hon blev fri! Storm kan ackompanjera ens inre så bra, röra runt och blåsa rent och skölja genom.

Jag på fb

Och jag tänker på hur obetydliga vi är när vädret bestämmer. Den stillsamma maktlösheten i att vara insnöad eller drabbad av strömlöshet.

Vädret är som filmmusik. Det sätter stämningen och jag behöver även drama, spänning och urladdningar. Det får inte alltid vara Here comes the sun do do do do

Marcus Larsson