15 april 2014

Ock ock ock

Att läsa mina gamla krönikor från skoltidningen på mellanstadiet är att inse vilket präktigt och pretentiöst barn jag var. Och så många öppna dörrar som jag ville slå in. Skrev till exempel en lång text om att alla är rädda för något och att det är modigt att erkänna att man är rädd.

Anar, fruktar, gissar att det blir samma sak med bloggen vad det lider. Att jag ser tillbaka på den, lägger huvudet på sned, och suckar "Ock ock ock, ja tänkt att vara tjugosex år..."

Men vad ska en göra? Vänta tills en är 40 och klok nog att få formulera sig i skrift? Jag behöver skriva, jag behöver det nu, så är det bara. Klok, ja det blir en kanske så småningom om en har tur. Bloggen får hänga med.

Inga kommentarer: